Medeltidsmuseet är beläget på en plats som är unik när det gäller att visa Stockholms och Sveriges historia. Museet ligger mitt bland historiska fynd. Det är byggt kring tre fasta fornlämningar som består av Helgeandsholmens kyrkogård från 1300-talet, delar av Gustaf Vasas stadsmur från 1530-talet och kungens hemliga gång från sent 1600-tal. 

Den hemliga gången gick från Kungliga slottet till hovstallet på Helgeandsholmen. Genom denna kunde Karl XI i hemlighet ge sig ut i staden och kanske träffa folket inkognito. Allmänheten kunde möta honom på Stockholms gator utan att veta att det var kungen. 

Museet öppnades på sin unika historiska underjordiska plats den 22 maj 1986. Ursprungligen var det meningen att det skulle byggas ett stort garage där i anslutning till Riksdagshuset. Men när man vid utgrävningar 1978-80 upptäckte vad som fanns beslutades (av länsstyrelsen) att fornlämningarna skulle bevaras som så kallade fasta fornlämningar. Man ville därigenom tillgängliggöra dem för allmänheten. Därför byggdes ett underjordiskt museum med uppgift att skildra stadens uppkomst och medeltida utveckling. 

Museet bör ligga kvar på just den platsen. Men vi har ett historielöst styre av Sverige idag. Riksdagen har bestämt att Medeltidsmuseet inte längre får använda dessa lokaler. Därför försvinner museet från sin nuvarande historiska plats som innefattar den hemliga gången och Gustav Vasas stadsmur och som besökare har kunnat beskåda under den tid som Medeltidsmuseet funnits.  

Riksdagsförvaltningen äger huvuddelen av de lokaler som idag inrymmer Medeltidsmuseet. Riksdagen anser sig nu behöva fler lokaler och ska därför låta göra om Medeltidsmuseum till nya moderna rum som passar för verksamheten. Museet stängs för besökare från och med den 6 november 2023. Vi – allmänheten – får inte längre denna tillgång till vår historia på en helt unik plats som innefattar fasta fornlämningar.   

Behöver vi 349 riksdagsledamöter? Riksdagen anser sig behöva detta utrymme för att kunna bereda erforderlig plats för 349 riksdagsledamöter och administration. Det finns flera goda anledningar till att vi inte behöver ha den storleken på Sveriges Riksdag. 

Sverige har för många riksdagsmän. Vi – det lilla landet i norr med ca 10 miljoner invånare – har en ovanligt stor riksdag jämfört med andra EU-länder. Visserligen har fem EU-länder fler ledamöter i sina parlament men de länderna är betydligt mer folkrika än Sverige. Vi har 34 personer i riksdagen per miljon invånare. Det kan till exempel jämföras med Tyskland som med sina 84 miljoner invånare är det folkrikaste landet inom EU. Tyskland har 10 riksdagsledamöter per miljon invånare. Om vi skulle banta ned vår Riksdag till hälften skulle vi fortfarande ha 17 ledamöter per miljon invånare. Dessa skulle i så fall få väldigt mycket utrymme i de redan befintliga riksdagslokalerna. 

Riksdagens lagstiftande uppgifter har minskat. En stor del av Sveriges regelsystem stiftas istället av EU. Det är befogat att minska antalet ledamöter också mot bakgrund av att Sverige därigenom överlämnat en stor del av sin suveränitet, i form av lagstiftande makt, till EU.  

Vi bör även sänka kostnaderna. Det är dyrt för skattebetalarna att ha 349 riksdagsledamöter. En minskning av antalet riksdagsledamöter skulle sänka skattebetalarnas bidrag till höga löner, många resor, extralägenheter och traktamenten.  

De juridiska reglerna kring en sänkning av antalet ledamöter i Riksdagen är inte svåra. En grundlagsändring i Regeringsformen krävs såvitt avser antalet riksdagsledamöter i Riksdagen. Grundlag stiftas genom två likalydande beslut och ett riksdagsval ska hållas däremellan. Alltså kan Riksdagens ledamöter ta ett beslut om sänkning av antalet före det att nästa riksdagsval äger rum och ett nytt likadant efter det att riksdagsvalet ägt rum och ändringen kan sedan genomföras vid det riksdagsval som kommer därefter.  

Svårigheten ligger istället i att det är riksdagsledamöterna själva som ska rösta bort sig själva. Det lär de inte göra frivilligt men det kan ju inte vara omöjligt. Vi såg hur lätt det gick att minska ned den svenska Riksdagen under många månader i samband med pandemin.  Då räckte det med bara 55 riksdagsledamöter från partigrupperna. Därutöver kunde 2 partilösa deltaga. Då betydde grundlagen ingenting. Pandemin angavs som ursäkt men nedbantningen genomfördes i strid med grundlagens bestämmelser och alla lagbeslut som fattades under denna olagliga riksdagssammansättning anses otroligt nog ändå vara fullt giltiga.  

Historielöshet – när det gäller vår gamla svenska historia och vårt ursprung som folk – präglar vårt nutida Sverige och det präglar även Riksdagens kommande ombyggnad av och inflyttning i Medeltidsmuseets lokaler. Så styrs Sverige. Vi som försörjer detta system genom skatteinbetalningar får anpassa oss. Historielösheten breder ut sig och folksjälen krymper men denna bör istället få stärkas i vetskapen om att vi representerar ett kulturland med historia att vara stolt över. Vi borde lägga stor vikt vid värnandet av vår historia. Vi behöver inte så många som 349 Riksdagsledamöter men vi behöver vår historia. I den farliga tid som vi nu lever i – med hög brottslighet som har samband med den stora invandringen från främmande kulturer – blir detta särskilt viktigt.  

Det är bättre att minska antalet ledamöter i Riksdagen än att de underjordiska museiutrymmen som präglas av vår historia byggs om till moderna arbetsrum för Riksdagen. Vad är ett levande museum mot en ”mötesplats” för riksdagen?  Det vi behöver är Medeltidsmuseet på dess unika historiska plats.  

Gunilla Edelstam är docent och jur.dr.