I denna krönika från Expressen mars 2015 både briljerar och havererar allas vår Leif GW Person.

Först begår han ett berättigat och välformulerat lustmord på Fredrik Skavlan och hans intervju med Jimmie Åkesson. Sedan går allt åt helvete när han kommenterar Åkesson. Från texten:

”För att samla ihop missnöje av det här slaget krävs enkla rubriker som varken tål logiska betraktelser, ekonomiska beräkningar eller – allra minst – humanitära överväganden. I den politiska verklighet som råder i dagens Sverige så kommer detta att ge oss två frågor på besvikelsens agenda, vår invandrings- och flyktingpolitik samt kriminaliteten. ‘Invandringen kostar oss ett par hundra miljarder per år’ och de som vi tar hand om biter vår framsträckta hand genom att ‘leva på bidrag och begå brott’”.

GW Persson har bevisligen gjort sina humanitära överväganden och presenterar sina egna hemsnickrade matematiska och statistiska beräkningar:

”Det här är naturligtvis inte sant. Invandringen till Sverige under de senaste femtio åren har haft stor betydelse för våra ekonomiska framgångar och tillväxt. Nittiofem procent av de invandrare och flyktingar som kommit hit är precis lika strävsamma och hederliga som de nittiosju procenten av vår ursprungsbefolkning är. Skillnaden på två procent är det givna resultatet av att det kostar på, både mänskligt och moraliskt, när man måste flytta på sig.”

Dessa ynka två procent, som alltså inte är lika socialdemokratiskt strävsamma och hederliga som ursprungsbefolkningen och GW Persson, står alltså för hela vårt nuvarande samhällsförfall, eftersom det blev lite svårt för dem när de måste flytta på sig.

Men Leif GW är medkännande 2015, det får man ge honom. Han känner stort medlidande:

”Hur kommer det att gå för Jimmie Åkesson och hans politiska karriär? Om ögonen nu är själens spegel får jag för mig att han kommit till vägs ände.

Han berättar om sitt spelmissbruk och de antidepressiva mediciner som han tvingas äta för att stå ut med de dagar där han lever sitt liv. Hans ögon bär vittnesbörd nog om hans olycka och jag blir ledsen för hans skull. En ung människa som mår så dåligt.”

GW Persson visar här prov på sin storsinthet, samtidigt som han vältrar sig i sin egen godhet:

”Det faktum att han och jag betraktar samma omvärld på helt olika sätt har heller inte med den saken att göra. Vanlig mänsklighet klarar inte av att överleva om vi gör den typen av åtskillnad. Tänk på det Jimmie. Nu när du själv har det som svårast.”

Hur GW Persson betraktar sin omvärld idag, åtta år senare, vet jag inte. Kanske han sitter och myser över invandrarnas fortsatt stora bidrag till våra ekonomiska framgångar och vår tillväxt. Eller också ser han samma krassa, trista och förfärliga verklighet som Åkesson och vi andra har sett hela tiden.

Det var mycket enkelt och populärt att vara godheten själv i mars 2015. Idag är det lite svårare.