DNA-tekniken har revolutionerat kunskapen om vår historia. Filistéerna är kända som skurkarna i flera berättelser i Gamla testamentet. Den berömdaste filistén är den jättelike krigaren Goliat. Det har länge spekulerats om detta folks ursprung.
Filistéerna dyker upp på Kanaans sydvästra kustremsa under den så kallade ”bronsålderskollapsen” på 1200-talet f. Kr. Egyptierna nämner ett folk som de kallar ”peleset”, vilket var ett av de så kallade ”sjöfolken” som härjade östra Medelhavets kuster.
Etablissemangets journalistkår har i årtionden hånat, förlöjligat och demoniserat SD. Jagat dem med blåslampa för att försöka få oss att förstå att de är högerextrema eller nazister, moraliskt och intellektuellt lågstående etc. Jag orkar inte ens gå igenom de frekvent förekommande exemplen, men erinrar mig det grövsta: när en reporter på Sydsvenskan kastade alla hämningar över bord och på sociala medier skrev att SD:are är ”lågpannade as” samt ”en ändlös parad av grobianer som måste sitta på händerna för att inte göra Hitlerhälsning”. Kanske blottades journalistkårens innersta själ där? (Läs här och här)
Nu har Magdalena Andersson avgått och i sitt avskedstal passade hon, för femtioelfte gången, på att skicka en känga inte bara till SD utan också till dem som röstat på dem. SD:s väljare är lurade och förda bakom ljuset, menar hon, vilket inte är något annat än en idiotförklaring av drygt 20 procent av väljarkåren.
Det har rört upp känslor hos människor lagt sin röst på SD, och kanske allra mest hos de tidigare socialdemokrater som lagt sin röst på ett regeringsalternativ som de tror mer på. Jag fick ett mejl från just en sådan väljare.
Detta diagram har jag begrundat. Det visar röstfördelningen i procent vid det just timade riksdagsvalet (bilden är från Dagens Nyheter).
President Bill Clintons valslogan år 1992 var ”It´s the economy, stupid!”. Jag tror han menade ungefär att man kunde hoppa över alla sofistikerade förklaringar till varför folk röstar som de gör och koncentrera sig på kärnpunkten, nämligen de ekonomiska konsekvenserna för väljarna av olika politiska program som presenteras av kandidaterna. Det är den enkla förklaringen som gäller.
Tre inbjudan gäster fick i Agenda på måndagskvällen försöka förklara valutgången.
Programledaren: Varför lyckades inte Magdalena Andersson och hennes block hålla sig kvar vid makten?
Daniel Färm, chefredaktör på socialdemokratiska Aktuellt i politiken: C, V och i någon mån Mp klarade inte av att stå emot de aggressiva attacker som riktades mot dem från högern. Det har varit smutskastning, svartmålning och skrämselpropaganda som varit ganska aggressiva den här gången.
Just nu pågår analyserna av valresultatet för fullt och polariseringen som föregick valet är om möjligt än mer påtaglig. Det förekommer påståenden om att SD:s framgångar beror på att invandrare demoniserats under en lång tid, bland annat från Aftonbladets ledarskribent Zina Al-Dewany i en intervju i Expressen TV.
I själva verket har den allmänna debatten inte alls handlat om invandrare rent generellt, utan om hur det svenska samhället ska hantera de invandrargrupper som vägrat anpassa sig till det svenska samhället, som tagit med sig sina klankulturer hit och valt att ägna sig åt kriminalitet och som har fortsatt att leva efter kulturella seder som omfattar annat religiöst förtryck och kvinnoförtryck.
En av de absolut mest inspirerande men skrämmande inslag på nätet som jag någonsin sett presenterades nyligen på den konservativa amerikanska kanalen Fox av dess ankare Tucker Carlson. I en dryg timmes intervju, som jag kollat flera gånger eftersom jag upptäcker någonting nytt varje gång, låter han den belgiske psykologiprofessorn Mattias Desmet få tala fritt om sin nyutkomna bok The Psychology of Totalitarianism.
