Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Är alla kulturer lika bra? Enligt nyvänstern är man ”kulturrasist” om man anser att vissa kulturer är sämre än andra. Kulturer är föränderliga och för att få en kultur att förändras i en viss riktning krävs kritik. Det är denna kritik som nyvänstern hindrar genom sin föreställning om ”kulturrasism”. Det finns därför fog att beskriva denna vänster som regressiv, eftersom den paradoxalt främjar förtryck i toleransens och antirasismens namn.
Av en slump fick jag tag på en överbliven biljett till den kliniska psykologiprofessorn Jordan B. Petersons föreläsningsturné, som hade Stockholm (och Johanneshovs isstadion Hovet) som en anhalt i söndags. Turnén tar avstamp i hans senaste bok Beyond Order, som innehåller tolv nya livsregler. Här gällde det nummer sju: Work as Hard as You Possibly Can. Boken är en fortsättning på succén 12 Rules for Life, som kom för tre år sedan. Båda böckerna finns översatta till svenska.
Här kommer en trevande och osäker text som kanske bör undvikas av läsare som bättre tål garanterade sanningar som är huggna i sten (det vill säga sådant som jag brukar skriva).
På nationaldagen firar i alla fall jag den svenska nationen, den svenska kulturen och det svenska folket. Det hörs på namnet att det är dessa saker som ska firas. Politikerna gillar inte detta, utan vill att man ska fira politikerna och deras välde. Jag antar att det var tanken när de gjorde nationaldagen till en röd dag.
Häromdagen fick jag tillfälle att försöka förklara det här med mänskliga fri- och rättigheter för en medlem av det uppväxande släktet. Hon hade studerat FN:s allmänna deklaration i ärendet men tyckte att det hela verkade förvirrat. Enligt tjugotredje artikeln, sa hon, hade hon rätt att fritt välja sysselsättning samt erhålla ”skydd mot arbetslöshet”. Själv hade hon tänkt sig att välja att bli skolminister efter gymnasiet och undrade om det skulle räknas som arbetslöshet om hon inte fick jobbet omedelbart.
Vaknar till en annandag pingst som i år också råkar vara nationaldagen. En dag att hylla vårt vackra land, vår fantastiska kultur och underbara natur och alla de människor som gick före oss och byggde Sverige – och dessutom passa på att räta på ryggen om vi händelsevis börjat krokna lite efter alla år av politikernas envetna och lögnaktiga påståenden om att det svenska kulturarvet inte existerar. Det är i alla fall vad jag tycker.
Vad sker med ett land när grundläggande uppfattningar om lag och rätt inte längre delas av stora delar av befolkningen? Vad sker när människor anser att rättssystemet inte längre levererar rättvisa, och att polisen inte ger medborgare ett rimligt skydd mot brottslighet? Eller när polisen rentav ses som en fiende som försvarar kriminella? Och vad händer om folk i allt högre grad anser det legitimt att ta lagen i egna händer och själva agera både polis, domare och bödel?
Enligt statstelevisionens lokala nyheter Dalarna hade en man, trots mängder med avspärrningar och varningsskyltar, förirrat sig in på ett militärt övningsområde, Myran, i skogen utanför Falun där det pågick skjutövningar med skarp ammunition och automatvapen.
Efter att det beslutats om misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson har statsminister Magdalena Andersson exploderat i en rad uttalanden som är direkt antidemokratiska. Att väcka misstroendeförklaring mot en justitieminister som flera gånger fällts av KU och som begår ständiga övertramp på sociala medier är ”farligt” för Sverige, påstår statsministern. Eftersom misstroendeförklaring är ett demokratiskt verktyg, och en av riksdagens möjligheter att kontrollera hur regeringen sköter sitt arbete, kan man inte tolka det annat som att Magdalena Andersson har en mycket skev syn på vad demokrati är.
