Andrées polarexpedition över Nordpolen var ett försök lett av ingenjören August Andreé att 1897 resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Andrée och de övriga deltagarna, Knut Frænkel och Nils Strindberg, omkom under expeditionen och deras kvarlevor hittades först år 1930 på Vitön (öster om Svalbard) av en norsk expedition.

Till historien hör att Andreé året innan, 1896, gjort ett försök att påbörja expeditionen, men vinden blåste stadigt från norr tills expeditionsmedlemmarna var tvungna att ge upp och åka hem. Expeditionen hade då innan vinkats av av jublande folkmassor i Stockholm. Northvolts konkurs 2025 är vi alla idag medvetna om.

Likheterna är slående mellan de två huvudpersonerna August Andreé och Northvolts Peter Carlsson (och Harald Mix). Nedanstående text exemplifierar deras historier på ett kusligt liknande sätt genom att byta ut Andreé mot Carlsson.

Andrée (Carlsson) lade fram planerna på en resa med vätgasballong (batterifabrik) över Nordpolen (Skellefteå). Planerna mottogs med patriotisk entusiasm i Sverige och planerna passade väl in i tidens mönster. Till skillnad från Norge (då i union med Sverige) som gjort stora framryckningar i tävlingen mot Nordpolen hade Sverige inte något att visa upp som rörde polarfärder (Den gröna omställningen). Den svenska politiska och vetenskapliga eliten var angelägen om att få se Sverige gå i täten bland de europeiska länderna. Andrée (Carlsson) var en övertygande talare, och hade i detta klimat inga svårigheter att få stöd för sina planer. Även internationellt väckte projektet avsevärt intresse. Såväl europeiska som amerikanska dagstidningar skrev om projektet

Moderna bedömare är alla eniga om att Andrées nordpolsexpedition var helt orealistisk och flera bedömare hade, förgäves, liknande åsikter om Carlssons batteriprojekt.

En av de då (1896) tilltänkta medlemmarna i besättningen, Ekholm, var skeptisk till ballongens förmåga att hålla kvar vätgasen, och han utförde därför egna mätningar för att kontrollera detta. De mätningar av ballongens lyftförmåga, som han utförde sommaren 1896 medan han framställde vätgas och fyllde på ballongen, gjorde honom övertygad om att ballongen läckte för mycket för att kunna nå fram till Nordpolen. Dessutom visade det sig att Andreé i hemlighet fyllde på vätgas utan att berätta detta för Ekholm, som i protest lämnade projektet samma år. Även beträffande Northvolt var det många som varnade för att projektet inte skulle fungera och produktionen av batterier blev minimal, inte ett enda helsvenskt batteri lär ha producerats.

Vid återkomsten till Stockholm efter det misslyckade försöket 1896 hade Andrée inte klarat av att medge för pressen att han, förutom att han inte visste hur vindarna skulle blåsa, även hade gjort missbedömningar när han bedömt sin ballong och behövde en ny. Andrée blev ett offer för sin egen framgångsrika propaganda- och finansieringskampanj, precis som Carlsson. Dessutom hade både Andreé och Carlsson fått medalj av svenska kungen; Andreé var sponsrad av både kungen och Alfred Nobel medan Carlsson var sponsrad av Harald Mix och det svenska folket genom de allmänna pensionsfonderna.

Örnen var uppe i luften i drygt två dygn och under denna tid fick enligt Andrée ingen av de resande särskilt mycket sömn. Northvolts historia varade under 10 år och mot slutet fick nog Carlsson inte heller mycket sömn. Den slutliga landningen av luftballongen förefaller ha varit relativt mjuk för Örnens besättning. Alla ombord var oskadda, inklusive duvorna i sina videkorgar och alla känsliga optiska instrument och Strindbergs två kameror. Huruvida den slutliga landningen för Carlsson och Mix blir mjuk får framtiden avgöra.

Efter ballongkraschen påbörjade de tre männen sin färd till fots över isen under stora strapatser och försökte ta beslut om vad och hur mycket de skulle ta med sig, och vart de skulle ta vägen. Den avlägsna Nordpolen nämndes inte ens som ett alternativ, och att Northvolt skulle bli Europas största batteritillverkare nämndes inte heller mycket mot slutet av 2024.

Vid den tid då expeditionen begav sig var Andrées vågade projekt något som närde nationell stolthet och drömmar om att Sverige skulle inta en ledande plats vad gäller det vetenskapliga utforskandet av Arktis och likaså hyllades Carlsson, Mix och deras Northvolt med nationell stolthet, av både media och politikerna. De tre upptäcktsresandena hyllades när de reste, och sörjdes av nationen när de försvann. När de hittades 1930, hyllades de för och de sågs som osjälviska offer på vetenskapens och framgångens altare. Hur Carlsson et al kommer att bedömas av framtiden återstå att se, men som hjältar blir det nog inte, alltför många leverantörer, pensionärer och privata investerare har drabbats.

I modern tid har Andrées heroiska motiv ifrågasatts. Först ut var Per Olof Sundmans bästsäljande halvdokumentära roman från 1967, Ingenjör Andrées luftfärd, i vilken Andrée skildras som ett offer för kraven från media och från det svenska vetenskapliga och politiska etablissemanget, och som en man driven av sin rädsla snarare än sitt mod. Samma analys blir det nog för Carlsson och Mix, de blev offer för sin egen hybris och därmed för de uppskruvade kraven från politiker och media.

Både Andreé och Carlsson måste ha insett att deras projekt vid någon tidpunkt skulle misslyckas, men de förmådde inte att ta konsekvensen av detta. Dagen då Carlsson måste ha insett detta var nog dagen han sålde sina aktier för det famösa priset av 200 miljoner svenska kronor.