Nog är Sverige ett märkligt land ändå. Sinnessjukt, faktiskt, hur hårt det än låter. Det anses nämligen ”kontroversiellt” att myndigheter ska samarbeta för att deportera människor som uppehåller sig här illegalt. Med en så släpphänt och, faktiskt, fientlig syn på samhället är det inte konstigt att Sverige förfallit till oigenkännlighet de senaste decennierna.

Själv tycker jag det är betydligt mer kontroversiellt att myndigheterna inte redan sedan länge gör just det: samverkar för att avlägsna illegala migranter från vårt land. Om den här lagen hade existerat i, låt oss säga, 30 år så skulle vi förmodligen inte ha en bråkdel av alla de samhällsproblem som nu hotar förgöra oss.

Istället har vi tiotusentals (ännu fler?) människor som bara lutar sig tillbaka i godan ro och stannar i Sverige trots att de fått ett utvisningsbesked – för att de vet att de som ”papperslösa” ändå har samma rättigheter som medborgare och etniska svenskar. Människor som ligger samhället till last. Och de ”fina” nickar gillande och känner ömheten (eller något annat) pirra till lite varstans i kroppen.

”Angiverisamhälle” kallar de det för. Som om det vore fult att ange en brottsling för polisen. Som om en människa, som utsätts för våld och polisanmäler brottet, är en ond och missunnsam typ.

Jo, det är samma sak. De som stannar kvar här och utnyttjar våra skattefinansierade välfärdssystem trots att de redan blivit avvisade ÄR brottslingar. Må så vara att inte varenda av dem ränner runt och hotar oss fysiskt men de utgör likväl ett hot mot samhället när de drar nytta av samhällssystem som de inte har rätt till.

Det är det destruktiva kvinnliga inflytandet som ligger bakom tramset om ”angiverisamhälle”. Dessa genomgoda, gulliga små tanter i olika åldrar (och faktiskt även av olika kön för det finns män som är menlösa kärringar också numera, och många är de dessutom) som inte står ut med att en stackars utsatt islamist från Iran går miste om de floder av flytande honung som svenska skattebetalare tvingas producera år efter år.

De här ”genomgoda” människorna finns överallt och de sprider sitt gift i varenda nivå av samhället. De ylar om ”barnfängelser” och vurmar tonårsmördare istället för att värna deras offer. Skriker sig hesa för ensamkommande baaarn som redan fått gråa hår i skägget. Tjuter om rånares utsatthet och skyller på att offren har för dyra klockor och jackor.

Och vem kan glömma den fisförnäma diakonen i Skellefteå som, direkt efter det brutala mordförsöket på lilla Luna, tog gärningsmannens parti och ojade sig för hans väl och ve?

Det är genomvidrigt.

Det har sagts förr och det måste sägas igen och igen och igen: De här galna kvinnorna måste förpassas bort från samhällets viktiga positioner. Vi behöver starka, beslutsamma män i det här landet, annars är det kört. Och samma sak gäller även här: Det finns starka män av båda könen, om ni förstår hur jag menar.

Nu är det dags att de träder fram. Självklart ska myndigheterna samverka för att få ut illegala migranter ur vårt land.