BIRGITTA SPARF: Vi lever i oroliga och farliga tider

Hur kan man, som Jamal El-Haj, viga hela sitt liv åt att bekämpa den antisemitiska terrororganisationen Hamas när man inte ens känner till vilka organisationens finansiärer och företrädare är, trots att andra berättar vilka de är och tydligt pekar ut dem?

Frågan är retorisk, det kan man naturligtvis inte. Däremot kan man som islamist välja att flytta till Sverige från ett palestinskt flyktingläger i Libanon 1982, bli socialdemokratisk politiker och ohämmat ägna resten av sitt liv åt sin muslimska mission i form av grova och helt ogenerade politiska lögner i både kommunfullmäktige i Malmö och i Sveriges riksdag.

Helt i enlighet med sitt partis lögnaktiga strategi, företrädd och praktiserad av Magdalena Andersson och hennes närmaste i den socialdemokratiska partitoppen.

Socialdemokraterna lever på lögner, lögnerna är deras livsluft som gör att de ständigt stiger i opinionssiffrorna. Och ju mer politikerföraktet växer på grund av alla deras uppenbara lögner, desto starkare står partiet. Eftersom den största delen av deras nutida väljare förespråkar just lögner för att uppnå sina dolda politiska mål.

Socialdemokraterna är utan tvekan det parti som tjänat allra mest på det så kallade folkutbytet från MENA som de beslutade om 1975. Det är bara att ta en titt på väljarsiffrorna i samtliga våra utanförskapsområden från de senaste riksdagsvalen. De röda staplarna för S växer där mot skyn som höga skyskrapor, jämfört med den i övrigt låga bebyggelsen.

Ett bra exempel är Rosengårds Centrum, där S tillsammans med sina allierade i C, V, och MP samt det nya Partiet Nyans fick 94,5 procent av rösterna i riksdagsvalet 2022.

Samtliga dessa partier arbetar för en fortsatt hög muslimsk invandring till Sverige. Vilket i praktiken innebär 94,5 procent som välkomnar en fortsatt och upptrappad islamisering av Sverige. Och dessa väljargrupper växer ständigt, långt utanför Malmös, Rosengårds och alla andra utanförskapsområdens gränser runtom i Sverige.

Det har nu framkommit massor om Jamal El-Haj och hur han ser på sig själv i förhållande till Sverige. Han blev redan 2002 Malmös första muslim i kommunfullmäktige, för socialdemokraterna. Angående sitt senaste deltagande på Hamaskonferensen i Malmö säger han:

– Jag är ledsen över att fokuset på mitt deltagande i konferensen har skadat Socialdemokraterna. Men det här handlar om min identitet, om mitt dna, om min familjs existens. Att inte delta hade varit att svika mig själv, min familj och hela det palestinska folket. (DN 240124)

Vi dealar alltså med El-Hajs DNA här, vilket låter väldigt allvarligt och rasistiskt i mina öron. Skulle jag själv åberopa mitt DNA i mitt försvar av Sverige och min och alla andra svenskars rätt att förbli de vi är och alltid har varit stämplas jag inte som bara rasist utan även som fascist och nazist. Även om inte heller jag vill svika mig själv, min familj och hela det svenska folket.

Här finns förstås en skillnad. Som DNA-svensk är jag ännu inte i minoritet mot den muslimska delen av befolkningen och har därmed ingen som helst rätt att hävda min identitet och min självklara historiska och kulturella företrädesrätt i mitt eget fädernesland Sverige. Den kampen vinner El-Haj överlägset på rasistpoäng.

Henrik Jönsson har kartlagt El-Hajs påstått livslånga kamp mot Hamas:

”Socialdemokraternas avståndstagande från Hamas är dock en efterkonstruktion. En enkel sökning i riksdagens motionsdatabas visar att El-Haj endast skrivit tre motioner som nämner Hamas, varav samtliga lämnats in under 2022 och 2023.

De två första av dessa motioner lämnades båda in 23/11 2022. Den första konstaterar neutralt: ”I juni 2007 tog den terrorstämplade organisationen Hamas kontroll över området efter att ha vunnit lokalvalet.” Den andra använder den lätt förmanande formuleringen ‘Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred.’

Den tredje motionen lämnades in tre dagar innan höstens partiledardebatt och är i princip en kopia av El-Hajs föregående motion.” (Expressen 231204)

Tydligare än så kan det inte sägas. Och tydligare än så blir inte heller Jamal El-Hajs och Magdalena Anderssons uppenbara och ständigt upprepade lögner om hans livslånga kamp mot Hamas.

Vi lever sannerligen i oroliga och farliga tider!

Birgitta Sparf