Man ska alltid dra öronen åt sig – och gärna hålla för dem – når någon börjar svänga sig med engelska ord istället för svenska. Nu rapporterar Svt glatt och lyckligt om att det ska skapas ett ”food lab” i Älvsbyn … statliga pengar ska användas för att lära norrlänningar äta ”hållbart”.

Och det innebär …?

En av projektledarna förklarar att ska man äta kött så ska det vara vilt och fisk … men vilt och fisk räcker inte till så därför måste norrlänningar äta mindre kött. Jag gissar att hans ”food lab” till slut kommer att rekommendera dem norr om Dalälven att leva på potatis, lavar och mossor.

Projektledaren är för okunnig om sin egen landsändes mat- och kulturhistoria. Ska norrlänningar verkligen behöva vara återhållsamma med sitt köttätande därför att viltet i skogarna och fisken i sjöarna inte räcker till? De norrländska lantraskornas antal uppgick vid slutet av 1800-talet till ca 400 000 kor. I dag finns det mindre än 1000 kor kvar om man räknar samman fjällkor och fjällnära kor.

Fjällkon är utmärkt anpassad till miljön och klimatet i norr. Mjölkar förvisso mindre, men mjölken är mer proteinrik och perfekt för osttillverkning. Muskelmassan hos fjällkon är mindre än hos dagens framavlade köttmaskiner på fyra ben … men fjällkons kött är mört och marmorerat, och kan i smak väl mäta sig med wagyu.

Den fråga som man bör ställa sig är förstås inte hur man ska få norrlänningar att äta mer rotfrukter. Frågan man ska ställa sig är: varför kan man inte få en rimlig försörjning som kött- och mjölkbonde om man håller sig med fjällkor?

Den dag då vi får en samhällsstruktur och marknad som gör det möjligt – då kan vi tala om ”hållbarhet”. Men samma krafter som lagt den svenska landsbygden öde under mer än ett sekel är också de krafter som i dag vill att du ska livnära dig på kålrötter och potatis, och – gissar jag – en och annan burgare framställd av protein från larver.

Foto: Skärmdump SVT