Miljon-, miljard-, biljon- och de övriga tusentalsnollorna brukar strula till de enklaste beräkningar, men jag tror följande stämmer även om slutresultatet känns förödande. Det handlar om vad vi, alltså vi vanliga fullskattebetalande svenskar, ytterligare ska betala för det påstått framgångsrika men, enligt de biståndsmottagande u-länderna, totalt otillräckliga klimatförhandlingsresultat som uppnåddes vid COP20-mötet i Azerbajdzjan nu sistlidna helg.

Det av u-länderna föraktfullt avvisade – att svära och hålla upp förolämpande plakat inför den samlade världspressen är numera comme-il-faut inom världsdiplomatin – men till slut accepterade budet från de rika länderna var att de senare skulle ge de förra 300 miljard dollar om året – en halv svensk BNP – i vilket de förra ansåg kränkande eftersom de hade bespetsat sig på 1 300 miljarder dollar om året. ”Det betyder död, det betyder misär för våra länder”, sa Juan Carlos Monterrey Gomes från Panama.

Detta ska betalas av de rika länderna (som artigt skäms vid låginkomstländernas utskällningar och lämnar vaga löften om mer pengar till nästa COP-möte; de rika ländernas talesmän spelar ju i samma elaka spel, FN-chefen Guterres säger fjäskigt att han hade önskat ett mer ”ambitiöst utfall men att avtalet från COP29 utgör en grund att bygga vidare på”). Vad betyder det för dig och mig?

Enligt den brottsanklagade, möjlige kartellisten Google tillhör sexton procent av världens befolkning de rika länderna vilket betyder ungefär 1,28 miljarder personer. Det är vi som ska betala avgiften för att de fattiga ska vara med och spela koldioxidspelet som ju egentligen uppfunnits av de rika men snart, när den ekonomiska potentialen uppmärksammats av de fattiga, blivit en favorit även hos dem ungefär som att cricketspelet uttänktes av engelsmännen men fick sitt största genomslag i Indien och Pakistan.

300 miljarder dollar fördelade på 1,28 miljarder personer blir ungefär 250 dollar per person vilket betyder 3 000 kronor per skalle. Det är grovt räknat vad det kostar. Men stopp och belägg, alla svenskar kan inte vara med och betala eftersom de inte har några inkomster för att de är gamla, sjuka, unga, arbetslösa, studerande eller bara inte vill. Mellan tummen och pekfingret hamnar nog betalningsbördan på dem som tjänar nog för att betala statlig skatt, vilket är en av tio miljoner svenskar.

Det betyder att årskostnaden för var och en som är med och betalar nog kommer att ligga kring 30 000 kronor. Men u-länderna låter sig inte nöjas med det. Som jag skrev häromdagen (https://detgodasamhallet.com/2024/11/20/patrik-engellau-vi-lar-oss-av-varandra/#more-97493) är de i färd med att tänka ut nya intäktskällor som kan tvinga dig att lätta på pungen. Med nya avgifter på internationell sjöfart, en ny avgift på jetbränsle samt nya skatter på de största fossilbolagen och på kryptovalutor kan det säkert bli några hundra miljarder till åt u-ländernas utsugna eliter. Det betyder några tiotusenlappar i höjd skatt för dig. Och när det inte går att klämma ut mer pengar för klimatets skull finns alltid de djupnande ekonomiska klyftorna att hänvisa till för att motivera nya skatter för sådana som du.

Nu har jag en idé. Medan vi svenska fullskattebetalare i söndags satt och däste framför teven smög människor i Azerbajdzjan på oss en ny avgift motsvarande en halv BNP tillika ett halvt u-landsbistånd. Var ska vi ta´t? Vi tar´t från biståndet såklart, ty det är skadligt för mottagarna och befinner sig i alla fall i stöpsleven.