Termen ”islamofobi” är beskriven i Wikipedia på ett stort antal sidor med olika resonemang fram och tillbaka. I princip hade det räckt med att uttrycka det som skulle vara själva fobin med ”en obefogad rädsla för islam och (eventuellt) muslimer”.

I stället känner man sig nödtvungen att ge sig på hela historien, geografin och politiken. Varför är det så?

Det är det här som denna artikel handlar om. Det har blivit komplicerat; helt enkelt. Anledningen är att utifrån en väv av händelser, politisk korrekthet bestående i rädsla för rasism och att den misslyckade multikulturalismen ska avslöjas; måste man helt enkelt försöka förklara bort det som inte kan förklaras bort.

Islamofobi har att göra med islam; det är självklart. Vi brydde oss kanske inte så mycket om islam innan Osama bin Laden någon gång under 1990-talet kungjorde att det var dags för den muslimska världen att göra uppror mot de västliga värderingarna genom att gå till fysisk attack mot framför allt USA. Han grundade sin inställning på vad koranen sa om jihad; det heliga krig som vad varje rättrogen muslim borde delta i.

Så småningom ledde detta till 9/11; d.v.s. vad som påstås vara Bin Ladens angrepp mot tvillingtornen i New York den 11 september 2001. Det följdes av USA:s attack mot Irak 2004 och sedan var det fullt krig. 2007 angreps tunnelbanan i London och senare var det dags för ett nytt dåd mot ett tåg i Madrid. Efter detta har det varit otaliga terrorattacker mot olika ställen runt om i världen.

Är det alltså befogat att vara rädd för islam?

Man kan jämföra situationen för människor som bor eller kommer från den islamiska världen med den som rådde för dem som levde i Sovjetunionen. De som är mest utsatta för regimens terror är den egna befolkningen. Funnes valet att utan band till det gamla skulle nog många människor (om de hade råd) flytta till ett demokratiskt land för att nå ett visst mått av frihet. Men det var omöjligt i kommuniststater och är det i muslimska länder.

Den svårighet vi västerlänningar har i förhållande till personer som kommer till våra länder från ett muslimskt land är att vi inte vet vem som vill integrera sig med vårt samhälle och vilka som har som mål att införa sharia. Vi ser också otaliga uttryck för denna ovilja i alla euroepiska länder som har fått en stor muslimsk befolkning. I dessa länder är oviljan att integrera sig med värdlandets kultur den gällande normen.

Se detta samtal The Winston Marshall Show:

Den ”islamofobi” vi kan känna har alltså inte enbart att göra med att vara rädd för terrorattacker utan också för att bli utsatt för försök att eliminera vår kultur samt att på sikt införa sharialagar. Enligt Muslimska Brödraskapets strategi kan väst erövras ”genom livmodern” i stället för med svärd, vilket ser ut att kunna lyckas om några decennier i flera euroepiska länder. Att framföra ett sådant påstående kan knappast vara uttryck för ”islamofobi ” eftersom det stöds av den faktiska utvecklingen. Friheten är trots allt den viktigaste erövringen i den västliga världen. Blir vi av med den genom att bli ”utbefolkade” har vi i praktiken förlorat allt.

Som jag ser saken är det inte vi som har bevisbördan för om islam ska ses som ett hot eller inte. Vi vet vad läran innehåller och genom den stora undersökning som institutet PEW gjorde 2013 och som publicerades i The Economist; var åtminstone 75 % av alla muslimer för dödsstraff för apostasi (d.v.s. avvikelse från den rätta läran) och stening av otrogna kvinnor medan endast 20 % var beredda att själva vara med om utmätningen av dessa hemskheter. Det finns åtminstone 1. 5 miljarder muslimer i världen så det finns alltså gott om terroristmaterial.

Men för dem som lanserat begreppet ”islamofobi” finns en annan agenda än att bara vara välkomnande mot en främmande grupp av människor. Jag tänker givetvis på Fredrik Reinfeldt och hans gelikar inom globalist/elit-skrået. De har infört multikulturalismen och då handlar det inte bara om kebab, som jag själv enfaldigt trodde från början för 50 år sedan. Multikulturalismen handlar ytterst om makt; makt genom splittring.

Islam är det största hotet mot det västerländska samhället. Det är ett system som i likhet med andra totalitära läror kräver total underkastelse. Det är vad ordet islam betyder. Det är inte islamofobi. Det är verklighet.

Enligt Ulf Kristersson är islam en del av det svenska samhället. Det är ett problem för Sverige som land.

Storbritannien verkar redan vara där.

Olle Reimers är en pensionerad advokat och bankman. Han är bosatt i Bangkok, Thailand.