Om du reser runt i världen då ser du att de totalitära länderna inte har några problem med brott. Saudiarabien, Kina och i Singapore, där är straffen så hårda att brottslingarna drar iväg nån annanstans. Så är det. Det där är också ett historiskt faktum. När Maos Zedong tog över Kina 1949, delvis på grund av att en fjärdedel av den kinesiska befolkningen var beroende av opium, vilket förstörde Chiang Kai-sheks regering. När Mao Zedong därefter tillträdde då klargjorde han på en gång att om du använder opium då kommer två saker att hända. Antingen skickas du till ett arbetsläger eller så skjuter vi dig. Det tog inte lång tid för att problemet med narkotika försvann.

Att spotta, fimpa ciggen på trottoaren eller bara slänga iväg ett litet kola papper på marken, i Singapore, det gör du bara inte. Istället för kultur präglad av brottlighet – som vi helt klart nu har i Sverige så infördes en kultur präglad av skötsamhet istället. 
 
Drogmissbrukare kan inte överleva i Singapore eftersom Singapore har obligatorisk rehabilitering. Uppdagas förekomst av hasch eller marijuana i din kropp, då tvingas du bort till rehabilitering, i 22 månader. Du är borta. Ingen marknad. 
 
Är du försäljare av heroin, hasch eller marijuana, då hänger de dig. Detta så att alla kan se det. Drogproblem i Singapore, det finns inte. 
 
Vad beror det på då, da? Det beror naturligtvis på straffsatserna. Samhällets straffsatser. Är straffsatserna riktigt höga, då får det till effekt att de oönskade brotten försvinner. Svårare än så är det inte. Okej? 
 
Vilka straffsatser ska vi ha i Sverige? Det där är en prekär fråga, om du frågar mig. Dödsstraff det har jag personligen problem med. Kan inte se att ett samhälle har något mandat att döda en annan människa. – Men Hitler då, skulle inte han få dödsstraff? Nej, han skulle skickas till ett arbetsläger typ Sibirien och tvingas vara där i resten av sitt liv. Vad jag säger är att straffsatserna i vårt samhälle måste ha en avskräckande effekt på brottet ifråga. Det har vi inte i Sverige. Avskräckande effekt på brott i Sverige är nära på tabu. Den som ertappas med att sälja heroin om du frågar mig, den bör vid första er tappning få minst 15 års fängelse, utan villkorlig frigivning. Nästa gång; 30 års fängelse, utan villkorlig frigivning. Det skulle med omedelbar verkan ge önskvärd effekt. 
 
Sverige har – ”like it or not” – med avgörande god hjälp från vår public serviceverksamhet inrättat en brottslig kultur i vårt Sverige. That is a fact. Kriminalitet i Sverige, det är idag helt klart en mycket lönsam och frestande bransch att verka i. För att få bukt med det här problemet – brottslig kultur, som Sverige låtit instifta, eller stuket på levernet om du så vill, då MÅSTE det till straffsatser som avskräcker. Det finns icke någon väg runt detta. Det finns icke någon annan känd metod som fungerar, ARE WE ALL CLEAR ON THAT? 
 
1929 under den stora depressionen i USA när folk levde under tuffa förhållanden, då var brottsligheten LÅG. Så snälla – Sarnecki, Kvarntoft & Co, kom inte dragandes med att bosättarna i Rinkeby, Tensta, Södertälje och så vidare lever under så svåra förhållanden att de av den orsaken tvingas eller på nåt annat sätt hänvisas till brottslighet. Det där är kvalificerat skitsnack som vår public serviceverksamhet i årtionden med – bokstavligt talat – mördande framgång cementerat in i det svenska folket, som Sarnecki, Kvarntoft med flera därtill märk väl, livnärt sig på! 
 
Sverige måste som första europeiska land skrota sin public serviceverksamhet och starta ett nytt som fungerar som det är tänkt. Sverige kommer aldrig någonsin mer kunna få någon ordning på sitt land annars. Så är det. That’s the truth.  

BILD: Sakkunniga hos vårt public service; Jerzy Sarnecki, Camilla Kvarntoft, Leif GW Persson.