BIRGITTA SPARF: Rinkebybarnens tandhälsa – vårt ansvar

Att barn med föräldrar som valt att flytta hit från länder utanför Europa har mycket sämre tandhälsa än svenska barn har varit ett välkänt faktum under minst 15 års tid. Trots alla insatser med förbyggande och utbildande arbete under denna tid visar sig nu skillnaderna mellan grupperna ha ökat ytterligare.

I P1 Morgon intervjuar Mikael Kulle Hesam Jaafar, klinikchef på Folktandvården Danvikstull, som tidigare varit chef inom Folktandvården i Järvaområdet, om detta dystra faktum. Där upptäckte Jaafar att barnen hade betydligt högre förekomst av karies.

Det är en intressant intervju. När Jaafar får frågor om orsakerna så vrider han sig som en plågad metmask på en krok för att svara så luddigt och oprecist som möjligt. Kulle däremot, som förmodligen har en dålig morgon, är oväntat precis i sina frågor:

– Varför ser det sämre ut i Järvaområdet?

– Vi tror ju att en stor del av det beror på att man kanske har andra vanor och kunskaper. Många föräldrar kanske inte känner till vilka goda vanor som förebygger just karies. Kostvanor och kunskapsvanor är, eh eh områden där det kan skilja sig emellan.

Här har Jaafar direkt hamnat ute på hal is eftersom han får en följdfråga som han säkert inte räknat med:

– Och för alla som inte känner till Järvaområdet, du säger att människor där har andra vanor och kunskaper, vad menar du då?

– Det är väl eeh befolkningen då, som, som bor i framförallt Rinkeby. Men Kulle är på hugget:

– Och vad betyder det? Att man har andra vanor för att man kommer från en annan bakgrund, att tandborstning inte spelar samma roll, eller?!

Men shit alltså, vilka frågor!

– Det behöver inte vara att det, att det inte spelar samma roll men eeh det kan vara det här med vuxenhjälp, till exempel./../ Sen kan det vara eeeh så enkelt att att det handlar om småätandet /../ men också mängden socker eeääh och att det är tillfällen och inte mängden som eeh avgör. Ibland är det ganska små skillnader i vilka vanor man har och vilka kunskaper man har som kan göra en väldigt stor skillnad för tänderna!

Här tror Jaafar att han kan pusta ut men Kulle är skoningslös denna morgon:

– Så det var alltså vanligare med småätandet och att föräldrarna inte hjälpte till som du såg ute i Järvaområdet, då?

– Eh, det var just dom bitarna som många föräldrar uppfattade som positiv kunskap när vi berättade om det, som, som blev ibland en liten aha-upplevelse. Eee ääh många gånger så kunde dom eeh stolt berätta att jamen eehm barnet är bara fyra år men jätteduktigt att borsta själv. [Där fick tandvården förklara att motoriken hos en fyraåring kanske inte är den allra bästa.]

– Och hur ser du på möjligheterna att minska klyftorna och vad är det som i så fall behöver göras för att fler ska kunna få en bra tandhälsa?

Detta är den ständigt återkommande frågan, år efter år. Svaret är alltid att förstärka och utöka upplysningskampanjerna till Rinkebyföräldrarna som de senaste 15 åren visat sig vara helt verkningslösa eftersom klyftorna växer. Inte minst eftersom andelen invånare i Rinkeby hela tiden fylls på med nya okunniga, outbildade och i många fall rena analfabeter från Somalia med rent katastrofal tandhälsa.

Men nu är Jaafar äntligen på fast mark igen och han kickar som väntat igång hela sitt floskelmaskineri:

– Jag tror att man behöver fånga upp det tidigt, eh eh öh eh hos barnen och föräldrarna egentligen! Det är ju eh öh, ni behöver samarbeta tillsammans med barnet. Så att fånga upp det i tid, försöka kartlägga vilka vanor man har, hur väl man lyckas med det hemma, vilka kunskaper man har och att det på ett ganska enkelt nivå eeh eeh ööh eeh är med på vad som är viktigt för tänderna!

– Då kan man också komma åt både tandtrollen och minska klyftorna, enligt dig! Tack för att du var med oss!

Jag blir fullständigt matt när jag hör inslag som dessa. Problem, som här med tandhälsan inom vissa invandrargrupper, växer ständigt och blir allt värre. Samtidigt som det enda motmedlet mot förfallet är ännu fler insatser i form av upplysning och utbildning som tar massor av tid, kostar stora pengar och i slutänden ändå alltid visar sig vara så gott som helt verkningslösa. Ett Sysifosarbete som aldrig tar slut.

Det fulla och yttersta ansvaret för Rinkebybarnens dåliga tandhälsa är vårt. Liksom för alla barns tandstatus i samtliga utanförskapsområden i hela Sverige. Eftersom det är vi som betalar för all deras tandvård. Vare sig vi vill eller inte.

Birgitta Sparf