När jag kom hem till Sherlock Holmes en londondimmig novemberdag satt han i sin favoritfåtölj och myste. Han hade just tänt en four o´clock-pipa och smuttade på sitt té.

– Du ser bekymrad ut, Watson, sa Holmes.

– Jag har hamnat i ett tusan så svårt fall, svarade jag. Som du vet är jag tjänsteförrättande inhyst barnläkare på Sjöviksskolan i Årstaberg med koppling till hälsocentralen KRY.

– KRY? sa Holmes. Jag trodde KRY hade blivit uppköpt av Vin & Däck för att det fanns samordningsfördelar…

– Äsch, det var i förra veckan. Men nu sitter jag fast i ett fall med åtskilliga brott men inga brottslingar eftersom alla misstänkta enligt sina arbetsbeskrivningar är befriade från brottsanklagelser.

Jag drog fram ett exemplar av Dagens Nyheter där ärendet beskrivs. Det handlar om en under flera år pågående brottslighet som behandlas enligt all beprövad visdom, till exempel dokumentation, anmälningar om misshandel och kränkningar av elever, hot- och våldsincidenter inträffat på grundskolan Sjöviksskolan. Som spindeln i nätet sitter kommunens grundskolechef Deirdre Cronin Olsson som på bilden grubblar över fallet. Utanför hennes

dörr står den möjligen högsta av alla dignitärer, Peter Bragner, grundskoledirektör i Stockholms stad sedan i somras.

Det hela är mycket skickligt iscensatt. Bragner bara anas genom rutan vilket är en nog så klar antydan om vartåt det hela lutar. För fyra år sedan arbetade han i kommunen som grundskolechef med ansvar för att hantera ärendet som sköttes av dåvarande rektor Karin Langlet. Dåvarande grundskolechef var ingen mindre än Deirdre Cronin Olsson!

– Nu börjar det visst brännas, sa Sherlock Holmes, glömde pipan som slocknade och lutade sig framåt.

Vid det laget, förklarade jag för Holmes, hade oändliga delegationer formerat sig för att larma om situationen som utvecklades under Langlet, lärare, biträdande rektorer, huvudskyddsombudsmannautskottet och minst en speciallärare.

– Vad hade Olsson då gjort? frågade Holmes. Hans fina näsborrar flimrade som hos en jakthund som just fått upp en vittring. Kunde boven i dramat vara Langlet. Hade hon försummat att fylla i orosanmälningarna till Skolverket och brotten därför helt enkelt inte kommit varken till generaldirektörens eller skolministerns kännedom?

– Holmes, sa jag dystert. Det spåret håller inte heller. Det var inte Cronins uppgift att ifrågasätta Langlet ty ”mitt ansvar är att stödja rektor”. Förstår du nu varför brottsligheten kunnat fortgå så länge trots att alla fakta låg på bordet och ingen tjänsteinnehavare gjort något fel? Cronin kunde ju anklaga Langlet när Langlet gjort sitt viktigaste som var att stödja rektor. Därför har nu ärendet pågått i fyra år utan en lösning i sikte.

Då uppenbarade sig Peter Bragner för att hantera saken. Han tog fram hela artilleriet som svensk skola kan mobilisera i form av kränkningsanmälningar och utredningar om särskilt stöd. De senaste två åren har 166 incidenter med hot och våld inträffat. Barn och personal misshandlas regelbundet. Och trots det saknas dokumentation!

Rektor Langlet fick emellertid ledningsgruppsutvecklingsstöd och handledning för sitt ledarskap. Man jobbade också med hr-avdelningen ”kring det låga medarbetarindex” som skolan uppvisade.

Inte ens Peter Bragner kunde hitta något åtgärdbart fel. Rektor Cronin hade övertagit rektor Langlets job. Bragner sa att inget barn skulle hamna i en så otrygg miljö och ”en rektor är ju också en medarbetare”. Om ledningsgruppsutvecklingsstöd inte fungerar är allt förlorat.

Sherlock Holmes tände långsamt pipan och tittade mig i ögonen.

– Dr Watson, sa han. I det där landet du pratar om finns det bara idioter. Låt oss aldrig lämna Baker Street.