Att Europa är på deken i jämförelse med konkurrenter som USA och Kina är numera vedertaget vilket betyder att det är så allmänt erkänt att man inte behöver fastslå det med argument. För två sedan presenterade Italiens förre premiärminister Mario Draghi (bilden) på EU:s uppdrag en tjock rapport i ärendet. Jag bad den alltid lika flinke Claude om en sammanfattning:

Draghi konstaterar att EU håller på att tappa mot USA och Kina strukturellt, inte konjunkturellt – innovationsgapet, energikostnaderna och den fragmenterade kapitalmarknaden gör att europeiska bolag som skalar upp flyttar utomlands. Ingen EU-etablerad firma från de senaste 50 åren har nått ett marknadsvärde över 100 miljarder euro utan att lämna Europa. Draghi vill ha cirka 800 miljarder euro i extra investeringar per år, finansierade dels via en gemensam kapitalmarknad, dels via offentliga medel.

Receptet vilar på tre ben: stänga innovationsgapet mot Kina och USA, kombinera klimatomställningen med konkurrenskraft snarare än att låta dem stå i konflikt, och minska säkerhetsmässiga beroenden av tredje land.

Hur Draghi hade tänkt sig att åstadkomma denna tulipanaros är oklart, men hans uppfattning om den rätta politikens riktning verkar otvivelaktig: Europas institutioner måste läggas till rätta efter näringslivens önskemål och behov.

Jag har roat mig för att försöka mäta i vilken mån Draghis budskap gått fram och påverkat Europas beslutsfattare och opinionsbildare. Jag har plockat fram de politiska idéer som den 22 juli föreslagits på de inledande ledar- och tyckarsidorna i DN och SvD. Här är de.

Förstatliga sjukvården eftersom väljarna inte kan skilja på regionpartierna.

KD har fel i sitt krav på höjda barnbidrag eftersom de flesta hushåll inte behöver mer bidrag.

Det är bra med tvångsvegetariska skolluncher.

Ett legitimationsförfarande för socialsekreterare bör införas.

Vi måste sluta betrakta kvinnor som maskiner.

Det är angeläget att flyga till månen eftersom där finns stora mängder helium-3.

För en läkarstudent som läst något annat före läkarutbildningen är risken att studiemedlen inte räcker vilket ska utredas till hösten 2027.

Folkhälsomyndigheten är bemyndigad att föreskriva högsta inomhustemperatur till 26 grader för att begränsa överdödligheten. Även annan temperatur kan föreskrivas av myndigheten.

Jag säger inte att tyckarna inom Sveriges ledande opinionsblad har fel och att EU:s främsta ekonomer har rätt. Jag säger inte ens motsatsen. Men det verkar uppenbart att dessa två grupper lever i olika världar. Eller också finns det andra förklaringar till att de ser så olika på vad som behöver göras i nationen. En möjlig förklaring är att Europa, inte minst Sverige, är blockerat av sin byråkrati. Claude kommenterar så här:

Ett år senare har Draghi själv uttryckt frustration och uppmanat ledarna att ”göra det jag sa” – vilket bekräftar mönstret: diagnosen accepteras, genomförandet uteblir. Det passar för övrigt rätt bra in i ditt ombudsmannaväldes-tänkande: en teknokrat pekar ut systemfelet, systemet absorberar kritiken utan att förändras.