Bitte Assarmo

När Israel nyligen klargjorde att de kommer att bygga en mur för att stänga ute hotet från terrororganisationen Islamiska staten, IS, beskrev kvällstidningen Aftonbladet att ”israelerna fortsätter att mura in sig själva”. Hånet var illa dolt – inte ens mot IS är det i sin ordning att gardera sig, i alla fall inte om man är israel.

I Sveriges Radio har man knappt ens nuddat vid IS hot mot Israel. Däremot har man uppmärksammat att IS utgör ett hot mot Gaza. P1 Morgon hade onsdagen den 15 juli ett långt och djuplodande reportage om det förestående hotet från IS mot befolkningen och mot Hamas, där en utsänd reporter rapporterar från Gazaremsan där diverse milisgrupper har sina gränsposteringar.

Alla miliserna håller ett öga på ”fienden”, det vill säga Israel, meddelar reportern och refererar till en ung man, självklart maskerad med palestinasjal. Den unge mannen säger att det är bra att befinna sig nära gränsen så man kan hålla ett öga på israelerna och ha koll på om de tänker ”hitta på något”. Allt för att försvara det palestinska folket, förklarar han.

Beredskapen för ett nytt krig mot Israel verkar alltså god, konstaterar reportern belåtet, men tillägger sedan bekymrat att ett nytt hot dykt upp bakom ryggen på de (uppenbarligen fridsamma) milisgrupperna. Nyligen publicerade nämligen IS en video som fördömer Hamas och hotar att störta dem.

– Borta vid gränsposteringen förklarar intervjupersonerna att de är redo att möta hotet mot IS. Men de erbjuder också ett samarbete, förklarar reportern.

Vilken grupp som helst är nämligen välkommen till Gaza om de vill hjälpa till i kampen mot Israel.

Reportaget om Gaza är alltigenom okritiskt mot de islamistiska extremiströrelser som redan idag finns på Gazaremsan, och som huserar på gränsen mot Israel. Sveriges Radios reporter rör sig obehindrat mellan de olika militanta grupperna och beskriver i målande ordalag vajande fanor, maskerade unga män och Palestinaflaggor.

– De olika milisernas flaggor vajar i vinden sida vid sida, förklarar han närmast högtidligt och förklarar att det finns en gemensam kommandocentral för alla grupper.

Han besöker också en av Hamas mest hårdföra ledare (vi får veta att denne överlevt ett mordförsök från Israel) och får en försäkran om att Hamas inte kommer tillåta att IS förvandlar Gaza till ett nytt Syrien eller Irak. Däremot är de självklart välkomna om de vill delta i kampen mot Israel. I vad denna kamp består vet var och en som läst Hamas skrifter, men det nämner reportern ingenting om.

Vi får dessutom klart för oss att radikaliseringen – som det kallas när islamister blir alltmer reaktionära i sin syn på omvärlden och på sin egen religion – beror på ”växande isolering och fattigdom”. Underförstått: Den har ingenting med Hamas terrorstyre att göra utan enbart med den stora fienden Israel.

Det är självfallet upp till var och en var de vill lägga sina sympatier i Israel-Palestinafrågan. Men är det verkligen upp till statlig radio att vinkla sina reportage så till den milda grad att svart blir vitt och vitt blir svart? Naturligtvis inte.

Ändå är det exakt vad som sker, gång på gång. Detta företag som är ålagt ”att sända radio i allmänhetens tjänst” och vars verksamhet ska ”präglas av oberoende och starkt integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.” har sannerligen fjärmat sig mycket långt från sitt uppdrag. Sveriges Radio sänder inte längre i allmänhetens tjänst. Sveriges Radio sänder utifrån sin egen grumliga agenda.