Via det system av kablar, routrar och radiolänkar med mera som tillsammans med lite annan teknisk utrustning, om jag fattat rätt, bildar internet står jag i förbindelse med nästan hela världen undantaget Korea och andra ogästvänliga områden. Normalt är de signaler som når mig mycket varierade men häromdagen var de budskap som kom från alla håll tämligen enhetliga och gick ut på att presidentkandidat Trump är galen.

Galenskapen skulle ligga i att han i ett tal i South Carolina framfört uppfattningen att vad honom, Trump, anbelangade så kunde Putin gärna göra vad fasen han ville med Nato-länder som begärde stöd från de allierade vid ett ryskt anfall om nu dessa stödbegärande länder inte hade satsat två procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret enligt en överenskommelse Nato-länderna emellan. I praktiken skulle detta, om Trump fick som han ville, innebära att Nato slutade fungera som en militärallians eftersom USA skulle hålla inne sitt militära stöd till medlemmar som inte satsat sina två BNP-procent. Eftersom så många som tjugo av totalt trettioen Nato-länder fuskat med rustningsbidragen – Sverige ska nå de två procenten innevarande år – är ärendet inte försumbart.

I vilket fall säger situationen en del om stämningarna och attityderna inom organisationen. Hittills har det tydligen gått bra att strunta i betalningen. Egentligen finns inte Nato om man därmed menar trettioen länder som är redo att kriga gemensamt både för egen och andras skull och dessutom villigt betalar den överenskomna notan. Det är bara USA och England – och kanske några mindre länder som Finland, de baltiska länderna och Sverige – som anslutit sig helhjärtat, det vill säga villigt träder fram när räkningen presenteras. Noga räknat är det väl bara USA som verkligen ställer upp, ehuru alltmer motvilligt, på att hjälpa andra när det kniper.

Det unisona klagomål som hörs på internet verkar i huvudsak komma från Nato-länder som inte betalar rustningsavgiften. De menar att Trump är snål och osolidarisk och låtsas att han hotat – inte med att dra in de militära bidragen till länder som inte löst medlemsavgiften – utan med att avvika från artikel fem i Nato-stadgan enligt vilken länder är skyldiga att stödja varandra då någon blir anfallen.

Vad det alltså kokar ned till, om jag begripit något, är ifall det finns någon reson i Trumps varningar att han tänker kasta njugga länder åt Putin och hans vargar. Den frågan går inte att svara på eftersom alltför många variabler är inblandade och måste bedömas både individuellt och samlat. Kan man ursäkta Italien för dess bristande satsningar? Är inte Tyskland mer skyldigt än Belgien? Varje försök att ge struktur åt en sådan diskussion kommer bara att leda till pladder och troligen ännu mer raseri från Trumps sida.

Om man ska bedöma Trumps hotelser måste man tänka annorlunda. Den viktiga frågan är inte om han har rätt eller fel utan hur världen och de felande Nato-länderna kommer att reagera på presidentens varningar. Kommer något av medlemsländerna, vare sig de betalar enligt reglementet eller inte, att få motiv att skära ned på sina militärutgifter? Självklart inte. De tar Trumps varningar på allvar särskilt som han anses oberäknelig och farlig. Bara risken att ställas utanför USA:s beskydd kommer troligen att räcka för att förmå medlemsländerna att genast betala försäkringsavgifterna. Det samfällda vrål som nu hörs på internet från dem som glömt att betala är ett tydligt tecken på att de lyssnar när galningen talar.