Husockupation och äganderätt

Thomasgur1

Thomas Gür

Den 30 mars publicerade Helsingborgs Dagblad nyheten att ett antal ruckel, en embryonal kåkstad, som tiggare från Rumänien hade satt upp på en tomt i Landskrona ägd av Coop Fastigheter, hade rivits av kommunen. Artikeln rubricerades ursprungligen ”Tiggarnas läger revs”. Några timmar senare uppdaterades artikel på nätet och fick nu rubriken ”Tiggarna hittade nytt boende.”

Så här lydde uppdateringen om det nya ”boendet”:

”Snart får vi också information om vart de tagit vägen – de har tagit sina tillhörigheter och flyttat in i en gammal stuga i en ort utanför Landskrona.
Av en person som bor i närheten av stugan får vi veta att ägaren bor större delen av året utomlands och bara tittar till stugan ett par gånger om året.
Vi får också veta att flera kontaktat polisen men fått beskedet att den inte kan göra något.
Det stämmer, säger närpolischefen i Landskrona, Anneli Manelli.
– Vi kan inte göra något förrän vi får in en anmälan från den som äger stugan, säger hon.
Kan ni agera på något annat sätt?
– Det kan vi inte göra. Är det så att de tagit den här fastigheten i besittning på ett olovligt sätt så utreder vi det som ett brott. Men har de fått ett medgivande från fastighetsägaren så kan inte vi motsätta oss det. Är ett brott begånget ska det göras en anmälan av den som äger fastigheten.
Försöker polisen nå fastighetsägaren?
– Nej, det får komma från honom eller henne.”

Den här texten är intressant på flera olika plan.

Det mest uppenbara är givetvis polisens flathet. Om några personer tar sig in i min grannes hus när hon är borta, så rör det sig om ett misstänkt inbrott eller någon form av tillgreppsbrott som egenmäktigt förfarande. Om jag anmäler detta till polisen (”Okända personer har tagit sig in i min grannes hus – jag tror att de antingen genomför en stöld eller att de brutit sig in för att olovligen bo där.”), då vill jag inte från polisen höra att det i så fall är grannen, som inte är på plats, som ska göra denna anmälan. Jämför: Två personer misshandlar en tredje och polisen säger vid anmälan från utomstående: ”Det är i så fall den slagna som måste göra anmälan – om misshandeln sker under medgivande, kan vi inte motsätta oss det.”

Polisens hållning är så upprörande att det man skulle vilja skriva om den förmodligen skulle falla under allmänt åtal för missfirmelse – om nu någon orkar göra en anmälan vill säga. Det skulle under alla omständigheter bryta mot god ton.

På ett mer övergripande plan visar det inträffade att upprätthållandet av privat äganderätt inte huvudsakligen går genom att polisen och rättsapparaten sörjer för ordningen i varje enskild del, utan utifrån dygder som respekten för andras egendom och en förståelse för vad som är ditt och mitt.

Det är modern som säger till barnet: ”Så gör man bara inte…”, när barnet berättar att han tagit med sig några av kompisens leksaker hem: ”För han har ju så många, så han märker säkert inget”. (David C Rose har skrivit en utmärkt bok på detta tema, ”The Moral Foundation of Economic Behaviour” – Jag intervjuade honom i Axess 8/2013)

Vad händer med ett samhälle där dessa dygder som respekten för andras egendom urholkas? Jo, ovanstående – och notera då att jag inte bara talar om de så kallade EU-migranternas bristande respekt för andras egendom utan även polisens/ordningsmaktens förståelse för denna respekt.

Frågan blir då varför ett samhälle låter sina dygder urholkas på detta sätt. Vad kommer medborgare, som får sin äganderätt kränkt och som inte får skydd av polisen, ta sig till?Det är sådan flathet som framdriver uppkomsten av medborgargarden, av lynchjustis och ytterst av beskyddarverksamhet. Och återför oss till ett tillstånd då rätten förpassas till att sitta i spjutstångs ände.

5 thoughts on “Husockupation och äganderätt

  1. Sten Björnberg skriver:

    En enorm konfiskering av mark pågår f.n. I Sverige där äganderätten är satt ut spel.
    länstyrelsen har i stora områden utvidgat strandskyddet till 300m, det innebär att mark i praktiken konfiskeras då markägaren inte får göra någonting , inte ta ner träd inte ha en grill eller uteplats eller göra någonting på sin tomt . Man får vistas där !! På samma villkor som allmänhetens allemansrätt. Lever vi i ett rättssamhälle?

    Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    ”Det är i så fall den slagna som måste göra anmälan – om misshandeln sker under medgivande, kan vi inte motsätta oss det.”

    Dör vederbörande så kan således ingen anmälan ske. Den döde kan ju ha givit ett muntligt medgivande. Så praktiskt det är uttänkt. För förövarna.

    Gilla

  3. Lars P skriver:

    Om inte samhället kan ta hand om sina medborgare så får medborgarna ta hand om sig själv.
    Så enkelt är det faktiskt och vi är på väg dit med stormsteg.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s