Några personer tar illa vid sig för att jag ibland säger halvt på skämt, halvt på allvar, att jag är marxist. Skämtet ligger i att marxismen numera är så omodern att jag lika gärna kunde chockera folk med att insistera på att jorden är platt. Allvaret beror på att Marx, även om han i grunden hade fel eftersom hans ekonomiska fundament arbetsvärdeläran är tossig, försett framför allt sociologin med en formidabel verktygslåda full med instrument för att undersöka och tolka samhället.
När jag för ett tjugutal år sedan flyttade till Gärdet började jag gå på Friskis & Svettis. Nästan omedelbart blev jag bekant med Sidney Onayemi. Det var svårt att inte bli det. Han var gladlynt, nyfiken och rolig. Han kunde stå på Ettan, bussen, och – utan någon anledning – glatt och högljutt förkunna: ”Skyll inte på mig! Jag röstade på SD”. Alla skrattade – också den majoritet som inte röstade på SD.
Kulturartiklar brukar inte ge lika många snabba klick som polemiska politiska artiklar. Men jag tror att de har en mer långsiktig effekt.
Jag har under de sju år som jag skrivit på Det Goda Samhället noterat hur vi påverkat. Jag ser spår av mina tankar både här och där. Jag hör ekon av mina egna artiklar om film och teveserier i olika poddar, och i postningar på sociala medier.
Det finns ett före och ett efter 14 maj 1975. Det var då som en enhällig riksdag beslutade att Sverige skulle berikas genom att bli ett mångkulturellt samhälle. Nu har vi fått det. Dvs bl.a. 61 utsatta områden/parallellsamhällen med en mycket stor del av ej självförsörjande invånare. Samhällena styrs där till mycket stor del av kriminella/40-tal klaner/islamister (varav drygt 3000 är extremister enl. Säpo)/jihadister/terrorister/narkotikasmugglare/antisemitister/imamer och inte minst av islamska antidemokratiska värderingar (som strider mot vår demokrati och yttrandefrihet) typ koranen/sharialagar/hedersregler och egna rättegångar/rättskipningar.
I måndags blev jag tillfrågad om vem som skulle vinna valet, Magdalena Anderssons gäng eller Ulf Kristerssons. Jag skruvade på mig och visste inte vad jag skulle svara. Till slut kom jag fram till att jag trodde att Andersson skulle ta hem segern. Det kändes så.
Ö som i Ödesval – i alla fall om den samlade vänstern och mörkblåa centern får säga sitt. Du som väljer en annan färg än den rödgrönmarinblåa idag gör dig skyldig till att släppa in Hitler i det svenska folkhemmet. Det är budskapet från regeringen och dess stödpartier. Hälften av väljarna är knappt värda att leva om dessa anständiga får säga sitt.
Jag har än en gång tittat på partiledarutfrågningen av Ulf Kristersson i SVT. I en lång sekvens tas hans uppgift om att 700 000 utrikesfödda inte kan försörja sig själva upp.
Utfrågarna Camilla Kvartoft och Anders Holmberg är märkbart upprörda och fulla av harm inför denna uppgift. De har nagelfarit hans siffror och förklarar att de har upptäckt massor av fel.
Demokratin innebär bland annat rösträtt och den ska vi uppfylla på söndag. Men vad är det vi röstar på? Medborgarna röstar fram de politiker som ska styra staten under kommande period men vad ska politikerna använda makten till?
Grundläggande för en stat är dess suveränitet. Suveränitet står för oberoende och självständighet och har betydelse på så sätt att varje stat bestämmer själv inom sina gränser och sitt territorium. Suveränitet innebär att staten har politisk och rättslig makt över befolkningen inom sitt territorium. Suveräniteten är en förutsättning för statens existens. Försvinner delar av suveräniteten så är detta en försvagning som gör att rösträtten tappar betydelse i dessa delar.
Nedan återges två diagram. Det första har jag hämtat från cornucopia, det andra från Bulletin.
(”Normeringen av datat har skett enligt formeln PROCENTANDEL AV UTBILDNINGSNIVÅ*100/PROCENTANDEL AV RESPONDENTER och är alltså justerad för hur stort partistöd respektive parti har. Gör man inte det är t ex Socialdemokraterna största parti hos de högst utbildade 24,2 procent av respondenterna. Som största parti blir man förstås störst i alla grupper, men normeringen mäter den relativa fördelningen hos partiets väljare”.)
Av skäl som jag återkommer till är det nuvarande svenska politiska tänkandet så förvirrat att man måste gå tillbaka till de enklaste och mest uppenbara fundamenta för att förstå något. Till exempel skriver kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed en debattartikel i Svenska Dagbladet där han påpekar att svenska arbetsgivare, såväl näringslivet som den offentliga sektorn, inte kan hitta tillräckligt med kompetent arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på ”fortsatt höga nivåer”. En paradox, kan man tycka.
