Från Ekot 26 september:

”Irak har tidigare inte velat ta emot medborgare som nekats asyl i Sverige om de inte gått med på frivillig utvisning. Men nu ska 30 [26, min anmärkning] irakiska medborgare utvisas med hjälp av ett chartrat plan, något som inte skett sedan 2012.”

Ett annat aktuellt fall är irakiske frisören Musse i Vilhelmina som nu sitter i förvar i Gävle, för vidare transport till Irak.

Rörande Musse förklarar Jesper Tengroth, presstalesperson på Migrationsverket, i P4 Västerbotten att allmänhetens protester inte har någon som helst påverkan på myndighetens beslut. Och tur är väl det, säger Tengroth. Annars skulle ju myndigheten fatta förmånliga beslut som inte följer lagen om någon samlat ihop en tillräckligt stark opinion för sin sak. Och här håller jag helt och hållet med honom.

Men, och här kommer ett mycket viktigt men: hur ser då lagstiftningen ut som Migrationsverket nu säger sig följa, till punkt och pricka? Är den rimlig? Är den begriplig för någon som inte är utbildad jurist och samtidigt paragrafryttare? Går den att förstå av de asylsökande själva, eller någon annan?

Nej, hävdar jag. Sverige har den mest vansinniga och snurrigaste asyllagstiftningen i hela Västvärlden. Den uppmuntrar indirekt alla som fått avslag på sin asylansökan att fullständigt ignorera beslutet, om de känner för att göra så.

Istället kan man stanna kvar, hålla sig gömd och alltså befinna sig här illegalt. Samtidigt har man rätt till kostnadsfri nödvändig sjuk- och tandvård, i vissa kommuner rätt till socialbidrag och eventuella barn har rätt till fullständig skolgång, trots att man alltså inte har rätt att ens befinna sig i landet.

Detta har fört med sig att mängder av människor väljer att stanna här som gömda, eftersom de efter enbart fyra år har rätt att lämna in en ny asylansökan. Som återigen ska malas genom Migrationsverket och två högre rättsliga instanser efter överklagan.

Sånt tar tid, och under den tiden hinner människor bygga upp en någorlunda fungerande tillvaro, med svartjobb och skolgång för barnen, vilket därmed innebär en stark anknytning till Sverige som man vid nästa ansökan kan åberopa. Och så vidare, i all oändlighet.

Alla rättigheter för illegala som vistas i landet infördes 2013 av regeringen Reinfeldt (M), i gott samarbete med miljöpartiet. I samma veva togs även den anmälningsplikt för myndighetspersoner som ditintills funnits bort, och som idag föreslås återinföras och är mycket omdiskuterad.

Av kritiker kallas den en ”angiverilag” och Märta Stenevi (MP) jämför helt ogenerat anmälningsplikten rakt av med nazisternas judeförföljelser, vilka ledde till att Anne Frank togs till fånga och fördes till ett koncentrationsläger där hon dog en tragisk död. Och Stenevi är inte ensam, mängder av anställda inom kommuner och regioner har förklarat att de absolut inte tänker följa en lag som de inte gillar.

Jag är helt okunnig om vilka övriga lagar och myndighetsbeslut det är frivilligt att följa eller inte. De flesta av oss följer lagen och gör som de säger, även om vi inte alltid gillar det. Vi kör till exempel inte bil utan körkort. Beviljas vi ett byggnadslov så följer vi byggnadslovet. Är det olagligt att bli internationell knarkhandlare så avstår vi, även om det kunde inbringa miljoner. Vi betalar vår skatt och håller oss inom lagens råmärken, för säkerhets skull. Eftersom motsatsen skulle leda till total anarki.

Varje människa med ett minimum av sunt förnuft inser att vår migrationslagstiftning går att ifrågasätta på en lång rad punkter. Lagstiftarna kallar vår nuvarande ordning ”human”, trots att den inte gör annat än skapar mänskliga tragedier, falska förhoppningar och stort mänskligt lidande för de berörda.

Frisören Musse i Vilhelmina har befunnit sig i Sverige sedan 2008 utan uppehållstillstånd, alltså i 16 år. Han har fått tre beslut om avslag samt tidvis hållit sig gömd. Annan svensk lagstiftning har, trots att han saknar laglig rätt att vistas här, dock inte hindrat honom att starta eget företag och bygga upp sin rörelse, runt vilken han har skapat sig ett nytt liv som en omtyckt och väletablerad samhällsmedborgare i Vilhelmina.

Hade Musse haft med sig en son eller dotter som vid ankomsten till Sverige 2008 varit sju år gammal hade det barnet nu varit 23 år och genomgått fullständig svensk grundskola och svenskt gymnasium. Kanske även hunnit börja studera på universitetet. Men nu blir det plötsligt dags att packa väskorna och flytta ”hem” till Irak igen. Ingen, säger ingen, kan tycka att detta är rimligt.

Irak har tidigare, tillsammans med Somalia, Libanon och Eritrea, vägrat att ta emot sina egna medborgare om de inte återvänder frivilligt. Vilket gett de asylsökande ännu ett verktyg att stanna här, för vem lämnar Sverige ”frivilligt” för att återvända till något av de fullständigt kollapsade länderna ovan?

Nu kallar SVT den helt lagenliga utvisningen till Irak idag för en ”tvångsutvisning”. Och vill därigenom låta påskina att den är olaglig. Eller åtminstone mycket moraliskt tveksam.

Jag är fullt medveten om att frågan är mycket komplex och jag uppskattar regeringens ansträngningar att få igång utvisningarna samt det övriga arbetet mot en någorlunda fungerande migrationspolitik.

Bland annat genom förslaget om särskilda boendecentrum för asylsökande. Därifrån skulle alla som får avslag på sin asylansökan omedelbart kunna föras till förvar för snabb utvisning tillbaka till sina hemländer. Utan alla dessa plågsamma och kostsamma turer, som kan ta upp till 10-15 år, innan det ändå slutar med en brutal utvisning.

Tyvärr börjar regeringen lite i fel ände. Man borde först ta bort rätten för illegala invandrare att erhålla socialbidrag, sjuk- och tandvård och framför allt skolgång för barnen. Rätten till skola är enbart grymt och ogenomtänkt. Och hur ska man få lärare att anmäla barn som de facto har rätt att gå i skolan? Eller sjukvårdspersonal, när samtliga har rätt till sjukvård?

Den största bristen är, som jag ser det, att ingen beslutande politiker tycks se helheten. Trots att de har staber fyllda med sakkunniga och experter runt sig. Det hjälper inte att gå in och försöka ändra på enskildheter om de grundläggande felaktigheterna tillåts ligga kvar.