Det kommunala Kulturhuset i Borås har valt att stoppa en utställning som kritiserar kvinnoförtrycket i Iran. Anledningen? Det är ”känsligt” och det finns en risk att människor kan känna sig sårade.

Jag behöver säkert inte påminna någon om hur ofta det framhålls att konst ska vara just provokativ. Att vissa kan känna sig sårade har aldrig varit ett problem, så länge provokationerna riktas åt rätt håll, vill säga. Etniska svenskar, kristna, sverigedemokrater förväntas tåla det och gör de inte det utsätts de för hån. Men när provokationerna riktar sig mot den islamiska mörkervärld, där ett kön stängs in och förtrycks, då sätter kulturen ner foten.

Utställningen, som nu stoppats av den islamvurmande censuren, har gjorts av den iranska konstnären Sadaf Ahmadi som med sina skulpturer kritiserar kvinnoförtrycket i hemlandet. Ett antal kvinnoskepnader skulpterade i betong och iklädda chadorer, ett heltäckande och förtryckande religiöst plagg, skulle hängas upp i rep och visas från och med årsdagen av den unga Mahsa Aminis död förra året. Amini deltog i protesterna mot det iranska kvinnoförtrycket och dog efter att hon gripits och misshandlats av den iranska moralpolisen.

Så blir det nu inte. Kulturhuset viker sig för muslimers och islamisters krav och väljer att censurera en utställning som är en av de mest angelägna på länge – inte minst för muslimerna själva.

Kulturhuset motiverar censuren med att ”det är en känslig tid nu med koranbränningar och liknande, och att det finns en risk att människor kan känna sig sårade av att se hängande chadorer”.

Vilka människor känner sig sårade av att kvinnoförtrycket i Iran hängs ut till allmän beskådan? Lasse, Bosse och Olle? Inga-Lill och Maud? De tre små gummorna i Nora?

Knappast. Det handlar förstås om muslimer, till vilka det ständigt ska tas speciella hänsyn.

Men sanningen är att den som blir provocerad av att se sanningen om Irans kvinnoförtryck inte har något i en sekulär demokrati att göra. Speciella hänsyn är det sista som behövs – i själva verket borde alla kulturhus, museer och liknande institutioner bombardera mörkerkrafterna med just den här typen av provokationer. Varenda liten menlös och räddhågsen eftergift som görs kommer att leda till fler och snart lever vi ett land med hbtq-fria och hundfria zoner och hela områden där kvinnor måste täcka håret.

Kulturhusets skamlösa agerande visar på en oerhörd feghet från aktörer på viktiga positioner i det svenska samhället, men också på en vämjelig lättja. Ja, just lättja. Det är lättja och bekvämlighet som får svenskar att agera nyttiga idioter åt mörkermänniskor som borde sättas på plats. ”Om vi bara gör så här och så här och så här så kanske de slutar bränna bilar, kasta sten, hata oss och skymfa oss…”

Det kan de ju inbilla sig. Ända tills den dag de plötsligt ställs inför kravet att de genast ska täcka hår och hud, lämna sina arbeten och förpassa sig hem till spisen och sängkammaren. Den dagen kan komma fortare än de anar, om de och deras likar fortsätter att agera nyttiga idioter åt mörkrets förtryckande ideologi.

Foto: Skärmdump X