För ett par veckor sedan firade min son sin 34-årsdag. Eftersom han är tursam nog att fylla år mitt i kräftans tid så brukar vi också fira med ett överdådigt kräftkalas, vilket är bland det bästa både han och resten av familjen vet, och i vanlig ordning blev det en mycket trevlig kväll. Ändå kan jag inte låta bli att känna lite vemod. Inte för att sonen är vuxen, utan för att samhället har förändrats på ett så obegripligt destruktivt sätt sedan den där augustilördagen då han först såg dagens ljus.
Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof är ute på vad han kallar för en ”islamtorgsturné” i tolv svenska städer. Målsättningen är att varna för den pågående islamiseringen av Sverige. Jag frågar honom om vad han anser om teorin som ofta framförs i alternativmedia, att den socialdemokratiska regeringen skulle bevilja uppehållstillstånd och medborgarskap till utomeuropeiska invandrare i stor skala för att genom en omvälvning av demografin säkra ett konstant maktinnehav? Under sitt nästan en och en halv timme långa samtal med före detta riksdagsledamoten och partikamraten Kent Ekeroth på sajten Samnytt antydde Jomshof detta. Till mig förtydligar han:
På förekommen anledning har jag slagits av en nydanande men kanske felaktig tanke, nämligen att demokratin vid särskilda tillfällen faktiskt kan fylla sin uppgift att lyssna på medborgarna och göra deras vilja.
I slutet av 1900-talet hade Sverige ett av världens bästa energisystem. Det byggde i huvudsak på kärnkraft och vattenkraft plus lokal kraftvärme i de stora städerna. Därutöver kunde planerbar kraft från oljeeldade pannor och gasturbiner sättas in. Även om det fanns några utlandskablar till grannländerna var Sverige självförsörjande på elektricitet.
Sven – Eric Liedman (bilden) är professor emeritus i lärdomshistoria. Han är exempellöst okunnig. Han döljer sin okunskap med ett medvetet luddigt och oprecist språk. Det hjälper inte. Han lyckas ändå inte dölja att han vantrivs i verkligheten och hellre dväljs i sitt gamla, under sextiotalet formade drömsamhälle.
När inget annat hjälper mot opinionssiffrorna plockar Socialdemokraterna in sin avlagde partiledare, tillika en av Sveriges sämsta statsministrar genom tiderna, för att han tillsammans med Liberalernas rättrådige ålderman Bengt Westerberg ska skrämma svenska folket att rösta på vänsterblocket. Och sossarnas supertroll, Annika Strandhäll, twittrar förstås om den fantastiska propagandaartikeln – och om hur de väljare som tänker rösta för ett regeringsskifte i princip gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten. Skamlöst är bara förnamnet – klassiskt sosseri med andra ord.
Den ena artikeln kom i onsdags (7/9-22) på redaktör Johan Westerholms blogg ”Ledarsidorna”. Hans tes är att om riksdagspartiet Nyans kommer in i riksdagen så sker det med huvudsakligen nya väljare från ”soffan”. Det berör inte de etablerade åtta partierna mycket.
Polemiskt menar Johan Westerholm redan inledningsvis att ”Det sprids en vrångbild om att Partiet Nyans skulle utgöra ett substantiellt hot mot etablerade partier som S, V och MP.” Min artikel som inte delar den uppfattningen finns i bloggen ”DET GODA SAMHÄLLET”.
Liksom en överväldigande del av alla svenskar och andra västerlänningar är jag fostrad i uppfattningen att demokratin är det bästa av alla statsskick och att den för hundra år sedan – i vissa länder lite tidigare – för alltid installerats i vår kulturkrets. Det anmärkningsvärda är att denna doktrin om demokratins överlägsenhet och fortsatta beständighet aldrig riktigt förklarades under min uppväxt. Tesen var så uppenbart sann att det inte behövdes några utläggningar från föräldrar eller skollärare för att trumfa in dess giltighet.
I mitten av av juli rapporterade media om ett storslagsmål med ett 50-tal inblandade på Askimsbadet i Göteborg. Både barn och vuxna ska ha slagits. Det tros ha börjat med ett bråk mellan några ungdomar och en grupp yngre barn, men växte när vuxna familjemedlemmar lade sig i. Händelsen resulterade i minst fyra anmälningar om misshandel.
Även om bevisen inte är fullständiga verkar det vid det här laget stå klart att de nedstängningar som genomfördes i många länder under covidpandemin gjorde mer skada än nytta. I en metastudie – det vill säga en sammanställning över resultaten i ett större antal vetenskapliga undersökningar – från Johns Hopkinsuniversitetet görs följande sammanfattande bedömning av vetenskapens nuvarande ståndpunkt:
Svenska kvinnor är absolut inga ojämställda och diskriminerade offer i Sverige idag. Däremot vill många av dem till varje pris vara det!
