Efter regeringsskiftet 2022 börjar socialisterna kvickna till i en mängd olika frågor. Som här, när det rör fallet Dawit Isaak som sedan 2001 sitter i Eritreanskt fängelse, utan rättegång.

Man kan sammanfatta det hela med att Dawit Isaak fick flytta till Sverige med hela sin familj 1987 och blev blev svensk medborgare 1992 Han behöll dock även sitt eritreanska medborgarskap och valde därefter att frivilligt återvända till Eritrea för att på plats som journalist bekämpa den stenhårda och grymma regimen. Vilket alltså inte alls uppskattades av regimen. Därför sitter han fängslad där sedan 2001, under verkligt usla förhållanden.

Detta är naturligtvis illa. I DN 18 augusti skriver sju publicister, med gåsleverkommunisten Robert Aschberg i spetsen, om fallet:

”Journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad 8 000 dagar. I mer än två decennier har svenska regeringar i stort sett blundat för Isaaks öde. Det är hög tid att Sveriges utrikesminister sätter ner foten mot regimen i Eritrea, skriver sju publicister.”

Visserligen tillstår de sju generöst att samtliga regeringar under mer än 20 års tid inte gjort något åt saken utan mest pratat om ”tyst diplomati” och andra utrikespolitiska finesser. Alltså kritiserar de indirekt även de socialistiska regeringarna. De kallar även genomgående Dawit Isaak för svensk medborgare och tycks vara helt omedvetna om att han även är medborgare i Eritrea.

Men nu är det enligt Aschberg, Kurdo Baksi med flera hög tid att agera, nu när man har en moderat utrikesminister att ställa till svars. Från DN:

”Det har nu gått tio månader och tystnaden från regeringen har varit total. Ordförandeskapet i EU i år bjöd på en unik chans att tillsammans med andra EU-länder kräva Dawit Isaaks frigivning, men Sverige lyfte knappt finger för att hämta hem honom.”

För er som är lika okunniga om ordförandeskapet inom EU som jag själv är kommer här info från Riksdagen:

”Varje halvår är ett EU-land ordförande i ministerrådet, eller Europeiska unionens råd som det formellt heter. Sverige var ordförande under första halvåret år 2023.”

Se där, ja! Nu förstår ni ju själva hela vidden av misslyckandet. Hela 10 månader har förflutit, inklusive halvåret januari till och med juli 2023, med Tobias Billström som utrikesminister. Och han har ännu inte fått Dawit Isaak frigiven för att ”hämta hem honom”. Han har inte ens bett om att få träffa honom!

Självklart är de sju publicisterna upprörda. Det är mycket möjligt att de ställt upprepade och liknande stenhårda krav på förra utrikesministern Ann Linde (S). Som för övrigt var en riktig hejare på att baka baklava och önska alla muslimer i Sverige och hela världen Happy Eid al-fitr, eller nåt sånt.

Jag känner alltså inte till vilka krav dessa sju ställde på Linde eftersom jag har annat att engagera mig i än fallet Dawit Isaak. Som är en eritreansk medborgare som frivilligt valde att återvända till Eritrea, landet som han påstod sig ha flytt ifrån. Samtidigt som han lämnade fru och barn strandade här i Sverige. För att initialt tas om hand och försörjas av de svenska sociala myndigheterna och de svenska skattebetalarna.

Dawit Isaaks familj är för övrigt naturligtvis också väldigt harmsna och besvikna på Sverige, liksom de flesta som fått flytta hit. Vilket de ger uttryck för i Expressen 30 juni 2023. Länk nedan.

De får alla gärna fortsätta kämpa för ett frigivande av Dawit Isaak. Mig rör det inte i ryggen. Men det är samtidigt lite rörande att samtliga, efter 22 års tid, förväntat sig rena mirakel utförda av en moderat utrikesminister på enbart ett halvår, eller 10 månader!