Det är vådligt att uttala sig om det nyss avhållna septembervalet eftersom vi ännu inte vet hur det slutgiltiga utfallet blir och ännu mindre anar hur det kommer att arta sig när en regering ska tillsättas. Ska det bli månaders förhandlingar, ska det bli partiavtal som januariöverenskommelsen, ska Dagens Nyheter lyckats driva igenom sitt förslag om en regeringsallians mellan socialdemokraterna och moderaterna?
Carl Bildt intervjuades för några dagar sedan om sin syn på SD. Här sas någon oväntat intressant: Bildt anser att S argumentation om SD som samhällsfarliga är helt oproportionerlig. Sedan sa han att han själv står för ett öppnare samhälle medan SD står för något annat.
Detta är för mig en förbluffande kommentar från Carl Bildt. Kan någon anse att Sverige under de senaste 30 åren, en period som framförallt S men även M har ansvar för, har blivit öppnare? Jag uppfattar att den samhällsutveckling som pågår, och som SD försöker vända, leder till motsatsen. I takt med att rädslan och misstänksamheten sprider sig så blir samhället allt stängdare. Och det går fort. I själva verket är det den ökande slutenheten som oroar mig mest. Om Carl Bildt har rätt så har jag valt fel parti.
1991 imploderar Sovjetunionen i sina femton beståndsdelar varav Ryssland och Ukraina är två. 2014 invaderar ”små gröna män” Krim och införlivar ön med Ryssland. 2022 invaderar Ryssland Ukraina och hävdar att Ukraina egentligen aldrig existerat som stat, att landet inte har någon egen kultur och är en del av Ryssland. Att Putin gör det han gör, att återskapa det sovjetiska imperiet, borde inte vara någon överraskning då han hävdat att sovjetimperiets sönderfall var 1900-talets största geopolitiska katastrof. Så med vilket rätt försöker Putin återskapa landets förlorade imperium? Om Ryssland lyckas i sitt uppsåt får vi ett skrämmande prejudikat.
Två dagar efter valet, och innan valresultatet är helt spikat, vänder politiskt korrekta ledarskribenter ut och in på sig själva för att försöka förklara Sverigedemokraternas framgångar. I TV-soffa efter TV-soffa babblar de på om hur väljarna lurats av SD:s populism, alternativt är vidriga rasister, men om de tror på det själva ger jag inte mycket för deras tankeverksamhet. Alla, som har fler än två hjärnceller, förstår naturligtvis att SD:s framgångar handlar om att det här landet har vanstyrts så länge att folk helt enkelt tröttnat och vill ha en förändring. De rödgrönas skrämselpropaganda fungerade inte tillnärmelsevis så bra som de hade hoppats.
Väl medveten om otillförlitligheten och vagheten i de svar herr Google kan ge på sådana spörsmål frågade jag i alla fall hur många som Stalin respektive Hitler hade tagit livet av. Mitt syfte var ju inte att grundforska utan bara att få ett hum om var samtiden står i denna fråga. Stalin noterades för 20 – 70 miljoner offer medan Hitler registrerades som tvåa med 30 miljoner offer. (Mao Zedong, som endast deltog utom tävlan i min undersökning, hamnade på 40 – 70 miljoner.)
I DN 220911 har Niklas Orrenius en lång och intressant artikel om inflyttade somaliers deltagande i våra svenska val.
Orrenius artikel är mycket upplysande. Dock på ett sätt som inte riktigt var Orrenius avsikt, misstänker jag. Han är nog mest ute efter att beskriva somaliernas svåra utsatthet, samtidigt som han vill berätta hur integrerade somalierna är i det svenska samhället och hur högt deras valdeltagande är.
