Mohamed Omar

I både Paris och Köpenhamn attackerade de jihadistiska terroristerna judar. Varför? Attackerna mot Charlie Hebdo-tecknarna och Lars Vilks motiverades med att dessa hade kränkt muslimernas profet Muhammed, vilket är ett fruktansvärt brott i jihadisternas föreställningsvärld. De måste straffas strängt. Men vad hade judarna gjort? Ingenting. Själva judiskheten ses som ett brott.

Och detta antisemitiska sätt att tänka är inte begränsat till de salafi-jihadister med anknytning till Islamiska staten som låg bakom de senaste attackerna. Det är tvärtom mycket utbrett i muslimska samhällen, vilket alla vet som har rest i dessa länder eller har haft en varaktig kontakt med muslimska invandrare i Sverige. Nalin Pekgul skrev nyligen i Expressen – ”Hatet mot judar gror i Tensta” – om hur antisemitisk propaganda, rena hyllningar till Hitler, sprids bland muslimer i den invandrartäta förorten Tensta.

En opinionsundersökning utförd av Pew Research Centre i juli 2011 – Muslim-Western Tensions Persist. Common Concerns About Islamic Extremism – visar att ytterst få invånare i de undersökta muslimska länderna, hade en fördelaktig syn på judar. I till exempel Egypten, Jordanien, Libanon och Turkiet hade fler än 95 procent av respondenterna en ofördelaktig syn på judar. Det är inget annat än en okontrollerad antisemitism av pandemisk karaktär.

Min egen erfarenhet av tjugo år i svenska moskéer har visat mig att antisemitiska attityder är utbrett bland moskéaktiva och moskéfolk. I imamernas predikningar likväl som i lekmännens samtal över kaffet upplevde jag att antisemitiska konspirationsteorier och demonisering av judar var vanligt förekommande. Ordet ”jude” användes för att förolämpa, misstänkliggöra och demonisera människor. Det hände – även om det var sällan – att den som talade hatiskt och föraktfullt om ”judarna” fick mothugg. Då påpekade man att det faktiskt fanns några ”goda judar” och med det menade man judar som var emot Israels existens, till exempel den lilla toksekten Naturei Karta. För en journalist som är beredd att wallraffa förklädd till muslimsk moskébesökare med dold ljudinspelningsapparat finns här mycket att hämta.

Liksom min namne Omar Mustafa, ordförande i Islamiska förbundet, erbjöd jag under min tid som ”antisionistisk aktivist” åren 2009-2011 antisemiter en plattform att sprida antisemitiska konspirationsteorier. Det är något jag djupt ångrar. Men sanningen är att det gav mig viss legitimitet och sympati bland vissa muslimer.

Antisemitismen är så pass utbredd att till och med de som motsätter sig jihadisternas attacker mot synagogor använder antisemitiska konspirationsteorier. I en irakisk musikvideo som hånar Islamiska staten framställs kalifen Abu Bakr al-Baghdadi som son till Satan och en judisk kvinna. Och nätet är fullt av påståenden om att kalifen i själva verket är Mossadagent. IS-motståndarna i det shiitiska, proiranska lägret brukar beskylla jihadisterna för att gå Israels ärenden: ”Titta! De attackerar bara andra muslimer. Vad är det för jihad? Om de verkligen stred för islam skulle de attackera Israel. De är israeliska agenter som vill splittra muslimerna.”

Eftersom antisemitismens sjukdom är så spridd i muslimska samhällen blir – hur makabert detta än kan låta – attacker mot judar ett sätt för Islamiska staten att vinna legitimitet och sympati. ”Vi är inte alls Mossadagenter. Vi är äkta vara. Titta! Vi dödar ju judar!”

När jag var i Libanon 2010 hörde jag en kritik mot det shiitiska Hizbollah från sunnitiska islamister som gick ut på att de inte är uppriktiga i sin jihad mot Israel utan ”bara vaktar Israels gräns”. Det pågår med andra ord en tävling bland militanta, islamistiska grupper om vem som är mest antisemitisk. Attacker mot judar blir ett sätt att visa att man är the real shit som menar allvar med sin jihad.

Islamiska staten är liksom sin föregångare Al-Qaida en salafitisk och därmed sunnitisk rörelse. Ett av de viktigaste elementen i dess ideologi är antishiismen. Men även detta glödande hat mot shiamuslimer visar sig vid en närmare granskning innehålla antisemitiska konspirationsteorier. Shiismen, hävdar de, uppfanns av judarna för att förstöra islam inifrån. Alltså en omvänd version av de shiitiska, islamistiska gruppernas konspirationsteorier.

Så Islamiska staten-jihadisternas attackerna mot judar i Europa har som mål att bekämpa de demoniska judarna, som man menar ligger bakom det inbillade ”kriget mot islam” eftersom de enligt den konspiratoriska världsbilden styr USA, men också att slå ett slag mot shiismen, som ju är skapad av judar, och används för att stå i vägen för kalifatets utbredning och slutgiltiga triumf.

Men även om attacker mot judar är vedervärdiga finns det andra problem med de antisemitiska konspirationsteorierna, som har långt större konsekvenser. De underminerar de arabiska och muslimska samhällenas utveckling genom att förhindra självkritik och skylla alla olyckor på judarna.

Enligt samma opinionsundersökning som visade på den omfattande antisemitismen tror majoriteten av de tillfrågade muslimerna inte på att det var Al-Qaida-jihadister som utförde terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2001. Detta öppnar upp för konspirationsteorier, inte sällan med antisemitiska inslag. Undersökning visar vidare att fler än hälften klandrar väst, som ju är ”styrt av judar”, för sina samhällens tillkortakommanden och sin underutveckling. Detta sätt att skylla på andra och vägra att medge problem i den egna världsbilden, kulturen och samhället och sättet att tolka religion, hindrar en ordentlig analys och självkritik som kan leda till välbehövliga reformer och framsteg.