De mänskliga rättigheterna har under det senaste halvseklet blivit alltmer talrika, i varje fall i västerlandet, vilket betyder att det mänskliga samfundet har blivit alltmer generöst i tillskapandet och fördelningen av nya rättigheter. Jag vet vad det beror på och hur processen går till. Liksom tillverkningen av korv och ny politik är det en smutsig hantering.
Mitt resonemang bygger på den axiomatiska föreställningen att det alltid finns lika många skyldigheter som rättigheter varför någon med automatik får en ny och oanad skyldighet om du plötsligt och lite i skymundan avnjuter en nyinrättad rättighet, till exempel förtur till teknikutbildningen för att du är svart och adopterad från Jamaica. Detta kan, som jag ser det, inte ske utan att en eller flera får en skyldighet att flytta sig bakåt i tekniker kön även om man inte brukar tala om reformens baksida.
Naturligtvis kan jag bevisa detta, vem tror du jag är? Jag har två bevis, ett intuitivt och ett mer formaliserat och matematiskt. Det intuitiva beviset är att alla gillar rättigheter medan inga gillar skyldigheter vilket bör leda till att när samhället listar erkända rätt- respektive skyldigheter så krävs det mycket mer papper till den första listan.
Det andra beviset är att lita till herr Googles omdöme. Han medger 5 050 000 rättigheter men endast 973 000 skyldigheter vilket är tecken dels på att det i vårt samhälle cirkulerar en mängd falska rättigheter som folk helt fräckt bara tagit sig, dels på att folk i hemlighet exporterat sina skyldigheter till Kina där de deponeras i Gula Floden innan de sjunker till botten och kväver fiskar i Stilla Havet. Hur ska det kunna bli någon hållbar fred i en sådan värld?
Det finns två slags särskilt illavarslande aktörer i det här spelet. Den vanligaste sorten består av dem som inte känns vid sina skyldigheter utan kanske borttränger dem eller skicka dem till Kina för att till slut kväva fisk i Stilla Havet. Sådana är i allmänhet någon sorts offer varför de inte anser sig behöva uppfylla normala skyldigheter. Kanske har någon tagit deras Canadian Goose-jacka som de stulit mindre än en vecka tidigare, kanske har de fått avslag på sin ansökan om handikapptillstånd att parkera bilen var de vill. Människan har ett nästan outtömligt förråd av övertygande skäl.
Den andra sortens illbådande medverkande är folkpartister av den högre typ som skriver debattartiklar i Svenska Dagbladet den 13 juni till förmån för de samhällsgrupper som tillhör deras väljare, särskilt personal inom socialtjänsten. Det som föranleder dessa folkpartisters specialutryckning är Tidöregeringens uppfattning att varje svensk är skyldig att anmäla brottslingar till myndigheterna och därför särskilt framhäver att svensk socialtjänstpersonal är skyldig att anmäla utlänningar som olagligen befinner sig i landet.
Vad är det med det? Jag trodde det ingick i de medborgerliga skyldigheterna att så långt möjligt underlätta för rättsstatens maskineri, till exempel polis- och domstolsväsendet, att göra sitt jobb så effektivt som det går genom att exempelvis vittna i rättegångar och på andra sätt vidarebefordra relevant information om begångna brott. Men dessa folkpartister följer filosofier som är helt främmande för rättsstatens tänkande, nämligen att vissa, godtyckligt utsedda medborgare, till exempel lärare, ska vara undantagna från en del angelägna skyldigheter gentemot kollektivet som åligger andra medborgare. De ska helt enkelt ha privilegier vilket är det definierande särdraget för rättigheter som någon försöker sno åt sig utan att behöva tänka på hur det drabbar andra.
En ungdomsbrottsling utan körkort dödar en sjuårig flicka som gick över gatan. Du såg bilnumret. Skulle du slippa göra polisanmälan för att ”familjer med stora behov av stödinsatser kommer att dra sig för att be om hjälp och misstron breder ut sig”? En knarklangare som du känner igen dödar sin kollega. Ska du underlåta att vittna för att ”myndigheter med ett välfärdsuppdrag kommer att få svårt att nå vissa målgrupper”?
Varför tror sådana folkpartister att vi har ett rättsväsende? Är det för att skydda medborgarna eller är det för att se till att välfärdsapparaten kan fortsätta att fungera som det var tänkt och därför särskilt vill värna om brottslingarna så att de inte tappar lusten att vända sig till ”samhällets stödstrukturer”? Vad skulle stödstrukturerna ta sig till om klienterna nekade att ta emot det ”socialt förebyggande arbetet med stödinsatser”?
Den stora frågan är om välfärdsapparaten är till för att skydda medborgarna eller för att skydda folkpartisterna som jobbar där och se till att de har resurser så de räcker.
De debatterande folkpartisterna Erkers och Jönsson har såklart krav i proportion till sin argumentation. ”Betydelsen av detta kan inte överskattas”, säger de. De kräver därför att:
- All personal inom socialtjänsten, sjukvården och skolan måste bli undantagen från anmälningsplikt mot individer med oklar legal status i Sverige, om en sådan lag införs.
- Socialtjänstens kärnuppdrag fortsatt ska bestå av stödinsatser, förebyggande arbete och omsorg, grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet, inte repression.
- Riksdag och regering måste skjuta till pengar till socialtjänsten i Sverige på samma sätt som polisen och rättsväsendet redan fått kraftiga anslagsförstärkningar.
Troligen fungerar inget av det där men det skulle göra tillvaron bekvämare för socialtjänstpersonalen.
DET GODA SAMHÄLLET 