Nu är Magdalena Andersson igång med sina lögner igen och denna gång påstår hon att Socialdemokraterna har stått för ”en ordnad migration”. Att deras migrationspolitik likväl var kaotisk och ansvarslös skyller hon på ”samhällsklimatet var ju så”. Ungefär som om hon själv och hennes partikoloss inte alls var med och skapade just det samhällsklimat som förändrade Sverige på ett så katastrofalt sätt.

Med en stor del av landets mediehus på sin sida, och twittertroll som Annika Strandhäll, Morgan Johansson och Veronica Palm, nazistämplade de alla som hade synpunkter på migrationen, som oroade sig för välfärdsfusket och den ökande kriminaliteten. På så vis tystades förnuftets röster effektivt, för vem vill bli stämplad som nazist och riskera jobb, inkomst och rentav hälsan?

Nu är det annat ljud i skällan. Efter att Socialdemokraternas strateger till sist insett att deras politik fått väljarna att rösta fram ett annat regeringsalternativ har de kopierat Sverigedemokraternas politik. Magdalena Andersson hävdar skamlöst att hennes parti är det som verkligen vill strama åt migrationen. Mitt förakt för denna ynkliga, ljugande lilla människa känner verkligen inga gränser alls.

Det är fullkomligt obegripligt att hon är den som, av ”de sina”, anses bäst lämpad att leda partiet – eller är det så illa att hon faktiskt är det bästa de kan åstadkomma? Med tanke på att partiledarrollen en gång faktiskt gick till Mona Sahlin kanske man inte ska vara förvånad. Men det är ändå beklämmande, för att uttrycka det milt, att Sveriges (än så länge) största parti leds av en människa som reviderar historien och utropar År Noll varenda gång hon intervjuas.

Beklämmande men också farligt. Personer som beter sig som Magdalena Andersson ska inte styra ett rike. Jag brukar inte anamma öknamn på politiker, men denna människa gör sannerligen skäl för sitt, för en argare politiker har jag nog aldrig sett maken till. Arga Anderssons mun blir tunnare och tunnare för varje gång hon visar sig och hennes ögon lågar ständigt av illa dolt raseri.

Man kan fundera över vad det är hon är mest rasande över. Att hon inte längre är statsminister? Att allt fler börjar ställa besvärliga frågor? Eller är hon bara arg i största allmänhet? Över att solen skiner? Över att det regnar?

Kanske är hon helt enkelt arg över att partiet inte har en chans att komma upp till de nivåer man en gång befann sig på. För så är det ju. Socialdemokraterna må vara landets största parti men så värst stora är de ju inte, om man jämför med hur det såg ut en gång i tiden. Och den tiden lär inte återkomma, i alla fall inte så länge vi har ett någorlunda fritt internet, alternativa medier och påpassliga medborgare och oberoende journalister (som av de beroende journalisterna brukade kallas ”swish-horor”) som sprider alla galenskaper som Andersson och hennes gäng håller på med. Det är kanske inte så konstigt att Morgan Johansson, på sin tid, var väldigt angelägen om att begränsa yttrandefriheten.

Det är han, och hela partiet – inte minst Magdalena Andersson själv – fortfarande. För det viktiga för Socialdemokraterna är inte Sveriges väl, utan deras eget välbefinnande. Makten framför allt. Och får de chansen att på nytt ta makten kommer de att klamra sig fast till varje pris.

Foto: Skärmdump Expressen