En expertgrupp av tänkare och ekonomer har nyligen haft ett längre interkontinentalt skypeseminarium och enats om att världen senast vid slutet av detta årtionde med 83,8 procents säkerhet kommer att drabbas av den värsta depressionen sedan 1900-talets början. Det råder 94,5 procents säkerhet att den förutsedda depressionen kommer före nästa årtiondes slut och att den blir åtminstone den näst hårdaste sedan 1870. I expertgruppen ingår jag och min portugisiskalärarinna.

Jag sa att det stod i tidningen att chefen för den svenska drivmedelskartellen Drivkraft Sverige är arg som ett bi för att regeringen beslutat att sänka skatten på kartellens produkter och att lätta på tvånget att blanda i lågoktaniga produkter som kunderna inte vill ha. Lärarinnan sa att det lät som omvända världen. Jag sa att det var omvända världen. Men varför ogillar bränslekartellen att staten minskar bördorna både för kartellen och dess kunder? frågade lärarinnan.

Jag svarade att den allmänna meningen numera nog var att staterna tagit sig vatten över huvudet när de förkunnat sina internationella energiomvandlingsprojekt. När folk fick klart för sig att hållbarhet betyder att allt ska bli så dyrt att fattigdom måste bli deras nya överlevnadsstrategi så tappar de lusten att rädda världen från värmedöd.

Jo, men varför blir drivmedelskartellen arg? insisterade lärarinnan. Jag tror det beror på att kartellen inte hade förstått hur politiker tänker, sa jag. Kartellen menar att ord ska hållas om man så ingått avtal med maffian eller djävulen. Drivmedelsdirektörerna har litat på att staten skulle driva igenom sitt hållbarhetsprojekt trots det motstånd som kan komma. Ska man rädda världen får man ta en fajt. Men sedan visar det sig att politikerna viker sig vid första motstånd i form av demokratiskt morr från skattebetalarnas och bilägarnas sida. Det kan betyda att alla miljarder som branschen investerat i nya drivkrafter eftersom den litat på politikerna nu är förlorade.

Aha, sa fröken, det är klart att de blir sura. Hon funderade en liten stund. Konsekvenserna kan bli enorma, sa hon sedan. Tänk dig om det där sprider sig, alltså att politikerna viker sig även på klimatomställningens andra stora slagfält för att inte drabbas av det demokratiska straffet att bli bortröstade. Enligt vad jag läst måste fossilerna ned från åttio till fem procent av energiproduktionen om klimatomställningen ska bli av. Tänk dig att världens näringsliv och investerare har trott på det där – eller blivit solochvårade av politikerna och sin egen girighet – och investerat alla sina pengar på att hålla jorden tillräckligt kall.

Jag fattar, sa jag. När politikerna lägger sig för folkviljan kraschar projektet och det investerade kapitalet förintas för att ingen längre vill ha den nya produktionsapparat som håller på att byggas.

Det stämmer faktiskt, fortsatte jag. Hör här vad direktören i drivmedelskartellen säger:

Det här visar att det inte går att lita på politiska överenskommelser. Den politiska risken har tyvärr bara ökat de senaste åren.

Hur mycket skulle hela det här projektet kosta att genomföra, tror du?

Vet inte, svarade lärarinnan. Låt mig fråga den artificiella intelligensen. Jo, Bing säger att det för svensk del skulle kosta en och en halv BNP-procent om året att nå nettonollutsläpp till år 2045.

Det tror jag inte ett dugg på, sa jag. Låt mig räkna själv. Jag har en behändig liten algoritm i fickan som lika vetenskapligt som den artificiella intelligensen kan svara på alla frågor. Jo, här kommer det: med 83,8 procents säkerhet kommer världen att drabbas av den värsta depressionen sedan 1900-talets början…