En vän sade nyligen: Tänk om du skulle ta och se igenom ditt gamla program som du gjorde för SVT för 33 år sedan. Där säger flera av de personer som du intervjuar många kloka saker om hur invandringen borde hanteras. Vi visste ju vartåt de lutade redan då. Vi skulle haft ett helt annorlunda samhälle idag om politiker och journalister hade lyssnat till dem.
Bakgrunden är att jag 1989 gjorde ett program för samhällsredaktionen Norra Magasinet på SVT i Luleå om invandrare och brottslighet, som redan då var ett ämne i medieskugga, även om det skrevs om ”värstingar”. Det intressanta var att vi egentligen bara hade SVT:s två kanaler i fullt bruk. TV3 hade börjat provsända från London året innan och TV4 fick inte markkoncession förrän 1990.
Några personer tar illa vid sig för att jag ibland säger halvt på skämt, halvt på allvar, att jag är marxist. Skämtet ligger i att marxismen numera är så omodern att jag lika gärna kunde chockera folk med att insistera på att jorden är platt. Allvaret beror på att Marx, även om han i grunden hade fel eftersom hans ekonomiska fundament arbetsvärdeläran är tossig, försett framför allt sociologin med en formidabel verktygslåda full med instrument för att undersöka och tolka samhället.
När jag för ett tjugutal år sedan flyttade till Gärdet började jag gå på Friskis & Svettis. Nästan omedelbart blev jag bekant med Sidney Onayemi. Det var svårt att inte bli det. Han var gladlynt, nyfiken och rolig. Han kunde stå på Ettan, bussen, och – utan någon anledning – glatt och högljutt förkunna: ”Skyll inte på mig! Jag röstade på SD”. Alla skrattade – också den majoritet som inte röstade på SD.
Kulturartiklar brukar inte ge lika många snabba klick som polemiska politiska artiklar. Men jag tror att de har en mer långsiktig effekt.
Jag har under de sju år som jag skrivit på Det Goda Samhället noterat hur vi påverkat. Jag ser spår av mina tankar både här och där. Jag hör ekon av mina egna artiklar om film och teveserier i olika poddar, och i postningar på sociala medier.
Det finns ett före och ett efter 14 maj 1975. Det var då som en enhällig riksdag beslutade att Sverige skulle berikas genom att bli ett mångkulturellt samhälle. Nu har vi fått det. Dvs bl.a. 61 utsatta områden/parallellsamhällen med en mycket stor del av ej självförsörjande invånare. Samhällena styrs där till mycket stor del av kriminella/40-tal klaner/islamister (varav drygt 3000 är extremister enl. Säpo)/jihadister/terrorister/narkotikasmugglare/antisemitister/imamer och inte minst av islamska antidemokratiska värderingar (som strider mot vår demokrati och yttrandefrihet) typ koranen/sharialagar/hedersregler och egna rättegångar/rättskipningar.
I måndags blev jag tillfrågad om vem som skulle vinna valet, Magdalena Anderssons gäng eller Ulf Kristerssons. Jag skruvade på mig och visste inte vad jag skulle svara. Till slut kom jag fram till att jag trodde att Andersson skulle ta hem segern. Det kändes så.
Ö som i Ödesval – i alla fall om den samlade vänstern och mörkblåa centern får säga sitt. Du som väljer en annan färg än den rödgrönmarinblåa idag gör dig skyldig till att släppa in Hitler i det svenska folkhemmet. Det är budskapet från regeringen och dess stödpartier. Hälften av väljarna är knappt värda att leva om dessa anständiga får säga sitt.
Jag har än en gång tittat på partiledarutfrågningen av Ulf Kristersson i SVT. I en lång sekvens tas hans uppgift om att 700 000 utrikesfödda inte kan försörja sig själva upp.
Utfrågarna Camilla Kvartoft och Anders Holmberg är märkbart upprörda och fulla av harm inför denna uppgift. De har nagelfarit hans siffror och förklarar att de har upptäckt massor av fel.
