Debatten om muslimsk slöja/hijab har intensifierats. Flera SD-politiker vill seförbud mot slöja för t.ex. lärare och personal i offentlig sjukvård. Webbsajten Kvinnokraft 4.0 för kritisk diskussion om plaggets religiösa och ideologiska betydelser. De vanligaste argumenten är att slöjan är kvinnoförtryckande, att slöja på småflickor i lågstadieålder eller yngre innebär en oacceptabel sexualisering av barn, och att personal i offentliga yrken bör vara religiöst neutrala och därför inte bära slöja på jobbet. Men det finns även andra aspekter på ”sharia-doket” som bör belysas.

I slutet av 1960-talet blev slagorden ”black power” och ”black pride” vedertagna inom den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Snart började vita, rasistiska grupperingar, t.ex. Ku Klux Klan, använda ”omvända” versioner av dessa slagord, dvs. ”white power” och ”white pride”. Vid en ytlig anblick kan dessa uttryck förefalla acceptabla. Om svarta känner stolthet över sin etnicitet och strävar efter egenmakt, varför skulle inte vita ha rätt till detsamma?

Det var dock uppenbart att slagorden hade helt olika undertexter beroende på den historiska kontexten. ”Black pride” och ”black power” uppfattades som legitima svar på slaveri, förtryck och diskriminering. ”White pride” och ”white power” sågs som rasistiska slagord riktade mot såväl afroamerikaner som mot alla icke-vita. Och så är det än idag.

Vad har då detta med muslimsk slöja/hijab att göra? Jo, det handlar om vilka undertexter ett politiskt eller religiöst ställningstagande har, och om att något som vid en ytlig anblick kan förefalla oskyldigt och okontroversiellt, kan innehålla dolda budskap.

Slöjans innebörd inom islam är att kvinnan, genom att bära detta plagg i offentliga miljöer, ska signalera att hon är ärbar och förtjänar att bemötas med respekt. Det kan verka oproblematiskt. Tills man börjar fundera över de underliggande budskapen. För om en kvinna måste bära slöja för att bli respekterad, vad säger det då om kvinnor som inte bär slöja? Jo, givetvis att de inte förtjänar respekt.

Ett Koran-citat som ofta används för att motivera slöjan är hämtat ur sura 33 och lyder i svensk översättning: ”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade.” Det finns förstås diskussioner om hur detta ska tolkas. En väletablerad tolkning, ursprungligen av den muslimske 1300-talsteologen Ibn Kathir, återges så här på en svenskspråkig islamsajt:

”Bakgrunden till detta påbud om att svepa om sig sina ytterplagg förklaras med att vissa människor hade börjat antasta troende kvinnor då de gick ut. Förövarnas försvar var oftast att de misstagit kvinnorna för slavinnor eller prostituerade. Ibn Kathīr diskuterar versen och /…/ menar att uppmaningen till kvinnorna att svepa om sig sina ytterplagg är för att de till utseendet skulle skilja sig från de ickemuslimska kvinnorna så att de skulle lämnas i fred. Det skulle synas att de var fria kvinnor och inte slavinnor eller ickemuslimska kvinnor.”

Citatet gör den outtalade undertexten än tydligare. Muslimska kvinnor som signalerar sin religiositet genom att bära slöja ska inte bli antastade. Däremot går det tydligen bra att antasta andra kvinnor.

Det sägs vara vanligt att man i muslimska miljöer använder sig av en liknelse för att få unga fickor att frivilligt bära slöja. En flicka får välja mellan två godisbitar. Den ena är inslagen i skinande karamellpapper, medan den andra saknar papper och kan antas vara smutsig efter att många rört vid den. Flickan väljer förstås den fräscha godisbiten med papper.

Detta jämförs sedan med att bära slöja. Flickor som bär slöja beskrivs, i likhet med den inslagna karamellen, som rena och orörda De som inte bär slöja är, underförstått, orena och äckliga. Det outtalade föraktet för kvinnor som inte bär slöja kan knappast bli tydligare.

Man kan se tydliga paralleller mellan slöjans funktion i islam och mentaliteten hos de vita rasister som tog över de svarta medborgarrättskämparnas slagord. Det handlar om uttryck som vid en första anblick kan verka oskyldiga. Men om man läser undertexten blottas vidriga attityder.

Rasistiska grupperingar inom det som numera kallas ”vit makt-sfären” delar upp och rangordnar människor utifrån hudfärg. På motsvarande sätt delar man inom islam upp och rangordnar kvinnor utifrån religionstillhörighet, och om de väljer att bära slöja eller ej.

Rolf Hansson har en brokig yrkesbakgrund, bland annat som frilansande journalist, översättare och musiker. Politik och samhällsfrågor har alltid intresserat honom, och under de senaste åren har han i synnerhet engagerat sig i diskussioner kring bevarandet av det svenska/västerländska kulturarvet och upplysningsidealen. Han är också en oförbätterlig musiknörd och hängiven skivsamlare, med en särskild passion för den afroamerikanska musiktraditionen.