Debatt mellan Martin Marmgren, polis och miljöpartistisk politiker och Gunnar Hökmark, ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare europaparlamentariker för moderaterna i P1 Morgon, ledd av Pia Fridén.

Marmgren vill inte se någon ändring av ordningslagen och försöker förklara varför:.

– För det första måste vi se att jag har ett enormt problem med att muslimer i Sverige utsätts för diskriminering och rena hatbrott, och så där, den situationen måste vi hantera. Och det kräver politiska åtgärder mot rasism och diskriminering och det kräver också att man krokar hand [han menar förmodligen ”arm”] med det muslimska civilsamhället, som har en väldigt viktig del att hantera, tillsammans med regeringen då, när regeringen Reinfeldt sträckte ut en hand till att hantera krisen under Muhammedkarikatyrerna och…

Han blir avbruten av Fridén som vill att han förklarar varför det inte är bra med en lagändring, vad han ser för risker. Marmgren anser att om vi anpassar våra lagar efter terrorhot eller andra påtryckningar från diktaturer som Iran, eller för all del Erdogan, innebär det att gränserna för vår yttrandefrihet inte sätts av oss själva.

Hökmark är av motsatt uppfattning. Han vill se en ändring av lagen och motiverar det bland annat så här:

– Att bränna böcker är inte ett uttryck för yttrandefrihet, utan har alltid varit ett uttryck för hat, hån och förakt, va.

Han jämför med nazisternas bokbål eller NMR som vill bränna judiska skrifter utanför synagogan. Vi måste komma tillrätta med hatet mot muslimska grupper i Sverige, vilket han ser koranbränningarna som ett bevis på:

– Det finns ingen vilja till försoning eller diskussion i ett bokbål!

Marmgren får avsluta det hela med:

– Det förutsätter att regeringen är genuin i sitt arbete mot islamofobi, mot rasism, för [?] diskriminering, och så länge som regeringen vilar på SD:s mandat, ett parti då som är öppet islamofobiskt, när justitieutskottets ordförande är ute och säger att vi ska bränna 100 koraner till eller svamlar om islamisering och medlöperi, då försvåras det väldigt mycket, men jag skulle vilja att man jobbade på allvar mot islamofobin!

Där var tiden slut och Fridén tackar de medverkande. Utan att säga att SD inte var med i studion och kunde försvara sig mot Marmgrens vettlösa påståenden, vilket de annars alltid säger om någon från den socialistiska sidan blir angripen.

Denna debatt väcker många frågor hos mig:

– Vilka hatbrott och hot blir muslimerna ständigt utsatta för? Hur många har dömts, förutom de som har skrivit eller delat något på nätet som uppfattats av rättsväsendet som rasism och/eller hets mot folkgrupp? Menar de båda herrarna att det föreligger allvarliga hot mot muslimernas liv och existens här i Sverige?

– På vilket sätt är muslimerna diskriminerade i Sverige? Vilka rättigheter, inom ramarna för vår egen lagstiftning och inte deras sharialagar, saknar de? Får de för få mångmiljonbidrag till sina församlingar och studieförbund, så att de kan förstärka och förfina sin muslimska identitet ytterligare, på vår bekostnad? Bör vi öka de anslagen så att de blir ännu starkare i sina muslimska identiteter?

– Tror Hökmark verkligen att imamen för Stockholmsmoskén, som har anknytning till Muslimska brödraskapet, är intresserad av demokratiska diskussioner i försoningens tecken? Med åtföljande vilja till försoning, förlåtelse och kompromisser? Vet han ens vilka starka antidemokratiska krafter den moskén står för?

– När kommer förklaringen på den psykiatriska diagnosen ”Islamofobi”? Diagnosen används ständigt av politiker, nyhetsförmedlare och debattörer som om den vore ett konstaterat diagnosfaktum. När blev den det, och vilka inom det psykiatriska vetenskapsfältet var det som upptäckte denna psykiska åkomma?

– Finns det fler områden inom politiken och samhället som det svenska folket hyser en irrationell och helt ogrundad rädsla för, alltså en fobi, som socialism, sionism och feminism? Eller gäller denna diagnos enbart den totalitära politiska ideologin islam?

Båda debattörerna säger några kloka saker, men mest är det förvirrade och motsägelsefulla synpunkter och åsikter som vittnar om att de egentligen inte förstår särskilt mycket av vad de uttalar sig om.

De är båda okunniga, aningslösa och inser inte vilka starka hot som riktas mot vårt fria, öppna, demokratiska och jämställda samhälle. Det är skrämmande.