I balett finns fem grundpositioner. Den första är hälarna ihop med fotbladen lätt vinklade utåt och armarna rundade framför kroppen. Allt utgår från den första grundpositionen. Den som begriper detta kan snart dansa Svansjön.

Läs mer: PATRIK ENGELLAU Hybridekonomi

Även inom samhällsekonomin finns en motsvarande grundposition som Lennart Bengtsson sammanfattar med uppmaningen till alla politiker att på skrivbordet ständigt ha – och stundom läsa! – ett exemplar av Adam Smiths The Wealth of Nations. Där sjungs konkurrensens och de fria marknadernas lov och förklaras skadan av alla slags monopol. Detta bör i sanning vara alla makthavares första position.

Men eftersom det i samhällsvetenskaperna, mjuka som de är, inte finns några hundraprocentiga sanningar måste seriösa makthavare ha en Plan B för situationer där Adam Smiths huvudsakliga lärdom inte kan tillämpas. Så kallade naturliga monopol, till exempel de monopolkablar som leder elektricitet in i våra hus, finns faktiskt och kan inte hanteras bättre än genom att läggas under offentligt ägande och förvaltning. (Men inte ens när de behövs har Sveriges politiker förstått sitt uppdrag vilket framgår av nittiotalets vildsinta utförsäljning och privatisering av det elnät som de borde ha fortsatt att ansvara för.)

Nu är den ekonomiska verkligheten emellertid inte så välordnad att alla dithörande företeelser restlöst låter sig infogas i någon av de två  kategorierna. En del verksamheter passar varken som konkurrerande företag eller myndigheter. Hur gör man då?

Man gör en hybrid. Sveriges ekonomiska historia är full av hybrider. Att vi tidigt fick ett telefonnät berodde på det fruktbärande samarbetet mellan det privata företaget LM Ericsson och det statliga Televerket. Efter en liknande modell samverkade Statens Järnvägar och det privata företaget ASEA, som levererade lok och elsystem till tågtrafiken på statens räls. Försvarsmakten och SAAB hade ett likartat samarbete.

För den som förläst sig på – eller missförstått – Adam Smith borde sådana arrangemang betraktas som styggelser eftersom den stenhårda, disciplinerande konkurrensen utspäddes eller till och med försvann när det privata liksom i en lyckad kärleksakt förenade sig med det statliga. Det borde enligt Smiths teorier ha korrumperat verksamheten enligt principen att monopol korrumperar och absoluta monopol korrumperar absolut.

Men så blev det alltså inte i det svenska fallet. Det beror, tror jag, på att det var samma slags människor som satt på bägge sidor i de svenska hybridverksamheterna. Jag har sett dem i aktion, ty min morfars bror, som var chef för Flygvapnet träffade min farbror, som var chef för Volvo Flygmotor, i mitt föräldrahem under julhelgen. Där satt de vid granen och knäppte nötter och gjorde upp planer om nya flygplansprojekt. Båda var ingenjörer, alltid snabba att ta fram en räknesticka, och ungefär likadana oavsett ursprung eftersom de danats tillsammans på KTH eller Chalmers. Det fanns inte på kartan att sådana för egen vinning skulle smussla undan statliga pengar. Då hade de för evigt förlorad respekten hos den före detta trädgårdsarbetaren finansminister Gunnar Sträng och därför blivit kastade åt vargarna.

Möjligen kan man dra en mer allmän slutsats av detta, nämligen att kulturen – som i detta fall vid KTH gjort samsynta och hederliga ingenjörer av begåvade pojkar från olika samhällsklasser – är starkare än sociologin – för vilken maktens korrumperande kraft är en järnlag.