Senare denna månad ska riksdagen ta ställning till propositionen om ”ett mer likvärdigt skolval” där det i stort sett står att skolor ska skapa en ”allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter”. Den kommer troligen inte att gå igenom eftersom frågan är så kontroversiell. Kontroversen står mellan dem som vill ha mer frihet för folket och dem som vill ha mer frihet för folket.
Parisöverenskommelsen från 2015 avser begränsning av klimatuppvärmningen på jorden till mindre än 2°C och helst till 1,5°C. Överenskommelsen är legalt bindande från 2016. Som följd antog Sverige 2017 ett klimatpolitiskt ramverk som består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Det långsiktiga målet är att Sverige inte skall ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären från år 2045 för att därefter uppnå negativa utsläpp. (SFS nr: 2017:720).
Lyssna gärna, och noga, på denna intervju med den politiska kommunistiska vilden och kurdkämpen Amineh Kakabaveh som hölls igår i P1 Morgon, på ett mycket förtjänstfullt sätt av Mikael Kulle.
Många ord kan användas för att beskriva det politiska läget i dagens Sverige. Det ligger ändå nära till hands att använda ordet yrvaket. Plötsligt har inte så få gnuggat sig i ögonen för att klarare se och förstå vad som händer. En del berättar också om vad de ser.
Ett fenomen som blivit allt vanligare i Det Nya Sverige: studenter som viftar med utländska flaggor. Jag tror att jag förstår varför.
Eleverna med utländsk bakgrund ser att det viftas med svenska flaggor. De vill då ”svara” genom att vifta med ”sin” flagga. De ser alltså inte den svenska flaggan som sin.
Någon gång under historien förvandlades de apmänniskor som befolkade den skandinaviska halvön till ansvarskännande, solidariska, flitiga och allmänt dugliga människor som Geijers Odalbonde, Runebergs Bonden Paavo och Bitte Assarmos farmor. När dessa människor under förrförra århundradet fick lära känna elektriciteten och fossilerna satte de igång en troligen unik ekonomisk utveckling. I varje fall förvandlade sig Sverige på mindre än ett sekel från Europas fattigaste land till ett av världens rikaste.
Annie Lööf hör plötsligt orden ”Det är oansvarigt att väcka misstroende i det här läget! Det är farligt!”.
Likt en Pavlovsk hund reagerar Lööf instinktivt på ordet ”oansvarigt”. Hon sliter motvilligt blicken från sin egen spegelbild för att ta reda på vad det är som händer. Och vädrar genast morgonluft.
Som jag har skrivit i några tidigare texter försöker jag ibland att förstå mitt känsloläge inför samtiden med hjälp av mina drömmar. Det tillför mig ett personligt och existentiellt perspektiv på den politiska galenskapen, vars konsekvenser vi varje dag tvingas leva med.
Det flertydiga ordet är ”vänster” och då menar jag inte något så banalt som att om två personer vända mot varandra ska peka åt vänster så pekar de åt olika håll. Nej, jag menar vänster som beteckning för en viss politisk riktning. Där menar jag att det råder förvirring eftersom ”vänster” för femtio plus år sedan var något annat än ”vänster” idag och att denna förvirring kan göra det svårare att tolka vårt samhälle.
Har du skrattat åt ett meme på sista tiden? Det borde du inte ha gjort, inte utan att fråga pappa Staten först. Numera har vi nämligen en myndighet som övervakar folkhumorn och informerar om vilken humor och satir som är lämplig att skratta åt och vilken som kan skada.
Rubriken är också mottot för denna blogg. Bloggen har nu funnit i nästan åtta år. På måfå studerade jag några av de mest lästa artiklarna från år 2015 för att med ledning av dagens sjuårsfacit bedöma i vilken mån den skrytsamma ambitionen uppfyllts.
När jag gick på Handelshögskolan i Stockholm hade jag ett besvärande problem. Jag var rätt ambitiös så jag klarade tentorna. Problemet var ett annat, nämligen att jag ofta inte trodde på lärdomarna.
