I dessa tider är ”sanningen” lite av en dagslända. Det som var fascism igår kan vara sunt förnuft idag, eller tvärtom. Om den okunniga pöbeln väljer att följa strömmen och heja på den som för tillfället har makten, kan det möjligen ursäktas.

Det är svårare att ursäkta hur akademiker, med god förmåga att analysera saker och ting, låtit sig duperas av politiska trender och uppenbart korkade idéer. Det var människor med universitetsutbildning som gick i spetsen för mångkulturens införande, klimatalarmismen och statsfeminismen. Beteendevetare med högskoleexamen kläckte idén att pojkar var ”toxiska” och helst borde omskolas till någon sorts flickor. Naturvetare utnämnde koldioxiden till huvudfiende, och utbildade teologer som borde veta bättre, välkomnade islams etablering i Sverige.

Redan på 90-talet fanns oskolade ungdomar i mellansvenska småstäder, som klart insåg riskerna med massinvandring. Helt utan högskolepoäng, kom de fram till att det skulle gå åt pipan med Sverige ifall det kom ”för många muslimer”. Istället för att utnämna dem till framtidsforskare blev de bespottade som rasister – vilket några av dem kanske var, men det hindrar inte att de i sakfrågan hade rätt.

Utbildning är hjärntvätt, säger många. Men systematisk hjärntvätt brukar ha ett syfte – som att göra kinesiska skolbarn till goda kommunister eller förvandla barnen i Palestina till hängivna jihadister. Woke-trenden på västerländska lärosäten är däremot så konstig att jag lutar åt en psykologisk förklaring.

Blir verkligheten för komplicerad, oförutsägbar eller skrämmande kan man alltid ägna sig åt ”verklighetsflykt”. För vanligt folk finns till exempel porr, alkohol eller Netflix, och har man pengar och kontakter mer sofistikerade droger än så.

Politiker brukar föredra en särskild typ av ”ideologisk” verklighetsflykt. Klarar man inte av att lösa verkliga samhällsproblem – vilket ibland kräver mod, kompetens och gott ledarskap – väljer man att fokusera på problem som ”inte finns” och som kan hanteras ideologiskt. Här erbjuder universiteten en lagom skyddad miljö, inte olikt frikyrkan, där alternativa verkligheter och problemkomplex kan formuleras och provas i praktiken. Visserligen går man till överdrift ibland och hittar på att det finns 42 olika kön, eller att rätt hudfärg är viktigare än kunskaper i matematik. Men på det hela taget är woke en politisk experimentverkstad, ett sätt att slippa tala om skottlossning på gatorna och annat otrevligt. Det är också en påminnelse till forskarkollektivet att forskningen ska underordnas de politiska målen, och inte tvärtom.

Vi får aldrig glömma att det var krafter långt bort från akademierna som uppmärksammade att Sveriges migrationspolitik var inne på fel spår, antagligen den viktigaste inrikespolitiska frågan under min livstid. Därför tog det 30 år innan insikten slog igenom. 30 år som hade kunnat användas bättre.

Idag står Sverige och många andra inför vad som liknar ett globalt maktövertagande, salufört under namnet Agenda 30. Om jag förstått rätt, innebär det att globala organisationer utan demokratiska kontroll, vill ha mandat att inskränka det mesta av min personliga frihet, stänga ner våra samhällen och diktera villkoren för lokala företag. De enda som protesterat i någon större omfattning är lastbilschaufförer i Kanada och bönder i Europa. Varken politiker eller professorer i statskunskap verkar ha några invändningar.