En regnig dag såg jag om filmen Venom (2018). Seriejätten Marvel Comics är vänstervridet och pk. Det är allmänt känt. Det betyder att företaget och dess profiler godhetssignalerar om till exempel klimatförändringar och mångfald. Men ibland kan även pk-ister producera underhållning som närmar sig sanningar.

Marvelfilmen Venom fick väldigt dålig kritik och är inte mer än ytlig underhållning. En knasig actionkomedi snarare än en traditionell superhjältefilm.

Huvudpersonen Eddie Brock (Tom Hardy) misstänker att allt inte står rätt till med den superrike företagsledaren Carlton Drakes affärer. Drake är en mäktig man och den envise journalistens efterforskningar leder till att han förlorar jobbet, flickvännen och bostaden.

Brock har rätt i sina misstankar mot Drake. Han har utvecklat rymdraketer som han skickar ut för att söka utomjordiskt liv. Och han har hittat en livsform som han kallar ”symbioter”, vilka han hoppas kunna förena med människor för att skapa en ny människoart.

Carlton Drake är liksom Greta Thunbergarna övertygad av att jorden kommer att gå under i en klimatkatastrof. För att rädda det som räddas kan är han beredd att använda vilka medel som helst. Moralen får träda tillbaka när överlevnaden står på spel.

I Drakes goda ambition att rädda mänskligheten låter han mörda oskyldiga människor.

Carlton Drake (Riz Ahmed):

Filmen är som sagt mest ytlig underhållning. Det som gör den intressant för dem som inte köper etablissemangets klimatagenda är att den framställer skurkens ondska som, delvis åtminstone, ett resultat av klimatgalenskap.

En annan sak som gör filmen intressant för etablissemangets kritiker är att den visar vad som händer med en journalist som ställer obekväma frågor till upphöjda ”goda” stjärnor som Drake. Man blir sparkad och tvingad att gå över till alternativmedia.

Filmens hjälte Eddie Brock är alltså en alternativmediajournalist som undersöker en av etablissemanget omhuldad klimatgalnings skumma affärer.

Carlton Drakes kärlek till planeten jorden och ilska över människans ”klimatförstöring” gör att han förlorar empati för människor. Han anser sig stå på naturens sida mot människan.

Han påminner om den psykopatiske miljöaktivisten Jeffrey Goines (Brad Pitt) i filmen Twelve Monkeys från 1995, som säger: ”Wiping out the human race? That’s a great idea.”

En annan regnig augustidag tänker jag se om Twelve Monkeys. Den utspelar sig i en framtida värld efter virusapokalypsen. I stort sett hela mänskligheten har utplånats av ett virus. De som överlevde håller till under jorden i en permanent lockdown styrda av diktatoriska experter.