I Matteusevangeliets trettonde kapitel frågar lärjungarna Jesus varför han talar till folket i liknelser. Han svarar att det är nödvändigt ty annars fattar bara de som redan har något slags förståelse medan budskapet är bortkastat på de flesta. Närmare bestämt sa han: ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.  Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå”.

Om jag nu har förstått vad Jesus menade vilket inte är säkert med tanke på att en del av hans liknelser är tvivelaktiga eller rentav dåliga, till exempel den i fyrtiofjärde versen som lyder så här:

Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Jag hade för mig att en sann kristen generöst skulle dela med sig till sin nästa det goda han funnit men här tycker Jesus att han kan hålla det hemligt vilket känns förbryllande.

Alltnog, min sedelärande liknelse är hämtad från min tid som börsdirektör där jag ofta tvingades att på osäkra grunder bedöma ett ungt företags kvalitet. Jag formulerade snart en tumregel som gick ut på att om bolaget visade oväntade svagheter på någon punkt så var det sannolikt svagt rakt igenom medan det troligen som helhet var bättre än man anade om man hittade oväntade kvaliteter på något ställe. Kort sagt: om det ser bra ut så är det bättre än man tror och om det ser dåligt ut så är det sämre än man tror.

Poängen med den tumregeln är att den är arbetsbesparande ty den tillåter generaliseringar. Om man upptäcker att ett visst politiskt parti faktiskt inte har någon skolpolitik – annat än några allmänna floskler – så kan man utgå från att det inte har någon annan politik heller.

Jag inser att detta för de flesta kan låta lättsinnigt resonerat. Det tror jag beror på att de inte är sådana intellektuella råskinn som Jesus som inte hade några illusioner om samhällets fattningsförmåga och tog konsekvenserna av detta. Men tumregeln är en stark tumregel, till och med så stark att den inte bara gäller inom ett parti – typ att det parti som saknar skolpolitik också kan förväntas sakna invandringspolitik – utan också mellan partier så att om ett parti saknar invandringspolitik så gör alla de andra partierna det också. (Jag förstår att du kanske inte tror mig men du kan lätt kolla på internet. Läs deras planer om du orkar. Låt dig bara inte luras av det önsketänkande som för det mesta styr de politiska programmen.)

Tumregeln är till och med så stark att de goda eller dåliga särdrag som du identifierar på någon punkt kan sprida sig och påverka ett helt samhälle. Om ett visst parti uppvisar enfaldiga idéer om skolans utveckling så kan detta inte vara ett socialt undantag utan är i stället ett tecken på det berörda samhällets allmänna tankeförmåga och utvecklingsnivå. Jag satsar allraminst en hundring på att skolväsendet i ett sådant samhälle är under isen.

Det är förresten inte bara jag och Jesus som, envar på sitt sätt, formulerat tumregeln. Insikten att organiska väsen som människor, organisationer, kulturer och nationer har inneboende karaktäristika som gör att de är likadana på punkt A som på punkt B formulerades i sin mest pregnanta och allmänna form på artonhundratalet av John Stuart Mill (bilden) när han sa att en nations kvalitet i sista hand bestäms av kvaliteten hos dess folk. Det betyder till exempel att Sveriges folk får de politiker, den skolutbildning, den äldreomsorg och den brottslighet som vi förtjänar.