Annika Strandhäll lämnar riksdagen lagom till valet – och i en stor intervju i malliga morgontidningen berättar hon att hennes uppdrag i Socialdemokraterna var att trolla på sociala medier.

Inte för att det var någon nyhet, förstås, även om DN:s reporter framställer det som ett närmast sensationsartat avslöjande. Var och en som följt Strandhälls framfart på sociala medier har fattat det sedan dag ett.

Själv har jag alltid varit av åsikten att politiker borde ha annat att göra än sitta och slänga ur sig tvärsäkra oneliners på X och andra sociala medier. Redan när Carl Bildt gjorde sig känd som den förste twittrande politikern var jag ytterst skeptisk. Med all rätt, har det visat sig, eftersom den tjommen tappat det totalt de senaste åren.

Journalistkåren har dock aldrig ifrågasatt Bildts grötmyndiga galenskaper på sociala medier. Världens mest lättlurade skrå? Det måste det vara eftersom de har gått på Bildts luring om att en självbelåten uppsyn och ett överlägset och malligt tonfall är ett tecken på intelligens och slagfärdighet.

I själva verket är han ett av de värsta nät-trollen i hela landet. Han sprider mer dynga än en gödselspridare. Dessutom ger han allt som oftast prov på ett folkförakt som inte står partivännen Reinfeldt långt efter. Om det inte gäller kvinnohatande mullor, kommunistpolitiker i Kina och annat löst folk förstås – då är Bildt full av respekt och vördnad.

Ja ja. Så kan det vara i den uppblåsta värld där våra politiker skrider fram som små paschor och tror sig vara förmer än folket de företräder.

Och för att återgå till Annika Strandhäll – det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan Morgan Johansson lämnar riksdagen och berättar precis samma (föga) förvånande sak om sitt uppdrag i det stolta socialdemokratiska partiet. Liksom Damberg. Och Ygeman. De är troll hela högen – skamlösa oduglingar som sprider desinformation och hat.

Det finns dock politiker som faktiskt har något viktigt att tillföra de sociala medierna. Carl-Oskar Bohlin är en av dem. Han publicerar nämligen intervjuer i sin helhet, så att medborgarna kan avgöra själva vad han har och inte har sagt till reportrarna från de uppburna mediehusen.

Högst välkommet för folket naturligtvis men journalistkåren gnisslar tänder. Att folk får en chans att höra intervjuer i dess helhet, utan missvisande klipp och lösryckta citat, är ett hot mot demokratin, säger de.

Jo tjena.

Foto: Kristian Pohl/Riksdagen via Wikimedia Commons