The Economist, som jag prenumererar på sedan 25 år, anses som världens bästa veckotidskrift/magazine. Vissa anser den vara alltför konservativ, vissa alltför liberal. Veckans nummer, 25 juli, har en lång intervju med världens rikaste man, multi-entreprenören Elon Musk. Economists intervjuare är chefredaktören Zanny Minton Beddoes, en i och för sig säkerligen duktig och kompetent person.

Men hennes ibland arroganta och fientliga attityd är besvärande för att inte säga diplomatisk. Hon använder samma taktik som SVT:s Anders Holmberg i sina intervjuer med kända personer i programmet 30 minuter. Intervjuerna går inte ut på att försöka förstå intervjupersonens åsikter i ett professionellt samtal, utan går ut på att sänka, misskreditera, och om möjligt, förinta det tilltänkta offret.

Kontentan i den långa intervjun är att Musk klart och tydligt säger ifrån på ett sätt som låter som ljuv musik för öronen för de, liksom jag, är innerligt trötta på det politiskt korrekta narrativet. Musk säger nämligen det som många människor innerst inne tänker om etablissemanget. När intervjuaren påstår att Musk tillhör extremhögern, att han stöder populistiska partier i Europa, det vill säga ytterlighetspartier, svarar Musk:

”Jag stöttar vanliga människor. Det du felaktigt kallar extremhögern. Här är principerna – säg mig vilka som låter hemska: Säkra gränser. Säkra städer. Förnuftig konsumtion. Vilken av dessa tre är högerextrema? Jag vill bara tillrättavisa dig och medierna för den absurda beskrivningen av ytterhögern. Den är falsk och vilseledande och nonsens.”

Beddoes fortsätter: “Vissa människor avskyr dig. Är det du gör hjälpsamt för västerländsk demokrati? Och här kommer Musks dräpande svar: “Kanske avskyr vissa mig. Det är nog sant. Jag bryr mig inte. Jag tror att många fler hatar dig och media än du inser.”

Musk fortsätter och hävdar att dessa inte är extrema ståndpunkter. De var det normala för femton år sedan, och de flesta utanför ett mycket litet forum tror fortfarande det. Beddoes har säkerligen nått toppen på sin karriär, men i jämförelse med Musk är hon en löneslav, en dvärg. Vad Musk har lyckats med är helt unikt. Visst, han kan vara egocentrisk, är en dålig talare, och går för långt ibland. Men hans visioner är helt otroliga och att lyckas genomföra dem en fantastisk prestation; han har förändrat världen på flera sätt.

Som enskild person har han förändrat hela fordonsbranschen genom att satsa på elbilar med sin Tesla elbil (det borde kanske branschens tre stora – Ford, Toyota och Mercedes ha tänkt på). Därefter revolutionerade han rymdindustrin – en industri där enbart stormakter tävlade – genom att starta SpaceX. Han minskade kostnaderna att skicka satelliter i rymden med hela 80 %, vilket gjorde att den amerikanska rymdstyrelsen numer anlitar SpaceX i allt större omfattning. Musks senaste innovation är att låta raketens första steg “åka” tillbaka till startplatsen. Det är en helt ofattbar syn när raketen “backar in” i sin startfålla.

Som om detta inte vore nog har Musk också erövrat satellitkommunikationsbranschen med sina, numera drygt 10 000 satelliter, och därmed utklassat alla andra konkurrenter. Starlink spelar nu en viktig roll i Ukrainakriget genom att förse dess styrkor med kartor i realtid. Även långseglare har numera en liten Starlink-antenn på sina segelbåtar (kostar ca 5 000 kr och därefter 300/månad för utmärkt uppkoppling).

Kanske blir denna Economistintervju med Elon Musk vändpunkten när PK-etablissemanget förlorade sin problemformuleringsfördel, när Musk satte ner foten och vände anklagelserna mot intervjuaren. När människor som inte producerar något klagar på människor som skapar enorma mängder jobb, rikedom, revolutionerar flera branscher och syfte för mänskligheten.

Musks svar: “Jag tror att många fler hatar dig och media än du inser” borde bli vanligt folks svar till PK-folket.

Time will tell.