I P1 diskuteras byte av partiledare i Godmorgon Världen. Jenny Madestam, docent i statsvetenskap och lektor i offentlig förvaltning vid Förvaltningsakademin på Södertörns högskola, säger om SD:s ledarskap:

– Idealt sett skulle man nog gärna vilja ha en kvinna, för att inte minst kunna locka kvinnliga väljare som man har lite uppförsbacke hos.

Detta är ett vanligt argument som man ofta hör när det gäller tillsättningar på höga poster. ”Det är dags för en kvinna!”, ”Huvudsaken är att det blir en kvinna!”. Jag anser att liknande argument enbart försvårar för kvinnor som är kompetenta och står sig bra i konkurrens med männen inom samtliga verksamhetsområden.

För mig framstår dessa argument som ett tecken på att kvinnor är svaga. De ska lyftas fram, oavsett kompetens. De ska prioriteras, på bättre meriterade mäns bekostnad, enbart för att de är kvinnor. De ska inkvoteras eftersom de är svaga och inte klarar av att konkurrera på samma villkor som männen. Trots att Sverige uppnådde full jämställdhet mellan könen redan på 1970-talet.

Dagens feminister förstår inte skillnaden mellan jämställdhet mellan könen, med lika rättigheter för män och kvinnor, och lika utfall. Trots att utfallet på gruppnivå styrs av kvinnors och mäns biologiska olikheter och därmed olika livsval.

Dagens feminister kämpar inte längre för jämställdhet mellan könen. Istället hatar, föraktar, bekämpar och krigar de mot något de kallar ”patriarkatet”. Vilket inkluderar samtliga vita män som stått för västvärldens så gott som samtliga tekniska och demokratiska framsteg de senaste 1 000 åren, om jag sammanfattar det lite kort.

När Madestam säger att SD borde tillsätta en kvinna efter Åkesson för att få fler kvinnliga väljare idiotförklarar hon samtliga kvinnor, inklusive sig själv. Vad hon egentligen säger är att vi kvinnor inte är så speciellt intresserade av de politiska sakfrågorna, vi är mera intresserade av att rösta på någon som ser ut ungefär som vi själva.

All denna feministiska galenskap har tyvärr fått mig att förlora förtroendet för samtliga kvinnor på framträdande poster. Trots att de kan vara de bäst lämpade i vissa enskilda fall. Och jag tror inte att jag är ensam om att tycka så.

Skulle SD, som här enbart tjänar som exempel, välja en kvinna efter Åkesson skulle jag utgå från att även de gått woke. Trots att SD naturligtvis har många fullt kompetenta och dugliga kvinnor i sina led.

Hade Margaret Thatcher idag valts till premiärminister hade jag inte haft något förtroende för henne heller utan utgått från att hon kvoterats in.

Dagens radikalfeministiska kamp mot männen är rent förödande för kompetenta kvinnor som Thatcher. Feministerna stjälper kvinnor långt mer än de hjälper.