Vänsterfeministerna agerar på precis samma sätt som Jonas Gardell, på anabola steroider. Gardell är tvungen att gå tillbaka till mitten av 1800-talet för att i en bok beskriva vilken heroisk kamp han ständigt utkämpar idag för homosexuellas rättigheter. Rättigheter som han sedan länge redan har i Sverige.
Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.
För mig är det lika onödigt med statistik för att fatta att ”ortengrabbar” är brottsligare än ”svennar” som med medicinsk åldersbedömning för att fatta att ”ensamkommande flyktingbarn” i själva verket är fullvuxna karlar. För mig räckte det att titta på de skäggiga männen för att begripa att de inte var barn.
Igår skrev jag en artikel där jag, som inte vet något om el, försökte konstruera en rimlig tolkning av svensk energipolitik. Varför skulle inte jag få gissa när Sveriges journalistkår inte kan leverera några trovärdiga förklaringar?
När jag tassar ut i trädgården på morgonen för att plocka vinbär till frukosten måste jag först låsa upp ytterdörren. Stöldligorna som tillåts härja fritt har tyvärr det sista decenniet också letat sig till den skärgårdsö i norra Bohuslän där familjen tillbringar somrarna så man måste var mer försiktig. Förr var det enda skälet att låsa dörren att den inte av misstag skulle riskera vara vidöppen när man var hemma i stan och det skulle regna in. Då låg nyckeln hos oss på samma ställe som hos de flesta andra, under dörrmattan. Eller så hängde den på en krok precis bredvid dörren, eller i en blomkruka.
Så här i slutspurten inför valet tar Märta Stenevi ett djupt andetag och börjar sprida desinformation om att gängkriminalitet inte alls har något med invandring att göra utan handlar om fattigdom och klassklyftor. Häpnadsväckande nog har det helt undgått henne att de flesta kriminella gäng har rötterna i invandrade klankulturer där respekten för det svenska samhället är noll. Hon tror dessutom att de blir kriminella för att kunna äta sig mätta när de i själva verket har vuxit upp med tak över huvudet, rinnande kallt och varmt vatten, mat på bordet och gratis skolgång precis som alla andra.
De gängkriminella har alltså inte alls blivit brottslingar för att de är fattiga och utsatta utan för att de är giriga psykopater som skiter fullkomligt i allt det som hederliga människor sätter värde på.
I föreningen Medborgarperspektiv.se har vi tagit fram ett flertal valaffischer som pläderar för regeringsskifte. Scrolla nu i lugn och ro nedåt så hittar du valaffischerna!
Medborgarperspektiv.se är en ideell förening som främjar yttrandefrihet, en saklig och allsidig samhällsdebatt, medborgarjournalistik och stöd till fria medier. Just nu satsar vi på valet. Bli medlem även du!
När svenska politiker uttalar sig om elpriserna får man en känsla av att talepunkterna är inhämtade från Tyskland och därefter översatta till svenska (sannolikt med hjälp av Googles översättare då bara tre procent av svenska gymnasieelever studerar tyska språket). Politikernas synsätt och rekommendationer förefaller nämligen mer anpassade efter den tyska än den svenska situationen.
För ett halvår sedan gick jag med i Svenska Journalistförbundet igen. Under de cirka 20 år som jag tidigare hade varit verksam som anställd journalist eller kommunikatör hade jag varit medlem i det journalistiska fackförbundet, men denna gång gick jag efter flera års utträde med igen som frilans. Det är bra att kunna få hjälp med upphovsrättsfrågor om man till äventyrs skulle råka i trångmål och dessutom få ta del av deras nyhetsbrev samt medlemstidningen Journalisten. Tillsammans med socionomernas facktidning Akademikern, som jag skrivit om här och här är de båda goda representanter för politisk korrekthet inom fackpressen.
Den här texten började jag skriva på redan i förrgår, men Ygemans tomma blick och Hultqvists försök att verka folklig och förtroendeingivande på extra bred dialekt dränerade mig på all min energi. Det blir allt svårare att finna ord för Socialdemokraternas agerande, för vad finns det egentligen att säga om ett parti som arrangerar en pressträff enbart i syfte att smutskasta ett annat parti och försöka påverka människor att rösta på ett visst sätt? Svaret är: Socialdemokraterna.
Killen på bilden har världens mest tröstlösa jobb. Wikipedia förklarar så här:
Sisyfos har trotsat den mäktige överguden Zeus, och som straff för sin hybris döms Sisyfos till att rulla en tung sten uppför ett högt berg. För att klara uppgiften tvingas han använda alla sina krafter, men när stenen knuffats upp på bergstoppen rullar den ner på andra sidan – och Sisyfos får börja om från början. Detta arbete får han fortsätta med i eviga tider.
DET GODA SAMHÄLLET 