Att försöka följa och förstå kriget i Mellanöstern och begripa vad som utspelar sig mellan kontrahenterna Iran, USA och Israel (som av några, till exempel de internationella opinionsbildarna journalisten Tucker Carlson och statsvetaren John Mersheimer, anses styra den amerikanska krigspolitiken) är ingen dans på rosor. Detta gäller desto mer för en sådan som jag, som knappt vet något, framför allt inte om krig och världspolitik, och därför måste fånga upp och dra slutsatser av vad de sakkunniga hävdar. Det underlättas av att experterna har så diametralt motsatta uppfattningar att jag vågar tänka lite själv utan att riskera att göra bort mig totalt. Vad jag än kommer fram till så finns det världsberömda tänkare som instämmer.

Professorn och militärhistorikern Victor Hanson, som till skillnad från de två ovan nämnda experterna gillar Trump, har en teori. Den går ut på att den amerikanska politiken, som för många verkar oklar, lögnaktig och vacklande, i själva verket är genomtänkt och framgångsrik. Dess första fas var luftkriget som slog ut Irans krigsförmåga och dödade en stor del av dess ledarskap (ett ledarskap som enligt Hanson nu är demoraliserat och ägnar sig åt inre maktkamp mellan revolutionsgardet, mullorna, armén och politikerna). Den amerikanska politikens andra fas var att visa tillmötesgående mot iranierna genom att inbjuda till förhandlingar vilket accepterades av iranierna inte för att de trodde på fred men ville vinna tid.

Bakom diplomatin som snart misslyckades när chefsförhandlare Vance förklarade att det inte gick att komma någonstans med iranierna och därför reste hem. Det var ett sätt att säga att det var slutpratat. Iran hade dessförinnan blockerat Hormuzsundet för all trafik utom för fartyg som for till och från Iran och dessutom, enligt vissa källor, gick med på att betala en tull på en miljon dollar per fartygstransport. Av något skäl, som jag aldrig lyckades förstå, ansåg flera av de internationella kommentatorerna att Irans blockad var en smäll i veka livet på USA, kanske för att Iran med hjälp av sina drönare faktiskt kontrollerade sundet. Mersheimer, en av YouTubes klarast lysande stjärnor, deklarerar ofta med ett maliciöst leende att USA sedan veckor definitivt har förlorat kriget.

Men teorin om att Iran slutgiltigt besegrat USA levde bara en kort tid, kanske en vecka, innan den golvades av information att USA häromdagen satte in en motblockad som skulle stoppa all iransk trafik men tillåta de andra gulfländerna, Irans motståndare, att hantera sin utrikeshandel. Hur det går med de motsatta blockaderna är oklart. I förrgår rapporterade Claude.com följande:

Slutsatsen är att exakta antalet USA-vänliga respektive Iran-vänliga transporter genom sundet inte offentligt delas upp och rapporteras på det sättet i realtid – och AIS-data (tracking transponder) är opålitliga eftersom många fartyg går ”mörkt.” Den övergripande bilden är fortfarande ensiffriga dagliga transiter, ett djupt omstritt tillträdessystem och inga etablerade västerländska rederier som trafikerar sundet alls.

Trots detta menar Victor Hanson, vad jag förstår, att den amerikanska motblockaden, som först ansågs vara ogenomförbar på grund av det iranska motståndet, nu kommer att visa sig bli den faktor som krossar Iran, dels för att landet inte kan hålla stånd mot den amerikanska marinen, dels för att den amerikanska blockaden kommer att stoppa den iranska utrikeshandeln och därmed svälta landet till nederlag.

Igår rapporterade ChatGPT så här:

🌍 Konkurrerande påtryckningar (varför situationen är instabil)

Tre överlappande krafter formar situationen:

1. Irans position

1. Använder sundet som påtryckningsmedel i bredare geopolitiska spänningar
2. Växlar mellan:
   1. begränsning av passage
   1. tillåter begränsad kollektivtrafik
   1. hotande full nedläggning

2. USA:s och allierades marin press

1. Pågående amerikansk marin närvaro och delvis blockad av iranskt anknutna sjöfartsleder
2. Insatser för att upprätthålla sanktioner och avskräcka iransk maritim aktivitet

3. Global respons på sjöfart

1. Många rederier undviker sundet helt och hållet
2. Försäkringskostnader och risknivåer är fortfarande extremt höga
3. Vissa konvojer och eskorterade passager organiseras