För några dagar sedan deltog jag och 150 andra personer (mestadels 75-plussare) på ett dagsseminarium på Vikinglinjens fartyg t o r till Mariehamn. Ämnena som behandlades var dels hotet från Ryssland, dels miljöhotet mot Östersjön. Hotet från Ryssland avhandlades av två sjöofficerare; kommendörkapten Christian Allerman och kommendör Lars Wedin.
Att Ryssland utgör ett hot mot Europa håller jag helt med om. Anfallskriget mot Ukraina och hybridkriget mot Nato/Europa är tydliga bevis för detta och officerarna berättade insiktsfullt om det. Men när jag dristade mig att fråga om deras inställning till islam – med tanke på den danska statsministern Mette Frederiksens påstående att Europa inte bara hotades från Ryssland utan även inifrån av islam – fick jag ett nedlåtande svar. Islam är ett marginellt problem och dessutom arbetar de flesta muslimer och bidrar till ekonomin. Och ytterhögern – som AfD i Tyskland, Le Pen i Frankrike och Farage i UK – var, enligt en av officerarna, mer eller mindre ”nyttiga idioter” (huruvida SD i Sverige ingick i denna kategori framgick dock inte), underförstått att de gick Putins ärenden.
”I beg to differ”. I vilken värld lever dessa två officerare? Just i dagarna förekommer stora demonstrationer i Frankrike – med våld, bränder och mord – i huvudsak mot det undermåliga skolsystemet, som säkerligen delvis är riktigt. Men bland demonstrationerna syns inte en enda fransk flagga, däremot palestinska och andra utomeuropeiska flaggor, och även om många unga demonstranter är inhemska fransmän är de utomeuropeiska, dvs från MENA-länderna, i majoritet (ofta 2:a och 3:e generationens invandrare). Den i Frankrike baserade svenska journalisten Chris Forsne har i SwebbTV här på ett utmärkt men skrämmande sätt beskrivit dessa demonstrationer.
I Tyskland, Nederländerna, Belgien och England ser vi motsvarande upplopp och Sverige har inte undgått våldsamma demonstrationer som till exempel de s k koranupploppen.
Det fortsatta inflödet av migranter (endast ca 7 % är flyktingar) till Europa kopplat med demografin – att vita västeuropéer föder 0,8 – 1,5 barn/kvinna medan invandrarkvinnor föder 2,5 eller fler – innebär att invandrarna kan komma att bli i majoritet i Västeuropa (och alltså den ”vita” ursprungsbefolkningen i minoritet) redan under 2060-talet. Den franske författaren Michel Houellebecq har 2015 i romanen Underkastelse beskrivit hur livet i Frankrike kan gestalta sig i ett islamskt styrt samhälle i framtiden, som jag skrivit om 2016 här på DGS.
Romanen beskriver hur det gamla politiska etablissemanget i Frankrike måste välja sida. I dag ser vi i Sverige att C har samma problem då deras hat mot SD (i boken mot Le Pen/Nationella Fronten) är större än deras misstänksamhet mot V (i boken Muslimska brödraskapet). C verkar i dagsläget att välja V som är infiltrerat med radikala muslimer (i boken väljer fransmännen att stödja det Muslimska brödraskapet och Frankrike får en muslimsk president).
Så, vad har vi västeuropéer (Östeuropa – som levt under kommunistiskt förtryck under decennier – aktar sig väl mot att ta in för många migranter) att vänta oss i framtiden. I den sämsta av alla världar måste vi kanske välja mellan ett auktoritärt Ryssland och en islamisk diktatur.
I ett auktoritärt kleptokratiskt Ryssland får man säkerligen lägre levnadsstandard men kan troligen sköta sig själv, välja yrke, livspartner och umgänge så länge man inte blandar sig i politiken det minsta, dvs inga demonstrationer eller liknande aktioner. Att vara sexuellt avvikande är inte heller att tänka på.
Att leva i ett kalifat däremot gör att hela individens liv är underkastat sharialagar, att kvinnor måste klä sig i typ chador/slöja, inte välja yrke/utbildning, utsättas för könsstympning, hedersrelaterat våld etc, etc. Som grupp skulle våra liv styras av imamer in i minsta detalj.
Ställd inför detta val väljer åtminstone jag Ryssland över shariaislam.
Det förvånar mig att de ovan nämnda officerarna inte vill se det inhemska hotet och att i sin iver att demonisera Ryssland inte se skogen för alla träd. Axel Oxenstierna lär 1648 ha sagt: ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?” Och hur styrs egentligen Sverige och Västeuropa? Eller som Tage Erlander uttryckte det redan 1965: Vi svenskar lever ju i ett så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden”.
Time will tell.
