
Jag talade nyligen med min vän rammakaren som vältaligt gick igång när han jämförde svenskens foglighet med danskens rakhet och förmåga att säga ifrån. Han undrade vart den blågula bärsärken hade tagit vägen? ”Vi ligger ju absolut minst tio år efter våra grannar vad gäller att sätta ned foten mot massinvandringens avigsidor”, menade han. ”Bärsärksgenerna är nog utslussade ur genpoolen för länge sedan”, svarade jag, ”och danskarna har ju aldrig haft det humanitära hybris som våra politiker sövt ner det svenska folket med.” Detta i den omnipotenta förhoppningen att vi ska vara en förebild för hela mänskligheten. Storhetsvansinne hos eliten i kombination med lydig följsamhet hos folket är en svensk djävulsbrygd som kan sluta med ett undergångsscenario.




