Demokratin innebär bland annat rösträtt och den ska vi uppfylla på söndag. Men vad är det vi röstar på? Medborgarna röstar fram de politiker som ska styra staten under kommande period men vad ska politikerna använda makten till?
Grundläggande för en stat är dess suveränitet. Suveränitet står för oberoende och självständighet och har betydelse på så sätt att varje stat bestämmer själv inom sina gränser och sitt territorium. Suveränitet innebär att staten har politisk och rättslig makt över befolkningen inom sitt territorium. Suveräniteten är en förutsättning för statens existens. Försvinner delar av suveräniteten så är detta en försvagning som gör att rösträtten tappar betydelse i dessa delar.
Nedan återges två diagram. Det första har jag hämtat från cornucopia, det andra från Bulletin.
(”Normeringen av datat har skett enligt formeln PROCENTANDEL AV UTBILDNINGSNIVÅ*100/PROCENTANDEL AV RESPONDENTER och är alltså justerad för hur stort partistöd respektive parti har. Gör man inte det är t ex Socialdemokraterna största parti hos de högst utbildade 24,2 procent av respondenterna. Som största parti blir man förstås störst i alla grupper, men normeringen mäter den relativa fördelningen hos partiets väljare”.)
Av skäl som jag återkommer till är det nuvarande svenska politiska tänkandet så förvirrat att man måste gå tillbaka till de enklaste och mest uppenbara fundamenta för att förstå något. Till exempel skriver kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed en debattartikel i Svenska Dagbladet där han påpekar att svenska arbetsgivare, såväl näringslivet som den offentliga sektorn, inte kan hitta tillräckligt med kompetent arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på ”fortsatt höga nivåer”. En paradox, kan man tycka.
För ett par veckor sedan firade min son sin 34-årsdag. Eftersom han är tursam nog att fylla år mitt i kräftans tid så brukar vi också fira med ett överdådigt kräftkalas, vilket är bland det bästa både han och resten av familjen vet, och i vanlig ordning blev det en mycket trevlig kväll. Ändå kan jag inte låta bli att känna lite vemod. Inte för att sonen är vuxen, utan för att samhället har förändrats på ett så obegripligt destruktivt sätt sedan den där augustilördagen då han först såg dagens ljus.
Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof är ute på vad han kallar för en ”islamtorgsturné” i tolv svenska städer. Målsättningen är att varna för den pågående islamiseringen av Sverige. Jag frågar honom om vad han anser om teorin som ofta framförs i alternativmedia, att den socialdemokratiska regeringen skulle bevilja uppehållstillstånd och medborgarskap till utomeuropeiska invandrare i stor skala för att genom en omvälvning av demografin säkra ett konstant maktinnehav? Under sitt nästan en och en halv timme långa samtal med före detta riksdagsledamoten och partikamraten Kent Ekeroth på sajten Samnytt antydde Jomshof detta. Till mig förtydligar han:
På förekommen anledning har jag slagits av en nydanande men kanske felaktig tanke, nämligen att demokratin vid särskilda tillfällen faktiskt kan fylla sin uppgift att lyssna på medborgarna och göra deras vilja.
”Det här är ren och skär rasism”, sa Annie Lööf i partiledardebatten i Tv i maj, som svar på Åkessons förslag att hela familjer borde utvisas när någon familjemedlem begått brott.
I partiledardebatten i radion nu i fredags sa Åkesson: ”Vill man inte ha somalietowns är det väl en bra idé att inte ta hit såna som vill skapa såna och bo i såna”.
I slutet av 1900-talet hade Sverige ett av världens bästa energisystem. Det byggde i huvudsak på kärnkraft och vattenkraft plus lokal kraftvärme i de stora städerna. Därutöver kunde planerbar kraft från oljeeldade pannor och gasturbiner sättas in. Även om det fanns några utlandskablar till grannländerna var Sverige självförsörjande på elektricitet.
DET GODA SAMHÄLLET 