Innehavaren av stol nummer sju i Svenska Akademien, Åsa Wikforss, är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet. Enligt Jens Ganmans alltid läsvärda Brev från Dårkolonien skriver filosofen Wikforss bland annat följande:

… vi bör vara djupt oroade över att den senaste Ungdomsbarometern visar att hela 19 procent av de unga männen, en viktig målgrupp för SD:s trollfabrik, betvivlar att demokratin är det bästa systemet för att styra ett samhälle…

Kan filosofen verkligen mena vad hon skriver? En alternativ tolkning av situationen skulle kunna vara att Ganman hittat på citatet för att det ska se ut som om akademiledamoten skjutit sig själv i foten, men det tror jag inte. Ganman är inte sådan. Han gör inte sådana enkla och uppenbara fel som omedelbart dömer ut en skribent. Vi måste utgå från att filosofens uttalande är äkta vara. Hon är verkligen djupt oroad av att en försvarlig del av Sveriges unga män betvivlar att demokratin är det bästa sättet att styra ett samhälle.

Filosofens djupa oro gör mig bekymrad. Vore det inte tvärtom oroväckande om ingen medborgare betvivlade – auktoriserade synonymer är exempelvis ”ifrågasatte” och ”hyste dubier om” – demokratin just i den form detta system installerats just i Sverige?

Jag säger inte att det är något fel på den svenska demokratin. Det kan hända att en seriös prövning av systemet innefattande jämförelser med demokratins implementering i andra länder ävensom bedömningar av konkurrerande upplägg såsom tyranni, rikemansstyrelse och adelsvälde – alla väldokumenterade i historien – skulle leda fram till åsikten att demokratin, som den ser ut i Sverige, faktiskt är ädlast tänkbara statsskick och att Sverige inte bara är en humanitär utan även en filosofipolitisk stormakt som har en del att lära andra folk.

För andra människor som funderat över hur samhällen styrs – till exempel Platon, Montesquieu, Locke, Hobbes och Benjamin Franklin – var det självklart att reflektera över demokratins kvaliteter och eventuellt komma fram till någon välavvägd ståndpunkt. Till exempel menade Platon, om jag förstår honom rätt, att demokratin var ett moraliskt överlägset statsskick men tyvärr ohållbart i längden (eftersom demokratin strävade efter att maximera friheten vilket så småningom straffade sig enär obegränsad frihet för alla är outhärdligt). Jag hade trott att Wikforss i egenskap av professor i teoretisk filosofi knappt gjorde annat än fördjupade sig, skrev och föreläste om vad kloka människor i alla tider sagt i frågan om val av statsskick.

Men alltså inte. Akademiledamoten Wikforss är medlem av Sveriges kanske vittraste och intellektuellt mest framstående samfund som enligt demokratins principer borde vara den främsta försvararen av tvivlet och ifrågasättandet av heligförklarade teser som exempelvis frågan om demokratins överlägsenhet.

Jag kan tänka mig Wikforss på besök i Platons akademi där hon kunde säga åt Sokrates att hålla käften eftersom hon blir djupt oroad av att den lille grekiske gubbens grubblerier några tusen år senare skulle kunna tolkas som att det var fritt fram för 19 procent av Sveriges unga män att missbruka yttrandefriheten och därmed lägga en stabil grund för högerextremismen.

Eller så skulle Wikforss kunna delta i ett middagsmöte hos USA:s Founding Fathers för att få tillfälle att näpsa grundlagsfadern och senare presidenten John Adams (bilden) när han filosoferade om varför demokratin bör ha tre styrande avdelningar, den lagstiftande, den verkställande och den dömande och varför den lagstiftande avdelningen bör ha två kamrar, kort sagt ett oroväckande annorlunda upplägg än Sveriges.

Jag har svårt att föreställa mig att Svenska Akademien har en ledamot och Stockholms universiteten en professor i teoretisk filosofi som inte värnar om vad jag trodde var demokratins grundprinciper såsom envars frihet att tänka och tala.