… närmare bestämt om vänstern och islam. Jag skrattade lite förundrat (det måste medges) för ett tiotal år sedan åt vänsterfolk, välmående västerländska feminister och självbelåtna HBTQ-personer som försvarade islamister. Jag skrattade inte alls (det var mer att jag grymtade ilsket) åt Stefan Löfven som våren 2017 reste med en delegation av ministrar till Iran och bugade för högste ledaren Ali Khamenei och de andra mullorna.

Bland annat vid en utfrågning i riksdagen uppgav representanter för socialdemokraterna att syftet med besöket var att diskutera hur bekymrad man var från svenskt håll över hur de mänskliga rättigheterna respekterades i Iran. All right… eller rättare sagt, fan tro’t. I syfte att undervisa om svensk demokrati hade man alltså skickat ett antal kvinnliga ministrar som hovsamt dolde sitt hår och bugade inför muslimska sedvänjor. Handelsministern Ann Linde kritiserades för att hon burit en sjal/huvudduk, en variant på islamistisk hijab. Hon menade dock att kritiken var illasinnad och ’främlingsfientlig’. Några rapporter om demokratiska framsteg i Iran följde inte, däremot var vi många som hade insett faktum, att de svenska politikerna dansade efter den islamistiska diktaturens toner.

Jag är inte ensam om att fundera över situationen med islamism å ena sidan och västerländsk vänster, HBTQ-folk och även grön vänster å den andra. Det är ju som olja och vatten, oförenliga ämnen rakt igenom. Eller inte?

Jag tänker återigen på Iran och nu året 1979, året för deras ’revolution’. Shah Mohammed Reza Pahlavis styre störtades av en vänsterrörelse, möjligen folkligt förankrad. Reza Pahlavi var ingen alltigenom trevlig typ men han hade under sitt styre gett kvinnor rösträtt, genomfört marknadsreformer och varit allmänt västvänlig. Tydligen retade detta folk inom vänstern. Dessa gjorde sedan misstaget att bjuda in exilmullorna med Ayatolla Khomeini i spetsen. Ayatollan hade levt i exil i Paris eftersom Shahen och Ayatollan inte kommit överens på hemmaplan. Islamisterna tog snabbt makten och tackade vänstern genom att avrätta dem. Det handlade om tusentals personer som inte ställde upp på bildandet av en islamistisk teokrati. Vänsterfolket avrättades ofta rakt av, homosexuella likaså, kvinnor utan hijab fick spöstraff, och så vidare. Den korta svanesången för den iranska vänstern och för alla som till äventyrs hade idéer om demokrati och mänskliga rättigheter, borde vara en tydlig varningssignal i vår nutidshistoria. Islamisterna vill döda oss alla om vi inte konverterar och fogar oss.

Men vad händer?

Vi har tonvis av yadi-yadi i media (inte enbart i vänsterdito) som handlar om att man på olika sätt ’förstår’ Hamas och islamister i allmänhet. Vi har fått den märkliga yttringen ’Queers for Palestine’ på våra gator och torg. Vi har en vänster bestående av allt från gröna feminister till kallhamrade nyhetsreportrar som ursäktar och/eller skönmålar Hamas.

Det finns ett mörkt skämt som cirkulerar på nätet: ’Hamas bjuder in bögarna till party i takvåningen.’ Jo, det föreslås i Koranen att ett lämpligt sätt att avrätta homosexuella är att kasta dem från höga byggnader eller utför stup, eller att begrava dem levande om man tycker det är enklare. Ingen pardon i någotdera fallet. Och det görs nu och nu och nu, inga tomma hot här.

Härom veckan rapporterades om missnöjda islamistiska labouranhängare som buade ut den vinnande, icke-muslimska kandidaten i ett lokalval. Respekt för grundläggande demokratiska spelregler, eh?

Det rapporteras allt oftare om allt fler friktionsytor, bland annat i Philadelphia för någon månad sedan när ett tåg av pro-Hamas folk mötte ett tåg av Queers for Palestine. Inget öppet våld den gången men förvirringen tycks ha varit total. Förhoppningsvis står dagens västerländska vänster inför ett uppvaknande. Man kan alltid hoppas.

Lite post scriptum ser jag nu att Shabana Mahmood svurits in som justitieminister i Storbritannien, med handen på Koranen. Labour levererar. Spännande fortsättning följer.

Urban Hagman är skribent, flanör och fri forskare inom Life-Style Design (pensionär). Kör gärna motorcykel. Före detta serieentreprenör. Bred akademisk inkompetens, blev fil kand (statsvetenskap) och fil mag (litteraturvetenskap) i behagligt tempo. Bor med lagvigd hustru, mestadels i Stockholm. Har tre vuxna söner.