BIRGITTA SPARF: Om delat ansvar och statliga utredningar

Jag vet inte hur många utredningar av typen ”Vattnets betydelse för sjöfarten” som Riksdagens Utredningstjänst producerar per år, men jag misstänker att de är många.

Med tanke på diskussionen om socialdemokraternas historiska roll i migrationsfrågan kan denna utredning initierad av moderaterna 2009 ge en liten bild av hur den borgerliga regeringen agerade i frågan från valsegern 2006 och framåt.

”Den 2 juli 2009 beslutade regeringen om direktiv (dir. 2009:53) som gav en parlamentarisk kommitté i uppdrag att identifiera vilka

faktorer som påverkar migranters möjligheter att röra sig mellan

Sverige och sina ursprungsländer. I uppdraget ingår även att kartlägga migranternas rörelsemönster och analysera hur ökad rörlighet kan bidra till utveckling i migranternas ursprungsländer samt ge positiva effekter i Sverige.”

Rörligheten hos människor som flyttat till Sverige från Mellanöstern och Afrika (MENA) och sedan återvänder till hemlandet för längre perioder men vid behov återkommer till Sverige gavs ett namn för att låta vetenskapligt: Cirkulär migration.

”Kommittén för cirkulär migration och utveckling” satt och filade på sin utredning i ett år och presenterade 2010 ett 251 sidor långt delbetänkande till Tobias Billström, dåvarande migrations- och arbetsmarknadsminister:

”Cirkulär migration och utveckling – kartläggning av cirkulära rörelsemönster och diskussion om hur migrationens utvecklingspotential kan främjas”

Inte mindre än 12 personer ingick i denna viktiga kommitté, bland andra Anna Kinberg Batra och Fredrik Federley. Så här gick deras tankar och funderingar:

”Den cirkulära migrationen kan medföra vinster för ursprungslandet på många sätt – genom hemsändande av pengar, främjande av handelsflöden och investeringar, kunskapsöverföring samt överföring av idéer och värderingar som lämnar viktiga bidrag till ett samhälles utformning (s.k. sociala remitteringar).”

Detta låter ju kalas, Win-Win för samtliga inblandade. Både för länderna i MENA men inte minst för Sverige, som här kallas destinationsland:

”I destinationslandet utgör migranterna många gånger efterfrågad arbetskraft som fyller behov för att samhället ska fungera. De för samtidigt med sig värderingar och förhållningssätt från sina ursprungsländer som gynnar den kulturella mångfalden, vidgar vyer och manar till nytänkande. Genom sin roll som ‘brobyggare’ och främjare av bl.a. handel och investeringar mellan destinations- och ursprungsländer, bidrar migranterna till att skapa arbetstillfällen och skatteintäkter på båda håll.”

Att massinvandringen från MENA inneburit att de som flyttat hit tagit med sig värderingar och förhållningssätt från sina ursprungsländer som manat till nytänkande stämmer ju onekligen.

Numera ses det till exempel som ytterst olämpligt att kritisera islam och bärandet av hijab i offentliga yrken eller hijab på små flickor från två års ålder. Om det ska vara tillåtet eller inte att bränna en koran utreds nu som en eventuell ändring i vår lag om yttrandefrihet, baserad på tryckfrihetslagen från 1766.

Huruvida massinvandringen från MENA främjat den kulturella utvecklingen i Sverige och handel och investeringar mellan Sverige och MENA samt om den bidragit till att migranterna skapat arbetstillfällen och skatteintäkter på båda håll är till viss del diskutabelt.

Att migranterna skapat många nya arbetstillfällen för polis, rättsväsende, kriminalvård, ungdomsvård, sjukvård, tandvård, skola, sociala myndigheter, kvinnojourer, Arbetsförmedling, arbetscoacher, kvinnorcoacher, privata SFI-utbildare med mera är ett faktum. Samt att samtliga dessa verksamheter är skattefinansierade.