Hur många som Hassan har jag träffat under mina 22 år som socialsekreterare i mitt arbete med socialbidrag i olika utanförskapsområden runt om i Storstockholm med kranskommuner? Jag har faktiskt ingen aning. Jag gissar på ungefär 1 500, genom att räkna antalet dagar i arbete under dessa år och lägga mig lågt i min uppskattning.
Just nu trendar hashtaggen #Swedengate på Twitter. Det är en hashtagg under vilken det samlas diverse hat och kritik mot Sverige, framför allt om att svenskar låter barn gå hungriga. Det finns nämligen tillfällen då barn inte blivit bjudna på mat hemma hos kompisarna. Twitter svämmar nu över av inlägg om hur ”jag fick vänta i min kompis rum medan han åt middag med sina föräldrar”, ibland med tillägget ”svenskarna är så jävla fucked up”. Skrivet av svenskar, ska tilläggas. Och även om syftet inte var att utmåla Sverige som det mest rasistiska landet i världen så är det ungefär så det beskrivs nu. Vi – du och jag – ska skämmas, och hör sen!
I klimatfrågan, där jag i likhet med nästan alla andra människor inte har några särskilda kunskaper men dock starka åsikter, kan jag se två möjliga risker, den ena på lång sikt och den andra på kort sikt.
Ifall socialdemokraterna på 1950-talet i skarpa ordalag uppmanat folk att inte skaffa fler barn är de själva kan försörja hade mina föräldrar garanterat ställt sig helt oförstående till detta märkliga påstående.
På den tiden fanns ingen ovillkorlig rätt till god ekonomisk standard, även om man själv inte arbetar och oberoende av hur många barn man skaffar.
Efter att jag skrivit om de asylsökande män som krävt att kvinnliga flyktingar ska klä sig på ett visst sätt har jag fått en rad kommentarer, bland annat på mejl, om hur fel jag har. Att män och kvinnor skulle kunna vara jämställda är en ren fantasi och dessutom närmast skadlig för mänskligheten. De muslimska värderingar, som kräver särskilt förtryck av det kvinnliga könet, är vinnarna eftersom de utgår från könens biologiska skillnader. Kommentarerna har kommit från Lasse, Bosse och Olle – svenska män, vilka jag ofta beskrivit som en förebild.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver kristdemokraterna Ebba Busch och Jakob Forssmed att ”57 procent av biståndstagarna i försörjningsstödet [under 2020 var] arbetsföra” och att ”personer med arbetsförmåga inte bör ha försörjningsstöd”. Det senare är lätt att hålla med om. Men därefter kommer problemen.
Eftersom jag pratar swahili har jag tillgång till ett ganska stort nätverk av folk från Kenya, Tanzania och övriga delar av Östafrika. Häromdagen pratade jag med en vän på Facebook om fenomenet ”klimatångest” i Sverige.
Miljöpartiet har gått in med liv och lust i valrörelsen och har förklarat att de nu tänker ”göra kaos” med alla som tänker stå i vägen för klimaträttvisa.
Vad Miljöpartiets ”klimaträttvisa” går ut på har vi lärt oss vid det här laget. Den handlar om att du och jag ska göra avkall på vår välfärd medan miljöpartisterna själva puttrar omkring i skärgården i miljöfarliga båtar, kör runt i gamla dieselbilar och gärna tar flyget till klimatmöten. Den rättvisan ställer jag mig gärna i vägen för. Så nu undrar jag, vill du göra kaos med mig, Märta Stenevi?
Häromdan kom ett kryptiskt mail från min bank. Alexandra från Kundtjänst meddelade att banken på min begäran ändrat ett mottagarkonto, och ville att jag dagen efter skulle komma till ett bankkontor i Partille för att hämta några papper. Mailet slutade med orden: ”CONFIDENTIALITY NOTICE, This e-mail is confidential and may contain legally privileged information…osv”
DET GODA SAMHÄLLET 