Efter många om och men har även jag sett Kalla faktas reportage om SD:s ”trollfabrik”, åtminstone första avsnittet. Detta, tillsammans med de många texterna som publicerats sedan det släpptes, får mig bara att tvivla ännu mer på det sensationella i avslöjandena. Är det ens några avslöjanden? Finns det något enda parti som inte sprider sin propaganda?

Med tanke på hur både programmet, och många av de som nu förfasar sig över SD, dessutom blandar ihop desinformation med satir blir det hela dessutom lätt osmakligt. Kanske, tänker jag, är det helt enkelt satiren de vill åt.

I Sverige har satir länge förknippats med Hasse & Tage. Och de var roliga, inte tu tal om den saken. Men man får inte glömma att de gick hand i hand med Socialdemokraterna i omdaningen av Sverige. Det handlade inte enbart om att bygga ett folkhem utan minst lika mycket om att bygga bort och förlöjliga det gamla samhället, med dess koppling till historien och kulturarvet.

Därför var också Hasse & Tages satir hela tiden uppmuntrad av makten. Den var ofta träffande, men aldrig riktigt vass, varför Socialdemokraterna kunde möta den med ett leende. Hasse & Tage hjälpte dem att framställa sig som ett folkligt och öppensinnat parti som generöst bjussade på sig själva och skrattade med folket åt sina egna fadäser.

Så är det även idag, med exempelvis humorgruppen Grotesco. Visst, sketchen om sosse-zombies är hysteriskt kul (om du inte redan sett den femtioelva gånger så leta fram den på Youtube), men den är inte det minsta obekväm för makten, det vill säga Socialdemokraterna. Varenda socialdemokrat, från botten till toppen, kan garva godmodigt åt tanken på ett virus som gör egoistiska överklassmänniskor till sossar eftersom essensen i devisen ”alla ska meee” är något gott och inkluderande. Hellre sosse-zombie än överklass liksom (även om Socialdemokraterna egentligen utgör den absolut mest privilegierade av alla klasser i Sverige).

Numera finns det dock satir som riktar sig mot det rödgröna etablissemanget – på riktigt. Som är skarp och hänsynslös och som klär av de rödgröna makthavarna och dess mediesvans in på bara skinnet. Och då blir det obekvämt både för politikerna och journalistkåren. Satir som vågar driva med annat än landsortsbor som röstar höger klarar de inte av och därför sprider de gärna budskapet att satir är detsamma som desinformation.

Nu är det förstås så att en växande del av landets befolkning ser igenom det här. Jag tror också att många funderar ganska mycket på varför avslöjandet om ”trollfabriken” sammanfaller med EU-valet. Det finns sannolikt en och annan som tolkar det som att TV4 har organiserat en rejäl påverkansoperation avsedd att missgynna SD.

Inte ens själva avslöjandet är, som sagt, särskilt avslöjande. Redan en rätt ytlig genomgång av X och andra sociala medier visar att alla partier tycks ha svansar av följarkonton vars namn är omöjliga att spåra till någon verklig person. Vad är det som säger att inte också dessa konton drivs av partiernas egna medlemmar?

Hade man från Kalla faktas håll verkligen velat ta tag i den här företeelsen borde man ha wallraffat bredare och avsatt ett avsnitt för varje parti. Det intresset tycks dock inte finnas. Man kan därför ana sig till att Kalla faktas, och kanske hela kanalens, ambition är att vrida tillbaka klockan till 2010, då SD fortfarande var ett kraftigt marginaliserat parti och då människor inte öppet vågade berätta att de röstade på dem.

De får nog finna sig i att bli rejält besvikna. Tidigare regeringar, under Reinfeldt, Löfven och Andersson, har varit en sådan katastrof för Sverige att SD:s påstådda ”trollfabriker” är en fis i rymden i jämförelse. Det är något allt fler blir medvetna om.

Foto: Trollfabrik (AI-genererad)