
Vad får vi för skattepengarna? Frågan har ställts många gånger och de senaste decennierna med allt större frustration. För svenska politiker har det blivit allt viktigare att visa omsorg om omvärlden än att sköta sina plikter gentemot svenska folket och myndigheterna tycks inte ens klara av att tillhandahålla de mest basala skyddsnäten för de skötsamma skattebetalarna.
Ett exempel på det är Skatteverkets häpnadsväckande oförmåga att göra sitt jobb när det gäller personer som folkbokför sig på andra människors adresser.
Nyligen hade SVT Nyheter ett inslag om just detta, där man intervjuar en familj som haft två okända personer folkbokförda på sin adress i tre år utan att Skatteverket, som har i uppdrag att hantera felaktig bokföring, har gjort sin plikt. Familjen har fört en lång och intensiv kamp mot myndigheterna för att få rättvisa men ännu har ingenting hänt.
De båda personerna, som står skrivna på familjens lägenhet, är tidigare hyresgäster. Men trots att både polisen, fastighetsägaren och Skatteverket har blivit informerade händer alltså ingenting.
Från Skatteverkets sida kommer de gamla vanliga flosklerna.
– Att ha någon felaktigt folkbokförd hos sig är ofta en svår situation, vilket vi har stor förståelse för. Skatteverket får in mycket information om felaktigheter i registret, men vi har inte möjlighet att agera på all information som kommer in till oss och vi behöver därför göra prioriteringar. Därför kan det som i det här fallet ibland tyvärr ta lång tid, säger Pontus Hesselheim, sektionschef på Skatteverket, till SVT.
Så här låter det alltid. Vi är så vana vid dessa ”prioriteringar” att vi inte ens ifrågasätter dem. Men vad kan vara viktigare för Skatteverket att prioritera än en skötsam familj, som betalar sin skatt och försöker leva sina liv i lugn och ro? Inte mycket, anser jag.
På sin hemsida formulerar sig Skatteverket så här:
”Skatteverket prioriterar att utreda fel som påverkar välfärden, framför oavsiktliga fel som många gånger går att lösa på annat sätt.”
Med tanke på det ovan nämnda fallet måste man tolka detta som att Skatteverket inte anser att det drabbar välfärden att enskilda skattebetalare drabbas. Men det är klart att det gör. Välfärden omfattar – borde i alla fall omfatta – även skötsamma skattebetalare som inte gör något väsen av sig. Dessutom är det här inte unikt. Skatteverket uppskattar att omkring 200 000 personer är skrivna på fel adress.
Att folkbokföra sig på fel adress är olagligt och kan ge fängelse i upp till sex månader. Att Skatteverket har tillgång till personernas namn och personnummer, alternativt samordningsnummer, underlättar dessutom utredningen. Lägg till den frustration och otrygghet som uppstår om en obehörig person plötsligt skriver sig på ens adress och saken borde vara klar. Men de skötsamma medborgarna är som vanligt lågprioriterade. Men Gud nåde den som missar att betala några hundralappar restskatt i tid – då sparas det inte på resurserna.
Skatteverket har valt att göra det till den enskilda individens ansvar att se till att sådana här brott inte uppstår.
”Du lägger enkelt till en spärr som gör att det krävs e-legitimation för att ändra din adress i Skatteverkets tjänster. I tjänsten kan du också enkelt ta bort spärren om du inte längre vill ha kvar den. Genom att spärra obehörig adressändring förhindrar du att någon obehörig kan göra en adressändring för dig.” står det på hemsidan.
Vilket kräver att man själv har e-legitimation också, vilket alla faktiskt inte har. Men även om så vore – varför är det vårt ansvar? Och varför är vi betrodda med detta när vi däremot inte har rätt att själva ta bort människor som skrivit sig på våra adresser? Dessutom hindrar spärren andra från att ”ändra din adress” – men hindrar den folk från att skriva sig på din?
Eftersom det endast är Skatteverket som kan ta bort personer som begått brottet att skriva sig på andras adresser är det givetvis deras ansvar att även se till att det blir omöjligt att folkbokföra sig på en adress om man inte kan bevisa att man bor där.
Så vad får vi egentligen för skattepengarna?
I det här fallet blir svaret: En förödande otrygghet som vi inte själva kan påverka och som ansvariga myndigheter bryr sig föga om.
Foto: Pixabay


