BIRGITTA SPARF: Det räcker nu med feminism!

Svenska kvinnor är absolut inga ojämställda och diskriminerade offer i Sverige idag. Däremot vill många av dem till varje pris vara det!

Vänsterfeministerna agerar på precis samma sätt som Jonas Gardell, på anabola steroider. Gardell är tvungen att gå tillbaka till mitten av 1800-talet för att i en bok beskriva vilken heroisk kamp han ständigt utkämpar idag för homosexuellas rättigheter. Rättigheter som han sedan länge redan har i Sverige.

Vi uppnådde, tack vare den dåvarande kvinnokampen, full jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige på 1970-talet. Så det måste finnas ett syfte för dagens feminister att ständigt slå in öppna dörrar. Vad vill de uppnå? Kan de inte nöja sig med att de nu blir positivt särbehandlade inom i stort sett samtliga områden?

Kvinnor inkvoteras och premieras på orättvisa grunder till en mängd höga poster, trots att de kan ha sämre kvalifikationer för uppdragen än konkurrerande män.

Som exempel kan nämnas professorsutnämningar på KTH, platser i vissa bolagsstyrelser, programledare på statstelevisionens nyhetsredaktioner, som partiledare och som Sveriges statsminister.

Om jag som ung och snygg på 70- och 80-talet blev utsatt för ovälkommen och närgången uppvaktning kunde jag hantera det, direkt på plats.

Dagens unga och ”starka” kvinnor blir i liknande situationer helt paralyserade och behöver minst 10 år på sig för att processa händelsen och komma fram till att de utsatts för en ”sexuell kränkning”. Innan de pallrar sig iväg till polisen för att anmäla det hemska brott som patriarkatet utsatt dem för. Eller gråter ut offentligt i medierna och förstör livet för helt oförstående och fullt normala män.

Jag är så trött på detta! För mig som kvinna är det direkt förnedrande att ständigt bli utpekad som ett offer. Jag har aldrig under hela mitt liv varit ett offer för något diffust och illasinnat patriarkat.

Tvärtom, jag har alltid blivit rättvist behandlad, tävlat på samma villkor och nått framgång. Men att ta upp mig själv som exempel förvandlas av feministerna till en anekdotisk berättelse, helt utan värde. Enligt dem ser jag inte helheten.

När jag skrev att jag anser att Sanna Marins uppträdande som en ansvarslös fjortis på en fyllefest var olämpligt, eftersom hon är 36 år och Finlands regeringschef, påpekade en kvinna att hon blir upprörd över att jag alltid angriper och kritiserar kvinnor.

Jag bad henne betänka varför hon inte blir lika upprörd när jag angriper och kritiserar män. Jag fick inget riktigt svar, mer än att Urho Kekkonen nog inte heller alltid var nykter under sina politiska möten i bastun. På den nivån är det.

Jag har ställt dessa frågor till Socialdemokraterna under bifogade Facebook-inlägg:

”- Vilka rättigheter har män i Sverige idag som kvinnor saknar?

– I vilka sammanhang i Sverige idag är kvinnor förhindrade att uttrycka sina åsikter, utan att alltid mötas av hat och hot?

Seriösa frågor, så jag tackar på förhand för svar från Socialdemokraterna.”

Jag ser med spänning fram emot svaret!

Birgitta Sparf