Trots regnet och kylan satt såväl turister som bedjande besökare vid helgedomen “Vår Fru av Stenportens kapell” i centrala Zagreb. I Stenportens valv finns ett altare och en målning föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet. För en slant kan besökaren köpa vaxljus och tända dem i samband med bön om något som ligger varmt om hjärtat. En skylt informerar om att detta är en helig plats och att tystnad och respekt förväntas.

Kroatiens huvudstad är en ungdomlig stad med sitt anrika universitet som är ett av de största och äldsta i sydöstra Europa. Med sitt läge utgör Zagreb en knutpunkt mellan Centraleuropa, Medelhavet och Sydösteuropa. Trots sitt centrala läge och medlemskapet i EU har Kroatien i likhet med många länder på Balkan inte förslummats på det sätt vi ser i länderna i väst. Det är ett etniskt homogent land med mer än nittio procent kroater. Medan städer som Paris, London och Stockholm har en gatubild som tycks hämtad från Östafrika och Mellanöstern är det i Zagreb i huvudsak européer på gatorna. Det är följdenligt en mycket säker stad med låg brottslighet.

De länder i Östeuropa som befann sig under kommunistiskt styre lärde sig den hårda vägen hur farligt det är att skapa transnationella stater baserade på ideologi snarare än historisk och etnisk förankring. Mångkulturalismen är en av vår tids mest destruktiva ideologier där socialister och hyperkapitalister gått armkrok med det gemensamma syftet att förstöra traditionella gemenskaper.

I Zagreb under det kommunistiska styret i dåvarande Jugoslavien var det förbjudet att be vid Stenportens kapell. Detta till trots fortsatte mängder av modiga lokalbor att göra detta, både som ett uttryck för sin tro och som en motståndshandling.

En diskret dörr intill Stenporten leder till Brödraskapet kroatiska drakens bröder (Družba Braća hrvatskoga zmaja) och deras vackra stamhus. Det är ett kulturkonservativt ordenssällskap som grundades 1905 med den medeltida Drakorden som förebild. Medan de medeltida drakbröderna gick ut i fält för att försvara det kristna Europa mot Islam oich det Osmanska riket, så är den kroatiska drakens bröder mer försynta och vill värna kroatisk kultur, konst och historia. Detta till trots har de varit förbjudna under långa perioder av 1900-talet, framför allt under kommunismens tid, och kunde först återuppta verksamheten år 1990.

Min resa till Kroatien var för att möta Dr. Željko Heimer, ceremonimästare av detta ordenssällskap och få möjlighet att se stamhusets vackra träsnidade lokaler. Vi är båda forskare och författare, om än inom olika fält, men kom omedelbart bra överens. Dr. Heimer berättade att de inom ordenssällskapet har haft såväl presidenter och ärkebiskopar, men i första hand män och kvinnor inom en rad olika yrkesgrupper och samhällsskikt som samlas kring sitt intresse för den kroatiska kulturen och historien, liksom viljan att försvara denna.

Det är lätt att inspireras av hur ett sällskap som Den kroatiska drakens bröder på ett konkret sätt har bidragit till samhällets kulturliv. År 1907 räddade de Stenporten från rivning, de grundade ett stadsbibliotek, ett stadsarkiv och Zagrebs stadsmuseum. Vi kan lära oss av människor i Östeuropa att såväl kristendom och konservatism kan fungera som en folkligt förankrad motståndsrörelse mot det moderna samhällets avarter, utan att hänfalla till sentimentalitet eller en defaitism där man tror att allt redan är kört. Människorna vid Vår Frus kapell och Den kroatiska drakens bröder inspirerar till fortsatt kamp för ett gott samhälle.

Thomas Karlsson, filosofiedoktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher vid Yale University, USA.