Läser att en handläggare på Migrationsverket har fått sparken eftersom Säpo upptäckt att han läckt uppgifter om iranska regimkritiker till spioner för skurkstaten Iran. Nu visar det sig att kräkets dotter är enhetschef på samma statliga verk.

I am Jack’s complete lack of surprise, som Tyler Durden skulle ha sagt. Ingenting förvånar längre. Infiltrerade myndigheter har blivit vardagsmat. Sveriges förfall är hisnande.

Den främsta – kanske rentav den enda – anledningen till att det har blivit så här är att svenska staten i åratal, decennier, strävat efter att skapa så kallad ”mångfald” i alla delar av samhället. Människor med annan etnisk bakgrund än svensk ska finnas representerade i alla sammanhang, inte minst i politiska partier och och myndigheter. Inkludering, kallas det, men hur kan man vara säker på att en person med en helt annan kulturell tillhörighet verkligen är lojal mot Sverige och det svenska samhället?

Svaret är: det kan man inte. Titta bara på Nyamko Sabuni, som verkade vara så välanpassad och integrerad att hon blev partiledare – och som öppet erkände att hon skulle lämna Sverige om det blev krig. Det är ju så absurt att det borde medföra åtal för landsförräderi. Men allt som hände var att hon blev uppmanad att avgå.

Eller Mehmet Kaplan, som utnyttjade sin position som minister för att åka fram och tillbaka till Turkiet och frottera sig med fascister. När han till sist, högst motvilligt, lämnade sin post stod statsminister Stefan Löfven vid hans sida och förklarade att hans, och regeringens, förtroende för Kaplan fortfarande var orubbat. Budskapet var att Kaplan tvingades lämna på grund av ont förtal som ”trollen” ägnat sig åt. Vad fan är det, liksom?

Och Moderaternas stjärna Abderisak Waberi sen, som visade sig vara en antidemokratisk islamist som skodde sig hejdlöst på den aningslöshet som följer i spåren av inkluderings-hysterin. Har ni hört någon enda moderat be om ursäkt för att de gav Waberi en gräddfil in i möjligheten att sko sig på de svenska skattebetalarna? Nej, inte jag heller.

Det finns oändligt många fler exempel. Socialdemokraterna i Botkyrka, till exempel, som tillåtit gängkriminella klanmänniskor att ta över. Centerpartiet och deras mörkerman Yasri Khan som vägrade hälsa i hand på kvinnor. Socialdemokraternas religiösa falang, som en gång var känt som kristna broderskapsrörelsen, som i tiotals år kämpat för att islamister ska accepteras i det svenska samhället. Den kvinnliga medarbetaren på Migrationsverket i Örebro, som entusiastiskt klickade ”gilla” på blodiga och brutala IS-inlägg på sociala medier.

Den gången ringde jag faktiskt upp chefen för Migrationsverket i Örebro och frågade om det var lämpligt att ha en person med den ”värdegrunden” anställd i en tid då människor flydde från IS terror. Det var det, fick jag veta, för kvinnans privata åsikter påverkade inte hennes redlighet i jobbet.

Jag säger det igen: Vad fan är det, liksom?

Jag förstår att det här är känsligt i ett land som Sverige, där mångkulturen blivit statsreligion, men det säger sig ju självt att man ska vara mycket, mycket försiktig med att ge maktpositioner till människor med utländsk bakgrund. Och det handlar inte enbart om att utlandsfödda skulle kunna förmodas vara lojala med sina ursprungliga hemländer utan lika mycket om att de ofta har kulturella preferenser som skiljer sig avsevärt från de svenska.

Nej, inte alltid. Det är självklart att det finns massor med utlandsfödda som älskar Sverige och aldrig skulle komma på tanken att göra något för att skada samhället. Men resten då? De som sätter klanen främst – de som föraktar etniska svenskar och anklagar oss för att vara rasister?

Dem kan vi naturligtvis inte lita på om de får maktpositioner i samhället.

Istället för att erkänna detta har det svenska samhället – de sammansmälta statsmakterna i allians – bankat in budskapet att alla dessa människor är ”antirasister” och ”rättvisekämpar”. Har du utländsk bakgrund i Sverige, och säger dig vara ”antirasist”, så är i stort sett alla dörrar öppna.

Det kanske är dags att börja stänga åtminstone några av de dörrarna.

Bild: Migrationsverket, Solna (199pema/Wikimedia Commons)