Vithetsforskaren och rasisten Tobias Hübinette har dömts för olaga hot och ofredande. Det är en helt bisarr historia som rullats upp kring honom och hans familjeförhållanden och han är inte den första högprofilerade vänstermannen som visat sig vara en ulv i fårakläder.

Jag är inte ett dugg förvånad. Värdeord som ”antirasism”, ”feminism” och ”socialism” är den perfekta fasaden att gömma sig bakom om man har ett beteende som normalt inte accepteras av omvärlden.

Jag är därför av den bestämda uppfattningen att just högprofilerade vänstermän är överrepresenterade när det gäller den här typen av beteende. Vänstermännen i mitt liv är generellt de otrevligaste, mest opålitliga och ojämlika män jag mött – och det är också bland dem jag hittat flest psykopatiska drag.

Det kan givetvis vara rena slumpen att de högermän jag känner är betydligt mer sympatiska, jämlika och rejäla än vänstermännen. Men jag tror faktiskt inte det. Vänsteråsikter har blivit normen för godhet och humanism, trots att just socialismen gett upphov till några av världens värsta och mest människofientliga diktaturer. Den röda fasaden rättfärdigar alla tänkbara olater, och fungerar som ett skydd.

”Okej, det händer att jag slår min fru. Men jag är socialist och jag tror på feminismen, jag är en fin människa så det är hennes eget fel”.

Socialismen och feminismen blir en ursäkt för allt. Titta bara på Kapten Klänning, till exempel. Han skulle aldrig ha kommit undan med det han gjorde om det inte varit för att han profilerade sig som feminist och jämställdhetsivrare.

En man som styrs av mer konservativa värderingar har däremot det etablerade samhället emot sig i mångt och mycket. Han behöver tänka sig för i kontakten med andra människor eftersom hans politiska åsikter ligger honom i fatet om han gör något fel.

Dessutom lockar socialismen bittra, avundsjuka och missunnsamma människor i största allmänhet. Det ligger i rörelsens natur, helt enkelt, med devisen ”allt åt alla” och de ständiga kraven på att någon annan ska ta ansvar och betala kalaset.

Det betyder naturligtvis inte att alla vänstermän är kräk och alla högermän är gentlemän. Det finns undantag på båda sidor. Men bland de män som passerat i mitt är undantagen faktiskt inte särskilt många.

En gång lade jag fram den här tesen för en bekant som jobbade inom socialtjänsten i ett av Stockholms större vänster- och feministfästen. Han gav mig rätt. Påfallande många av de misshandlade och förtryckta kvinnor som sökte sig till familjesektionen hade makar, sambos och pojkvänner vars namn jag skulle ha förvånats över eftersom de var välkända i ”godhetskretsar”, sa han. Och jag har ingen orsak att tro att han bara hittade på.

Kvinnor har också en del i det här, vill jag påstå, särskilt de maktgalna manshatande Gudrun Schyman-feministerna. De har hjärntvättat flera generationer kvinnor att tro att socialism och feminism är deras räddning ur ”kvinnofällan”. Det gör många kvinnor till lätta offer för den smilande feministmannen med socialist-looken på plats.

”Okej, det händer att han slår mig. Men han är ju socialist och feminist, en fin människa! Det måste vara mig det är fel på!”

Så kan det gå när decennier av destruktiv socialism och rabiat feminism tillåts genomsyra varenda vrå av ett land.

Bild: Vänsterman enligt AI:s tolkning