Det skriver Jan Guillou i Aftonbladet den 25.8.2024 en text som i huvudsak är korrekt.

De ursprungliga statliga Affärsverken var sju till antalet, varav Statens Järnvägar var ett, och byggdes upp i det slutande 1800-talet. Det har jag utförligt beskrivit och analyserat i min doktorsavhandling i ekonomisk historia från 1980, ”Den statliga företagssektorns expansion. Orsaker till förstatliganden i ett historiskt och internationellt perspektiv”.

Det fanns multipla orsaker till de statliga satsningarna men tre var dominerande och förtjänar att lyftas igen.

För det första fanns en politisk klarsyn och företagsmässig insikt om behoven och nödvändigheten av att förbättra och bygga ut den eftersatta infrastrukturen i Sverige under en period när landet genomgick en snabb och genomgripande industrialisering. Näringsliv, företagande, tillverkande industri och råvaruindustri behövde en fungerande, effektiv och nationell infrastruktur som en förutsättning för fortsatt industriell expansion, nyinvesteringar och effektivisering. Därmed skapades också tillväxt och långsiktiga strukturella förbättringar ekonomiskt och socialt för Sveriges medborgare inklusive den framväxande arbetarklassen. Den utbyggda infrastrukturen kom också att skapa förutsättningar för de stora exportföretagen, som blev världsföretag, grundade på svenska uppfinningar och ingenjörskunnande. Det är ytterst den avgörande bakgrunden och grunden till välfärdsstaten Sverige.

För det andra var investeringsmagnituden sådan att inga svenska investerare och riskkapitalister hade finanstillgångar som krävdes för de jättelika infrastrukturinvesteringarna i synnerhet med hänsyn till riskmoment och kort- och långsiktiga avkastningsnivåer. Det blev skattebetalarna som via staten och statlig upplåning kom att stå för de viktiga, nödvändiga och avgörande infrastrukturinvesteringarna.

För det tredje är Sverige i sammanhanget (infrastrukturprojekt) ett mycket litet land. Skalfördelar utifrån optimal storlek och nödvändig marknadsandel krävde totalnationella projekt och nationella finanssatsningar. Den förutsättningen har för Sveriges del inte ändrat sig. USA som är en stor marknad, stark ekonomi och ett enormt land befolkningsmässigt kan driva flera järnvägsföretag parallellt med optimal storlek. Sverige är för litet för att flera företag vid sidan av varandra kan uppnå optimal företagsstorlek med skalfördelar, avkastning, mindre risker etc. I Sverige ryms endast ett järnvägsföretag. Ett sammanhållet Staten Järnvägar var nödvändigt liksom sannolikt också i fråga om andra infrastrukturella Affärsverk.

För att uppnå optimal företagsstorlek och skalfördelar krävs sannolikt än idag nationella lösningar ifråga om vissa investeringskrävande verksamheter. I synnerhet om man också beaktar krav på avkastning och risktagande.

När marknadsideologier som New Public Management, som förstört offentlig verksamhet i gigantiska skala, liksom förhärskande marknadsideologier (nationalekonomer var självfallet behjälpliga med ”vetenskapliga argument”) och en övertro på marknadslösningar så delades Statens Järnvägar upp i olika bolag som skulle leka affär. Det blev tyvärr tvärtom med suboptimeringar men bristande optimering i den strukturella helheten och de nationella behoven. Det upplever tågresenärerna varje dag ned dagens illa (försiktigt uttryckt) fungerande järnvägssystem. Marknadens primat har helt enkelt inte fungerat som teorin och ideologin hävdat. Den enda effektiva och ekonomiskt och långsiktigt hållbara lösningen är ett nytt Statens Järnvägar som nationellt svarar för den samlade järnvägsnyttan med banor, underhåll, köra tåg, frakta gods och passagerare etcetera. Förstatliga hela järnvägssystemet och driv det i ett aktiebolag eller affärsverk/affärsverksliknande former med målet ett nationellt sammanhållet, effektivt, nationalekonomiskt lönsamt företag till nytta för resenärer och godstransporter liksom underhåll, service, punktlighet m.m.

Det är utmärkt att frågan lyfts upp på agendan över vad som bör och måste göras i Sverige.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com