Grönland håller på att bli nästa globala slagfält. Smältande isar öppnar för gruvdrift, nya sjöfartsleder och militär upprustning. Stormakter talar om strategiska intressen, sällsynta jordartsmetaller och säkerhetspolitik. Det som riskerar att försvinna i detta kapplöpningstänkande är det viktigaste av allt: Grönland är ett av världens mest klimatkänsliga områden – och hem för ett folk med rätt till självbestämmande.

Världen har redan ett fungerande prejudikat för hur sådana områden kan hanteras. Antarktis skyddas genom ett internationellt fördrag som förbjuder militarisering och kommersiell exploatering och som i stället prioriterar forskning, fred och miljö. Det är dags att på allvar diskutera om Grönland bör behandlas enligt samma grundprinciper.

Naturligtvis är Grönland inte Antarktis. Ön är bebodd, har självstyre och en levande ekonomi. Därför handlar det inte om att göra Grönland till internationellt territorium, utan om att skapa en Antarktis-light-modell: starkt internationellt skydd kombinerat med fullt grönländskt självbestämmande.

I dag pekar utvecklingen i motsatt riktning. USA, Ryssland och Kina stärker sina arktiska ambitioner och USA har deklarerat att man vill överta ön. Militär infrastruktur byggs ut. Gruvprojekt diskuteras som om de vore den självklara vägen till ekonomisk framtid, trots att de riskerar irreversibla skador på natur och traditionella näringar. Kort­siktiga vinster ställs mot långsiktiga förluster – inte bara för Grönland, utan för hela planeten.

Ett Antarktis-inspirerat förhållningssätt till Grönland skulle kunna vila på fem principer.

För det första: fredlig användning. Ingen ny militär etablering, inga kärnvapen och ingen militär upptrappning. Arktis behöver nedrustning, inte ännu ett geopolitiskt schackbräde.

För det andra: miljön först. Storskalig gruvdrift, uranbrytning och djuphavsexploatering bör omfattas av ett moratorium tills oberoende, internationella miljöprövningar visar att verksamheten är långsiktigt hållbar – om den alls är det.

För det tredje: grönländskt självstyre i centrum. Alla beslut måste fattas med grönlänningarnas fria och informerade samtycke. Ett internationellt skydd får aldrig bli en ny form av kolonialism. Tvärtom ska det stärka lokalt inflytande.

För det fjärde: ekonomiska alternativ till rovdrift. Om omvärlden vill skydda Grönland från exploatering måste den också vara beredd att bidra ekonomiskt. Klimatforskning, utbildning, förnybar energi och digital infrastruktur kan ge stabila inkomster utan att förstöra naturen.

För det femte: globalt ansvar. Grönlands isar påverkar havsnivåer och klimat långt utanför Arktis. Det är rimligt att det internationella samfundet tar del i ansvaret – precis som i Antarktis.

Invändningen kommer snabbt: “Detta är orealistiskt.” Men det var också Antarktisfördraget när det slöts mitt under kalla kriget. Ändå lyckades världen enas om att vissa platser är för viktiga för att offras åt maktpolitik och snabba vinster.

Den verkliga bristen på realism ligger i tron att Grönland kan exploateras, militariseras och fragmenteras – utan konsekvenser. När isarna väl smält, ekosystemen förstörts och konflikterna hårdnat finns ingen återvändo.

Frågan är därför inte om världen har råd att skydda Grönland. Frågan är om vi har råd att låta bli.

BILD: Karta från 1747.