Dock är migranternas samlade bidrag till våra skatteintäkter numera konstaterat så lågt att de inte ens finansierar sina egna sociala samhällskostnader, än mindre bidrar till en positiv ekonomisk samhällsutveckling. Huruvida de cirkulära migranterna bidragit till ökade skatteintäkter och ökat välstånd i sina MENA-länder är dock okänt för mig.

Att invandrarna från MENA för över pengar från Sverige till hemländerna ser de borgerliga utredarna som något mycket positivt:

”Den senast redovisade statistiken avseende remitteringar från Sverige härrör från 2002. De formella remitteringarna uppgick då till 590 miljoner USD”.

Detta är alltså cirka 6 miljarder kronor i dåtidens penningvärde, varav många miljarder var bidragspengar från de svenska skattebetalarna. Vilket utredarna inte verkar ha en aning om utan kallar dem privata tillgångar. Vilket ju i och för sig stämmer. Alla bidrag från Försäkringskassan och socialtjänsten blir privata tillgångar så fort de kommit i rätta eller orätta händer.

Men det sker inte bara remitteringar i form av reda pengar. Även överföring av våra fina svenska värderingar sker. Detta kallar utredarna ”sociala remitteringar”. Här visar utredarna även att de så smått börjat bli medvetna om Internets alla fördelar:

”Överföring av sociala remitteringar kan ske på många sätt. Gemensamt är att det involverar någon form av kontakt, av fysisk eller virtuell natur, mellan migranten och dennes ursprungsland. Denna kontakt kan ske genom besök, brev, e-post, telefonsamtal eller via andra kommunikationskanaler.”

Utredarna prisar även sin egen nya lag för arbetskraftsinvandring från 2008 som täckte vårt enorma behov av outbildad arbetskraft som köksbiträden, städare och bärplockare.

De prisar även sin egen, alltså alliansregeringens liberala syn på utgivande av svenska medborgarskap:

”Sverige kan, genom medborgarskapslagstiftningen [1 juli 2001] anses ha rört sig i en jämförelsevis liberal riktning. På många andra håll, också inom EU, i har man i stället infört nya krav för att bevilja medborgarskap, exempelvis i form av språkkrav och/eller krav på kunskaper om ett lands seder och bruk.”

Sån rasism håller inte den humanitära stormakten Sverige på med. Vi skapar svenska värden och värderingar, samhällsutveckling och en blomstrande ekonomi både här hemma och i MENA genom att vara öppna och generösa.

Utredarna från alliansregeringen vill även göra Sverige mer attraktivt för MENA-migranter:

”Det kan också övervägas om det är möjligt att göra Sverige mer attraktivt och underlätta för cirkulär migration genom att förändra regelverket för intjänade rättigheter. Vi bör se över möjligheterna för migranter att i längre utsträckning än i dag kunna vistas utanför Sverige utan att riskera att förlora sitt svenska uppehållstillstånd.”

Min tolkning är att de vill underlätta för migranterna från MENA att återvända till sina hemländer med bibehållna sociala förmåner från Sverige, och att de fortsatt är välkomna hit när de är i behov av subventionerad sjukvård, tandvård och förlossningsvård. Eller bara för att förnya alla sina bidrag.

Delbetänkandet avslutas med en betryggande deklaration om det fortsatta arbetet:

”All migration, även den cirkulära, påverkar människors levnadsbetingelser. De bör därför belysas även ur ett barn- och jämställdhetsperspektiv. I slutbetänkandet kommer vi att göra jämställdhets- och barnanalyser.”

Våra skattepengar är ständigt i arbete. Detta exempel från den borgerliga regeringen under åren 2009-2010 tjänar gott som exempel. Samt nyanserar bilden något av vem som bär ansvaret för vårt totala migrationshaveri.

Vänster- och högerblocket bär exakt lika stort ansvar. De har med gemensamma krafter medvetet drivit oss in i den katastrofala situation som vi idag befinner oss i.

Hela utredningen kan laddas ner här

(Bild: Alliansregeringen vid valsegern 2006)

Birgitta Sparf