Den här historien utspelar sig på en förskola i Stockholm. Det här kunde dock handla om vilken offentlig arbetsplats som helst i Sverige. Lär er följande!

En duktig kock, vi kan kalla henne Maria, har under lång tid glatt såväl barn som pedagoger med sin matlagning. Maria älskar barn såväl som matlagning så hon tycker att arbetslivet är så bra som det bara kan vara.

En dag får Maria en ny chef på förskolan, som vi kan kalla Karin. Karin pratar oerhört fint om jämställdhet, vikten av att satsa på lågpresterande och att arbeta hållbart.

Så kommer den årliga lönerevideringen och till sin förvåning får Maria lägre lönehöjning än många av kollegorna. De kollegor som får högre lönehöjning kan enkelt karakteriseras som lågpresterande med högre sjukfrånvaro än snittet.

Maria hoppas dock och tror att när väl Karin lär känna henne ordentligt så kommer det också så småningom att visa sig i lönekuvertet. Karin är oerhört engagerad i detaljer såsom matavfall och att barnen skall äta vegetariskt från skolköket men huruvida barnen och pedagogerna äter maten verkar inte lika viktigt.

Det går ytterligare ett år och ännu en gång visar det sig att kvaliteten på matlagningen inte är lönepåverkande. Kockar med sämre budgethållning, sämre kvalitet på maten och högre matsvinn än Maria fortsätter att procentuellt sett få högre lönepåslag.

Det går så långt att efter en dag med ett möte mellan Maria och Karin hamnar Maria på sjukhus, drabbad av en tillfällig minnesförlust. Läkarna säger att Maria blivit utbränd och blir beordrad att vara borta från arbetet tills hon mår bättre. Maria som inte varit sjuk på många år förstår egentligen ingenting, vad är det som händer, varför får inte bättre presterande bättre lön på hennes jobb?

Marias man, född och uppvuxen i Sverige, förstår precis vad som hänt på Marias jobb. Chefen Karin följer den unikt svenska logiken: “Vi ska premiera de som är lata, ofta är sjuka eller helt enkelt är dåliga på sina jobb utifrån tanken att de då skall prestera bättre!”.

Maria är nu på väg att byta jobb, tillbaka till sin gamla chef som fått en ny förskola, och utan att ens be om det fick Maria ett rejält lönepåslag.

Varför heter nu denna berättelse: “Historien om en smörgås”? Jo, för under uppsägningsperioden hos Karin bjuder Maria sina medarbetare på en hembakad smörgås med pålägg, “extra allt”, som smakar gudomligt.

Även Karin, Marias numera gamla chef, åt denna gudomliga smörgås med extra allt. Döm av Marias förvåning när hon får höra via andra kollegor att Karin hade sagt följande till kollegorna: “Marias smörgås var den absolut godaste jag någonsin ätit och jag förstår inte varför hon vill sluta arbeta hos oss för hon är ju verkligen duktig på sitt jobb.”

Snipp, snapp, slut och nej, det här var ingen saga, utan en berättelse om Sverige år 2024.

Lennart Svanberg

Fil. Kand. i Ekonomisk Historia