I de utländska tidningar och tidskrifter som jag lite oorganiserat ibland bläddrar i för att få reda på hur andra tänker finns ofta en pessimistisk ton av innebörden att västerlandet är på nedgång och troligen bör vänja sig vid tanken att de länder som tidigare kallades tredje världen och nu heter ”det globala Syd” gradvis kommer att ta över kontrollen över världens ledande institutioner, typ Världsbanken och Internationella Valutafonden. Det globala Syds försök att inom ramen för ett utvidgat BRICS bygga egna världsledande apparater ger föraningar om vart det barkar.

En av de artiklar inom denna genre som jag just läst heter ”Why the West´s Elites invented a Permacrisis – our desperate rulers are clinging on to a dying world” av Thomas Fazi och förekommer i bloggen UnHerd som enligt min mening för det mesta är välskriven och pigg.

Permacrisis är titeln på en ny bok som författats av tre engelska höjdare, bland dem förre finansministern Gordon Brown. Permakrisen är deras ord för det nya tillstånd i vilket västvärlden nu lever:

Begreppet permakris kan förstås som ett svar på förlusten av legitimitet och auktoritet av västerländska styrande eliter. Oförmögna att skapa samhällelig konsensus eller hegemoni, varken i materiella eller ideologiska termer, och alltmer hotade av uppkomsten av nya globala makter, först och främst Kina, tvingas de förlita sig på alltmer repressiva och militaristiska åtgärder – både nationellt och utomlands – för att förbli vid makten och kväva eventuella utmaningar mot deras auktoritet. Därav behovet av ett mer eller mindre permanent kristillstånd som kan rättfärdiga sådana åtgärder – med andra ord permakris.

De försöker också beskriva vad detta praktiskt kan innebära:

Vilka är de viktigaste kännetecknen för denna ”nya normala” bestående kris? Först och främst en allmän acceptans av idén att vi inte längre har råd att organisera våra samhällen kring en stabil uppsättning regler, normer och lagar. Snarare innebär den ständiga strömmen av nya hot – terrorism, sjukdomar, krig, naturkatastrofer – att vi ständigt måste vara redo att snabbt anpassa oss till ett ständigt föränderligt scenario med permanent instabilitet. Detta innebär i sin tur också att vi inte längre har råd med de nyanserade offentliga debatter och komplexiteter i parlamentarisk politik som vanligtvis förknippas med västerländska liberala demokratier. Regeringarna måste kunna verkställa beslut snabbt och effektivt.

I resten av artikeln framförs tesen om västerlandets nedgång ytterligare några gånger för att polletten verkligen ska trilla ned. Själv kommer jag att tänka på min gamla (och här ofta återgivna) teori från 1970-talet om att västerlandet i framtiden, det vill säga vid pass nu, mer och mer kommer att likna den tidens u-länder som faktiskt allihop levde i vad man skulle ha kallat permakris om ordet redan då hade varit bekant.

Den som gjorde mig uppmärksam på detta var en chilensk ekonomiprofessor som jag hade vid ett amerikanskt universitet. Han hade varit finansminister i sitt hemland. Han sa att det var nästan omöjligt för västerländska motsvarigheter att begripa vad det innebar att regera ett u-land. ”Normaltillståndet”, sa han, ”är att administrera kriser. Man struntar i att underhålla järnvägen för att kunna betala lokförarnas löner. När man hanterat en kris så ger man sig på nästa ty de står på kö. Och med några månaders mellanrum utbryter regeringskris som tar all tid och energi. Den som tror att en latinamerikansk regering ska ha tid och ork att ägna sig åt att utveckla landet har inte förstått någonting.”

När jag numera tänker på svensk politik känner jag igen den permakris som då för tiden kännetecknade ett land som Chile.

Jag tror att permakrisernas orsak, var de än uppträder, är att statsmakterna tillåtits att bli alltför stora i jämförelse med den fria ekonomi som existerar oberoende av staten. När privata företag inte klarar sig utan statliga bidrag och politikerna av politiska skäl subventionerar bensinen och sockret kan en trafikstockning eller en busstrejk utlösa kravaller som gör att det åtminstone inte blir någon utveckling den dagen.